Massor av ord

Har haft en fin helg med massor av ord. Har kanske inte hunnit läsa så mycket som jag tänkt men skrivit desto mer. Känns väldigt bra att vara inne i skrivandet, även om det tar väldigt mycket av min tid.

Har även rensat ut tidningar. Jag prenumererar på två veckotidningar av två skäl: avkopplingen i att lösa korsord samt för att läsa noveller för att få en bild av vad de vill ha. Jag tänker att om jag läser de noveller som publiceras så kan jag ana vad jag kan sälja till dem. Men det här året liknar ju inget annat och tidningarna har samlats på hög. Man kan nästan mäta hur året varit. Vissa veckor har jag hade det bra och därmed tid att läsa många korsord, andra veckor är korsorden orörda vilket tyder på mycket hög stress. Nästan otäckt att se. Nu har jag i alla fall rivit ur alla noveller jag vill läsa, och alla korsord jag vill lösa. De sparar jag i en liten hög med resten av tidningarna hamnat i återvinningscontainern.

Tog en paus mitt på dagen från mitt skrivande. Jag behövde komma ut en stund, även handla mjölk till kaffet. Inte så mycket folk ute vilket var skönt. Men kallt. Nu har hösten kommit och många träd börjar fälla sin löv. Även trädet utanför mitt fönster börjar tappa sin färgprakt. Den vackraste tiden börjar gå mot sitt slut. Det har jag tänkt på när jag suttit vid datorn och skrivit.

Tidningsbranschen

Hur går det för tidningsbranschen?

Som jag förstått det tidigare, så är vi på väg att sluta läsa tidningar, men att det fortfarande ser olika ut i olika målgrupper. När jag kollar på utbudet så är det ju fortfarande enormt.

De senaste veckorna har antal mejl med erbjudande om prenumerationer ökat. Därtill har jag haft försäljare i telefon, från tidningar jag någon gång testat att läsa. De är nästan de enda som ringer till mig (förutom mamma och SIFO, förstås).

Oavsett hur det går för tidningsbranschen, så är de tydligen inte beredda att ge upp. Nya knep, nya erbjudanden men samma journalistik.

Söndagspromenad

Att hinna med en promenad mitt på dagen är något jag kallar för lyx. Det händer alltför sällan. Det jag gillar är att jag förutom motionen får se dagsljuset, i bästa fall sol och det är det dessutom inte lika svalt som på kvällarna. Denna lyx fick jag njuta av idag. När jag väl insett att Vasaloppet inte är nästa vecka, och min träningsanalys visade att jag behöver fler långpromenader, så fanns både tid och motivation att ge sig ut på gångstigarna.

Det känns att mars är en vårmånad. Det är nu det börjar. Isen börjar smälta på sjön, det är översvämning på ett gärde som jag passerar och om jag lyssnade nog hörde jag att fåglarna kvittrade vårglatt. Allt skärp som gömts i snön kommer fram, lika så massor av sand och hundarna har många vårtecken att sniffa på. Våren är på väg. Det kan förstås komma bakslag men alla steg framåt är bra steg.

Under promenaden fanns gott om tid för tankar. Jag kunde reda ut hur jag ska skriva om en novell, kom på en idé till en annan novell, började formulera mål för mars och födelsedagspresent till min pappa som snart fyller år. Det är så lätt att lösa problemen när jag är ute och promenerar. Det gillar jag. Det stärker mig.

En annan glad överraskning under dagens promenad är att jag hittade några nya vägar. Jag brukar variera mig men det finns förstås en viss begränsning i närområdet. Idag testade jag en ny väg som jag inte tänkt på tidigare. Det blir bra. Den kan ersätta en extremt tråkigt del av en av mina standardjoggingrundor. Det ser jag fram emot.

För att toppa promenaden så passerade jag även en butik och köpte en kvällstidning med dess glättiga bilagor. När jag kom hem kunde jag således njuta av en kopp kaffe och skvaller i massor. Dagens tidningar har ju inte så mycket av nyheter och intressanta artiklar men det finns ju en del av träningsinspiration och mysläsning. Det är sådant som hör till en slö söndag då jag tar igen mig efter promenaden.