Min fina hägg

Knatade hem i mörker, regn och rusk efter en mycket lång arbetsdag. Ville väl egentligen bara hem till sängen men utanför min port väntade två trista överraskningar.

På marken utanför huset låg min fina hägg. Den är förstås inte alls min men då den stått så ståtligt utanför mitt ena köksfönster har jag alltid betraktat den som min. Jag har älskat mitt träd. Men den har inte mått bra så det är fullt förståeligt att den kapats. Min hägg kommer att bli mycket saknad, både av mig och grannen som bor under mig. Vi stod en stund tillsammans och tittade på den fallna häggen.

Nästa överraskning hängde på dörren. Det planeras för fjärrvärmeavbrott. Preliminär tid är mellan 08.00-22.00. Inget vatten, ingen värme så det gäller nog att hålla sig borta tänker jag. Tur att man är välkommen till kontoret.

Prunkande vackert

Det är en frodande och vacker tid nu. Jag njuter av att se prunkande träd under mina promenader. Det har inte kommit mycket regn men tillräckligt för att växligheten ska frodas igen. Fruktträden dignar av frukt. Det doftar sött och gott.

Via facebook har jag sett många som gärna delar med sig av frukt. Det finns erbjudanden om att plocka äpplen och plommon. Det tycker jag är mycket sympatiskt, att vi delar med oss av vår rikedom och överflöd och samtidigt tar tillvara på vad naturen ger.

Tänker att jag borde ta med mig kameran ut. Det finns så mycket vackert som jag gärna vill bevara. Kanske borde jag även ta med mig en påse, korg eller hink för att få med mig lite frukt hem. Det finns en del träd i parker och jag tror dessutom att jag säkert kan få, om jag frågar snällt. Palla är inte riktigt min grej, jag är alldeles för feg för det.

Kraftfull vind

Det har blåst en del, även i min del av Sverige. Jag har själv inte upplevt vinden som så hård men det måste bero på att jag varit på skyddade platser. När jag kom hem häromdagen, såg hela balkongen vindpinad ut. Mina saker står hyfsats stabilt men man kunde tydligt se hur mycket skräp som flyger runt i luften: jord, löv, grenar, insekter mm som låg över hela balkongen.

I fredags, när jag kom hem från Gävle, upptäckte jag att någon sågat ner stora dela av trädet som står utanför mitt köksfönster. Min granne berättade att en stor gren gått av och detta föranlett att flera grenar behövs sågas ner. Jag har varken hört knaket eller sett det skadade trädet, vilket jag skäms lite för. Kanske att det hände när jag var borta eller så måste jag ha varit i annan del av lägenheten. Ingen blev skadat och halva trädet får stå kvar, vilket jag är glad för.

Naturen är mäktigt och vinden kan vara riktigt kraftfull. Det bör man ha respekt för.

Träd

Har besökt Norrköpings konstmuseum och inhämtat inspiration. Konst är något som jag inte alltid förstår men som jag gillar att betrakta. Konst väcker många tankar och känslor inom mig.

När jag besökt ett konstmuseum eller en utställning, brukar jag köpa med mig ett kort (vykort) på det eller de konstverk som jag attraheratas av vid besöket. Det är fina minnen och samtidigt intressant att se hur vad som väcker attraktion och hur olika det kan vara.

När jag nu på eftermiddagen tog en kopp kaffe och tittade på det inköpta korten, ser jag att alla avbildar träd. Det är höga, stolta träd som står stabilt och sträcker sig mot himlen. Det var inget jag tänkte på inne i konsthallen men som är tydligt nu. Det tycker jag är intressant. Jag är övertygad om att det betyder något, att mitt undermedvetna vill säga något. Det är upp till mig att komma på tolkningen.

Kvällspromenad för själen

Efter en småtrist dag, drog jag på mig kängorna för en promenad i kvällsljuset. Åh, så skönt. Det blev en kvällspromenad för själen.

Rastlöshet och oro har präglat dagen, helt utan anledning. Ingen ork och lust men jag ha försökt att fixa en del ärenden. Försökte hitta en födelsedagspresent till en som inte önskar sig något. Jag behöver inspiration för att klura ut bra presenter och idag var inte en sådan dag. Har varit i massor av butiker utan att handla något. Försökte även fixa lite här hemma men det blev mest ett duttande där ingen blev ordentligt gjort.

När solen lämnat min balkong, men längtan efter frisk luft fortfarande var stort, drog jag på mig kängorna och en munkjacka för en kvällspromenad. Bästa beslutet för dagen. Det tar inte många minuter, snart har jag hittat min rytm, mitt aktiva lugn. Det långa kliven, armarna som pendlar, pulsen som lägger sig på en behaglig nivå gör att kroppen känner sig bekväm och trygg. Det ger både avspänning och energi. Sakta försvinner huvudvärken. Benen blir glada, vill dansa.

Ju mer avspänd jag blir, desto mer ser jag av naturen. Träden, knopparna, gräset, sjöfåglarna, ljuset, skimret i sjön och en hare. Jag tar in det vackra och önskar att jag tagit med mig kamera. Jag känner mig glad.

Det är en bättre version av mig själv som kliver över tröskeln efter den dryga timmen som promenaden tar. Så enkelt och alldeles gratis. En skön kvällspromenad för själen.