Tiden

Tisdagar är finfina dagar eftersom jag inte har så många möten. Det har slumpat sig så att mina kollegor och medarbetare har andra, stående möten på tisdagar så det är ingen som har tid att boka in mig. Det är alldeles perfekt då jag hinner både jobba och tänka mycket utan att bli avbruten.

Fnissar gott då jag inte ens att skriva klart föregående mening innan jag fick ett samtal. Vissa frågor (exempelvis personals mående, olyckor, media mm) behöver hanteras direkt, närhelst de kommer. Det kan gå flera år innan en sådan akutfråga dyker upp men kan det även inträffa att de haglar ner, flera om dagen.

Idag var i det alltså relativt tomt i kalendern och jag har varit flitig som en myra. Men som klockan gick. Jag satte igång tidigt, tittade upp och då var klockan strax efter 12. Nästa gång jag tittade upp hade hon passerat 16. Var tog all tid vägen?

Nu är det i alla fall dags för en paus, jag ska diska vilket faktiskt är en skönt avkoppling. Jag diskar för hand och det är varmt och gott om tassarna. Kvällsplanen är att läsa ut en bok som ska lämnas tillbaka i morgon. En bra tisdag!

Morgon

Morgonkaffet är varmt och gott. Vaknande tidigt, stängde av larmet, sov en stund till innan jag gick upp och satte mig med kaffekoppen för att planera dagen. Det är då jag inser – det är inte lördag. Det är ju torsdag.

Var så övertygad om att det var helg. Nu kan jag kasta planen och i stället kasta mig över jobbdatorn. Ska bara dricka upp kaffet först!

Tiden försvann

Dagarna flyter fram, möten avlöser varandra och telefonen ringer i ett. Tacksam för att många samtal är så lyckade och blir så givande. Att så många problem landar hos mig är ju trots allt ett förtroende att jag lyssnar och löser. Och varje löst fråga ger energi.

Idag försvann tiden. Helt plötsligt hörde min adept av sig, som jag är mentor för, jag hade missat tiden med några minuter. Bara att be om ursäkt. Det blev ett fantastiskt bra samtal. Jag kunde ge henne stöd samtidigt som hon lär mig massor om hur man som ny i Sverige blir bemött, hur märklig vår kultur an te sig och vilka missförstånd som kan uppstå.

Det var fullt upp hela dagen och långt in på kvällen så det var först vid de senaste nyhetssändningarna som jag hann uppfatta att nya restriktioner men anledning av pandemin när på väg. Trist men jag har full förståelse för dem. Måste läsa på ordentligt vad som gäller och vad jag själv kan göra.

Tänk om pandemitiden kunde försvinna lika snabbt som min semester brukar försvinna!

Är det julvecka nu?

Tycker att dagarna går fort, hela året har gått i rasande fart. Kan det redan vara jul? Och att året snart är slut? Jag är ju inte klar än.

Idag har jag i alla fall fått iväg alla julhälsningar som jag behöver få iväg i år, både i jobbet och privat. Det blir dock inte så många då jag gett upp på det här med julkort. Jag är i fejd med PostNord (men de vet nog inte om det) och vill protestera mot portot. I år väljer jag att skänka pengarna välgörenhet och skickar sms eller ringer till nära.

Helst av allt vill jag bara sova men det är förstås inte möjligt. Julklappar ska fixas och egentligen borde även hemmet fixas men det får nog bli efter jul. Men lite rena kläder vore förstås bra att ha med sig på julresan. Har ännu inte bokat något för mellandagar men jag tänker att det är lätt att få billiga hotellrum nu.

Nej, nu måste jag få ordning på saker och ting och ta fram en plan.

Att skriva långsamt

Ju mer jag skriver, desto mer inser jag hur mycket tid det tar att skriva. Ju mer jag satsar på mina skrivprojekt, desto mer tid kräver de av mig.

Den senaste tiden har jag försökt skriva mål för mycket jag ska skriva varje dag och jag noterar vad jag åstadkommer. Med det kommer insikten om hur mycket tid skrivandet tar och att jag skriver för långsamt. Trots att jag har en klar bild av vad jag ska skriva, kanske till och med många formuleringar, så blir det inte så många ord som jag önskar.

Samtidigt har jag svårt att skriva snabbare. Det blir inte bra. Det blir inte genomtänkt och känns slarvigt.

Min slutsats är att skrivande måste få ta tid om det ska bli bra. Det är såldes inte skrivandet i sig jag ska ändra på, utan min planering. Jag behöver planera in fler och längre skrivpass.

Som vanligt, finns inga genvägar.

