Full fart från start

Efter den mycket hektiska helgen längtade jag efter jobbvecka. Det är jag mer van vid. Men ack så fel det blev idag. Det började redan på morgonen där pappa ringde och behövde hjälp. Två timmar senare pratade vi igen och sedan ringde mamma. Den ende person jag, över pappa, som jag träffade i går, har 39-graders feber och med högsta sannolikhet covid. Han hälsade att jag skulle vara försiktig och det tackar jag för.

Några timmar gick sedan ringer pappa igen. Han skulle till tandläkaren men jag pratade med honom var han på sjukhuset på akut-tid för att röntga både lungor och fötter. Han hade ju lovat att hålla sig hemma för att kunna hämta mamma från sjukhuset men nu hittade han inte henne och visste inte vad han skulle göra.

Jag, som kände mig som en larmcentral, försökte få tag på mamma. Hon hade fått fler besked under dagen; stanna-åka hem – stanna – åka hem eftersom det är ont om platser på sjukhuset. Hon var märkbart upprörd när jag ringde och ville återkomma.

När hon väl återkom visade det sig att personalen tagit egna initiativ, ringt hennes syster för att hämta mamma. Utan att fråga. Mamma ifrågasatte om det inte har tystnadsplikt men det brydde de sig inte om. Mamma påtalade även att hon inte hade nycklar hem, kommer alltså inte in om inte de får kontakt med pappa. Då tyckte sköterskan att hyresgästerna skulle öppna. Precis samma hyresgäster som ligger nedbäddade med covid. Jag fattar att hon blev väldigt arg.

Nu sitter jag återigen i frivillig karantän, jag vill inte träffa andra när jag vet att jag träffat en covid-smittad person. Mamma och pappa verkar ha hittat varandra men exakt vad som hänt dem får jag ingen klarhet i. Det behöver sova och vila ut sig innan jag kan få ut något vettigt från dem.

Själv ska jag nog också vila en stund. För att agera larmcentral samtidigt som man leder eller deltar i möten är inte helt lätt, långt utanför mitt kompetensområde.

Annons

Vinden mojnar

Efter gårdagens alla händelser var det skönt med en god nattsömn och att få sova några minuter extra i morse. Även denna dag började med att telefonen ringde, visste knappt om jag vågade svara men det gjorde jag. Och där i luren väntade ett väldigt glatt besked. Perfekt start på dagen!

Och sen rullade det på. Nja, flyt är kanske att ta i men det gick bra. Fråga efter fråga hanterades. Framåt eftermiddagen mojnade den starka vinden vilket jag tycker känns tryggt. Här oss mig ser man en del kullvälta soptunnor, grenar och annat skräp som vinden dragit med sig men inga större skador.

Nu har kylan kommit, det känns frostigt. Desto skönare att få vara inne och mysa. Tyvärr läser jag en så svårläst bok och funderar faktiskt på att byta, då den kräver mer koncentration än vad jag har nu. Men korsord och krypton går bra och det är skön avkoppling. Och snart är det helg.

Det finns alltid någon som har det värre

Numera är det ingen överraskningar att dagarna blir långa och intensiva. Började tidigt i morse och har tagit mig igenom av ett pärlband av möten och telefonsamtal. En person kunde inte pratade när jag ringde och frågade om han kunde ringa senare och jag lovade att han kunde ringa när han ville. Vid sextiden trodde både jag och chefen att mannen hade glömt bort mig och jag stängde mer mitt hemmakontor för dagen.

Vid kvart i åtta på kvällen ringde mannen. Han hade det lite stressigt men tog nu en paus, sa han. Vi fick ett väldigt trevligt och givande samtal och jag önskade honom en fin fredagskväll. Han meddelade att han hade en hel del kvar att göra och önskade mig en lugnare kväll. Kände att jag inte ska klaga över långa arbetsdagar utan snarare känna tacksamhet för alla som sliter för att samhället ska fungera även i dessa. Och jag känner ödmjuket att mannen togs sig tid att ringa mig.

Nu har jag stängt ner kontoret igen och ägnar mig åt Let´s dance. Jag hejar på Jan Björklund. Jag har visserligen inte sett programmet tidigare men jag hejar ändå.

Ger och tar

Det blev en tidig morgon idag då jag var inbokad på en djupintervju. Det händer att jag ställer upp i olika undersökningar och detta var en myndighet som utvecklar sin webbplats och bad om ett användarperspektiv. Eftersom jag själv gillar att jobba med verksamhetsutveckling och förbättring, tycker jag att det är jätteintressant och roligt. Mötet pågick i en timme och jag tror att mina tankar och kommentarer var givande för mottagarna. Det borde verkligen lyssna, tycker jag.

Tog en promenad över stan. Köpte en födelsedagspresent till min bror som fyller år nästa veckan. Gick sedan till en te-butik och valde bland goda teer. Jag köpte liten mängd av flera olika sorter för att testa. Det är inte så billigt har jag märkt, te tycks finnas i många prisklasser. Med tanke på priset, så hoppas jag att jag valt rätt.

Skyndade hem till dagens göromål och det har sysselsatt mig hela eftermiddagen. Min utmaning just nu är telefonkontakter. Det är inte så lätt att få tag i folk, många tycks sitta i möten hela dagarna. Andra som säger att de ska ringa, ringer inte. Jag har lärt mig att det i stort sett är meningslöst att ringa före 15.00. Ju senare på eftermiddagen, desto större chans att någon har tid att prata med mig.

Nu kom solen fram igen, så jag måste skynda ut på balkongen och ta dagens sista kopp kaffe. Inget kaffe efter 18.00, så då måste man ha fyllt på koffeinlagret innan dess.

Ett oväntat telefonsamtal

Idag ringde det på min mobil och det var ett för mig okänt telefonnummer. Jag var lite stressad med valde att svara. I luren hörde jag en röst som jag genast kände igen men som jag inte hört på väldigt många år.

Mannen som ringde gick i samma gymnasieskola som jag. Vi gick inte i samma klass men bodde på internat i samma område. På det sättet umgicks vi nästan dygnet runt under ett år. Vi umgicks även några år efter skolan men sedan rann kontakten ut i sanden, någon gång i mitten av nittiotalet. Så ringer han idag för att säga hej.

Jag blev väldigt överraskad och väldigt glad. Det blev ett ivrigt samtal och allt möjligt, mest om livet. Det är så häftigt att man kan öppna sig då direkt för varnadra efter så många år.

Nu önskar jag att jag kommer ihåg känslan, gengäldar den på något sätt samt göra samma sak mot någon annan.