För dag 3 på min vandring på Österlenleden, planerade jag att gå från Kivik till Vantalängan, dvs etapp 6 på leden, 15 km enligt uppgift. Från Kivik går leden längs stranden upp till Haväng. En stor del är mjuk sand så det känns i benen. Jag hade en kraftig sidvind men solen sken och jag var nöjd. I Haväng finns ett vandrarhem och ett kafe och därmed möjlighet till toalettbesök och fylla på vatten.
Efter haväng vänder leden i åt landet. Jag fick gå genom olika hagar och alla djuren var snälla. Men oj vilken motvind. Att det kan blåsa så mycket. Ibland stod jag nästan still. Det var en vacker sträcka och väldigt skönt att få komma fram till trafikplats Torparebron, där jag kunde pusta ut en stund.
Sedan vidtog Brösarps backar som var en av höjdpunktern för min vandring. Mjuka, gröna kullar och när jag kom upp på en så upptäcker man en till och en backe till. Jag gillade verkligen den fria utsikten.
När jag kom ner från backarna hade jag bara en kortare stäcka kvar till det vindskydd där jag skulle bo. Men regnet tilltog och jag tog skydd under några träd. Trodde att det skulle lätta men ack så fel. Ett hällregn som inte vill ta slut. Vet inte hur länge jag stod där och tryckte men tillslut valde jag att gå den sista biten, trots det kraftiga regnet.
Väl fram i Vantalängen, fanns en ”lada” samt två vindskydd. Det ena vindskyddet var fullt av barnsaker då en barnfamilj valt att tälta där men det andra var ledigt. Efter ett tag kom tre ytterligare vandrare som delade vinskyddet med mig. Vi var alla lika blöta och försökte på allt sätt att få får saker att torka, vilket inte är lätt när det fortsatte att regna.
Det fungerade att sova i vindskyddet. Visst var det fuktigt men det är ju så det kan vara ibland.
Jag gillade hela etappen. Den var varierande och lätt att följa skyltningen. Personligen fick jag använda varenda muskel i kroppen pga av gången i sanden, motvinden och alla backar. Det värker i vaderna och det är en skön värk.
På Gång 