Söndagssliten

Från åtta på morgonen till åtta på kvällen, har jag suttit med en rapport med deadline i kväll. Det innebär att den tog längre tid att skriva än jag trott och att jag dessutom sköt upp en del av skrivande i fredags då jag var febertrött. Under dagen har jag fått i mig ett antal koppar kaffe och nu ska det blir gott med ”lunch”.

Tyvärr är det inte så mycket kvar av helgen och det kan jag sakna. Jag längtar väldigt mycket efter mer fritid. Det är inte många veckor kvar nu, tänker jag. Eller hoppas jag.

Nu ska jag försöka se över planeringen så att jag åtminstone kan få vara lite ledig någon eftermiddag i veckan. Jag tror att det kan behövs för att orka och för att hålla mig friskt. Jag behöver mer tid för motion.

Studera juridik

En av hösten kurser är en översiktskurs i juridik. Det är väldigt roligt och intressant och jag trivs bra med att läsa ämnet. Vi gör inlämningsuppgifter varannan vecka och det går granska bra, dvs jag är inte helt felfri men jag fattar och lär mig. Min största utmaning är tiden. Jag håller på alldeles för länge med varje uppgift. Nu under hösten går det bra men i januari kommer en tenta som är på tid. Med nuvarande fart på tankeverksamheten, lär jag missa å det grövsta pga av tidsbrist.

Idag har jag ägnat mig åt ”administration”. Jag sammanställer en pärm där jag samlar sammanställningar och anteckningar. Min tanke är att använda den är jag pluggar inför tentan, med överstrykningar och anteckningar. Jag ska även kunna använda den vid tentan för att friska upp minnet, vilket är tillåtet (jag vill absolut inte fuska). Jag tror att det kan underlätta med att ha papper utskrivna, även om jag normalt sett undviker utskrifter.

Administration är ännu ett området där jag saknar en arbetsplats alla förmåner. Det är stor skillnad att sitta vid köksbordet jämfört med att ha ett välutrustat kopieringsrum. Tänker på alla gånger kollegor klagat och helst vetat att någon sekreterare ska göra jobbet åt dem. Känns som att vi är ganska bortskämda på många av dagens arbetsplatser.

Böcker och lästid

När jag passerade igenom en butik häromdagen, stannade benen automatisk vid ett stort bord med böcker. Vackra, lockande omslag förförde för mina ögon. Det fanns romaner, biografier och deckare som frestade. Stod där och smekte en och annan bokrygg. Attraktionen var bedövande.

Det är dock inte fler böcker jag behöver. Det jag drömmer om är att få mer tid att läsa böcker. Många böcker finns redan i mitt hem, ännu fler på biblioteket. Tyvärr går ju lästid inte att köpa, åtminstone inte i butik.

Marknadskrafterna är mäktiga. Kanske är det lika mycket drömmen om lästiden, som själva boken som man försöker köpa, när man investerar i bokhögar för kommande läsning. Drömmen har ju också ett värde. För mig blev det inte köp. Drömmen om tid finns kvar.

Urkdålig promenad

Varje period då pluggandet blir intensivt, tappar jag bort mina goda träningsvanor. Det enda jag har kvar är mina promenader, men tyvärr har joggandet blivit lidande. Eftermiddagens promenad var en hemsk upplevelse. Benen var som spagetti, redan från början och jag hade ingen ork, trots att jag tyckte att jag gick långsamt. Värmen påverkar mig mycket och jag tycker inte att jag får ordentligt med luft genom näsan när det är så mycket pollen och fröer i luften.

Min motionsrunda är mycket vacker, vilket blev tydlig idag. Parken var fylld av picknickande människor. Så stor publik hade jag inte tänkt mig.

När jag kom hem igen var jag svettig och törstig. Tiden var visserligen ok men det kändes verkligen inte så i kroppen. Åh, så jag längtar efter en piggare kropp. Det är dags för mig att skärpa mig.

Behov av frihet

Satt med kalendern för att hålla stressen i schakt. Jag står inför några intensiva veckor. Det ska självklart gå bra men det kräver god planering. När jag satt där kände jag av några vaga stresskänslor och jag undrade om det var positiv eller negativ stress.

Det kan tyckas lite märkligt. Det är ju inte första gången i livet jag har mycket att göra. Varför reagerar jag? Efter lite eftertanke kom jag fram till att den överfyllda planeringen innebär att jag saknar frihet. Det finns inte så mycket flexibilitet och utrymme för spontanitet. Jag känner inte stress av mycket arbete utan snarare av avsaknaden av frihet. Jag behöver frihet för att må riktigt bra.

Troligen är jag inte ensam om detta. Vi är nog många som skulle må gott av frihet, flexibilitet och utrymme för spontanitet. Kanske är vi på väg mot ett sådant samhälle. Jag är i alla fall på väg mot ett sådant liv.