Veckan springer

Det känns som att veckorna springer iväg. Jag hinner inte med. Jag går upp på måndagsmorgonen och vips är det snart torsdag. Visserligen får jag mycket gjort men det finns mer att göra.

Igår kväll envisades jag med att sitta och redigera texter alldeles för länge. Ögonen kändes alldeles grusiga och det hann bli midnatt innan jag kunde slutföra. Det kändes i morse när jag skulle gå upp och fick rusa till tåget. Idag hann klockan passera 22 innan jag kom hem igen, då det blir inget textarbete idag. Mina ögon måste få vila.

Efter min enträgna och tålmodiga kamp med glasögonen så har de blivit mycket bättre sedan jag bytte båge. Än så länge fungerar glasögonen bra. Det är jag glad för. Det är onekligen viktigt att trivas med sina glasögon, det har jag lärt mig.

Att revidera text

Har suttit med en skoluppgift som engagerat mig. Jag har funderat, tänkt, reflekterat och analyserat. Jag har skrivit, skrivit om och känt mig nöjd. Tyckte för en sund att det blev en bra rapport. Så helt plötsligt inser jag att den är för lång. Mer än 1½ sida för lång. Det är mycket när texten får vara max 6 sidor.

Timme efter timme har jag nu försökt korta ner texten. Det är gräsligt svårt att göra om. Det går inte med småjusteringar utan hela stycken måste bort. Jag är så irriterad på mig själv, jag var så övertygad om att jag hade koll på dispositionen. Fattar inte att hjärnan tänkte så fel utan att jag upptäckte det i tid. Ingen att skylla på än mig själv.

Nåväl, inget att gräma sig över, bara att hantera. Nu finns en ny version. Ska bara ta en kort promenad innan slutläsning och inlämning. Lite distans och frisk luft kan göra susen.