Vaknade väldigt tidigt i morse och kunde inte somna om. Vred mig varv på varv tills jag fick ge upp, vilket innebar att jag började jobba före halv sju. Det är extremt tidigt för mig som är morgontrött. Fick några lugna timmar innan en kavalkad av jobbiga möten och samtal tog vid. Jag ids inte ens skriva om det.
Till dagens fina nyheter hör att min pappa fått den behandling som han så länge behövt vilket innebär att han mår lite bättre. Förhoppningsvis sker en vändning i sjukdomsförlopp, jag tror på det. Men det är inte lätt att vara på sjukhus i dessa dagar. Mamma fick inte följa med in på behandling utan fick sitta ute och vänta på honom i drygt tre timmar. Där blev hon tillsagd av passeraden läkare att hon inte borde vara där utan munskydd, vilket förstås skrämde henne aning. Jag är i alla fall glad att båda mina föräldrar är så friska att de kan vara hemma.
Dagens chock kom då de ringde en kvinna från verkstaden som lagar min bil. De hade stött på problem och det som jag tyckte var ett kostsamt besök blev genast dubbelt så dyrt. Jag tappade nästan andan av chocken men det är inte så mycket att göra mer än att acceptera. Nu har jag hämtat bilen, betalat och vill inte tänka mer på det. Jag blickar framåt.
En snabbvisit på biblioteket har jag också hunnit med och nu är energin slut. Nu vill jag bara ha en sak och det är ledigt. Ge mig helg.