Tankar från dagen – När man inte är sig själv

Igår var en sådan dag där jag inte riktigt känner igen mig själv, en dag där jag är på ett sådant sätt jag inte vill vara och faktiskt inte är. Allt som kommer ur munnen, kommer ut helt fel. Försöker förstås hantera det, så gott det går. Vad annat kan man göra?

Tänker att det bästa vore att gå undan. Att få vara för sig själv. Att få ta sig tiden att bli sitt vanliga jag. Men det är ju inte möjligt i dagens samhälle. Man måste ju jobba, vara delaktig. Det krävs alltid av oss. Vi som är vuxna ska hantera det.

Men är det helt naturligt? Eller har samhällsutvecklingen gått åt ett håll som inte riktigt passar oss människor. Att samhället kräver lite mer av oss, än vi klarar av? Att samhället och vår kultur styr oss lite mer än vad som är rimligt?

Då är det inte så konstigt att det blir ”fel” ibland. Att vi har dagar då vi heller borde få ta en ensam skogspromenad än att samverka med andra. Att vi alla har dagar då man borde får ta en paus. Det är även då man hoppas på tolerans, att andra förstår att vi inte är mer än människor. Och att vi kan acceptera att det är mänskligt att inte alltid vara på topp. Att vi kan förstå att alla kan behöva lite tid att bli sig själva igen.