Ge mig helg

Vaknade väldigt tidigt i morse och kunde inte somna om. Vred mig varv på varv tills jag fick ge upp, vilket innebar att jag började jobba före halv sju. Det är extremt tidigt för mig som är morgontrött.  Fick några lugna timmar innan en kavalkad av jobbiga möten och samtal tog vid. Jag ids inte ens skriva om det.

Till dagens fina nyheter hör att min pappa fått den behandling som han så länge behövt vilket innebär att han mår lite bättre. Förhoppningsvis sker en vändning i sjukdomsförlopp, jag tror på det. Men det är inte lätt att vara på sjukhus i dessa dagar. Mamma fick inte följa med in på behandling utan fick sitta ute och vänta på honom i drygt tre timmar. Där blev hon tillsagd av passeraden läkare att hon inte borde vara där utan munskydd, vilket förstås skrämde henne aning. Jag är i alla fall glad att båda mina föräldrar är så friska att de kan vara hemma.

Dagens chock kom då de ringde en kvinna från verkstaden som lagar min bil. De hade stött på problem och det som jag tyckte var ett kostsamt besök blev genast dubbelt så dyrt. Jag tappade nästan andan av chocken men det är inte så mycket att göra mer än att acceptera. Nu har jag hämtat bilen, betalat och vill inte tänka mer på det. Jag blickar framåt.

En snabbvisit på biblioteket har jag också hunnit med och nu är energin slut. Nu vill jag bara ha en sak och det är ledigt. Ge mig helg.

Det här med hur veckor startar

Det blev en tidig morgon då jag tog bilen en bit utanför stan och var där strax efter sju på morgonen. Blev inte jätteglad av insikten att mina första planerade intervju blev inställd. Blev inte direkt gladare när jag 1,5 h senare insåg att även intervju nr 2 blev inställd. Framåt 10-tiden inser jag att även intervju nr 3 låg i farosonen. Jag satt nämligen och väntade utanför konferensrummet och insåg att personer jag skulle intervjua redan var där. Tiden gick. 10 minuter över tiden, 15 minuter över tiden… Samtidigt insåg jag att jag inte kunde knacka på. Det var nämligen en väldigt upprörd stämning där inne, med höga röster, nästan så att de skrek åt varandra. Bara att sitta still och vänta.

En fördel med väntan var att jag noterade företagets kultur. Jag satt i ett fikarum/lunchrum. Förmodligen har de mer eller mindre fasta platser och att jag nog tog någons plats. Jag fick snabbat dra ihop dator, papper, pennor mm där fika-besökarna kom. Det kändes som att de betraktade mig som en kuf. En nackdel var dock att jag noterade hur en ung kvinnlig chef försökte göra sig hörd men talade för döva öron. Sådant gör mig irriterad. Eftersom det var den tjejen jag skulle intervjua, blev det senare självklart att låta henne hantera sin sitt möte, utan att störa. Därav min tålmodiga väntan. Jag förlorade alltså en sovmorgon men fick en hel del gjort under den lediga tiden. Drygt tre tomma timmar av väntan.

Resten av dagen ägnades åt intervjuer i rasande fart där den ena efter den andra avlöste varandra. Det är så mycket information att ta in. Det är otroligt intressant men visst blir jag fysiskt trött. Dock, framöver skulle jag kunna tänka mig en något mer harmonisk start på veckan.

Måndag igen

Kände en stor tacksamhet när jag vaknade utan yrsel i morse. Det är en frihetskänsla att kunna vrida på huvudet. Efter morgonkaffet satt jag mig vid en datorn och satte ingång en 9 timmars webbskrivning. Jag kände att jag hade relativ tur med ämnet även om jag fortfarande tycker att det är svårt att göra omfattande analyser på 800 ord. Jag kände i mig i alla fall nöjd när jag lämnade in min skrivning.

Hade en kaffepaus i skrivandet och där jag hade ett möte med ett grupparbete. En person dök inte upp och eftersom vi bara är tre i gruppen så var det svårt att gå vidare. Personen har fortfarande inte hört av sig, vilket jag tycker är märkligt. Visst undrar man om något har hänt.

Ikväll har jag varit på bokcirkelträff på biblioteket. Det var nästan som vanligt, hälften gillade boken medan andra hälften dissade den. Jag har börjat bli lite känslig för tonen hos vissa personer. En person kräver stor respekt för hennes omdömen men visar inte lika mycket respekt tillbaka. Ikväll bestämde jag mig för att inte bry mig, inte konfrontera. Det är dock ingen hållbar strategi i längden.

Så skönt det ska bli att få sova ikväll. Jag ska sova så gott och bara drömma vackra drömmar.