Prylar och teknik

Min torsdag blev en glad dag eftersom jag fick vara på kontoret. Tyvärr var nästan ingen där så jag hade ingen att prata med men å andra sidan satt jag mest i möten ändå. En fördel med kontoret är att det finns en trevlig lunchrestaurang i huset och att få äta lagad mat gör jag alldeles för sällan. En nackdel med dagen var att jag blev kvar alldeles för länge på kvällen men det är ju mitt eget fel. Bästa fördelen med kontoret är i alla fall bra skrivbord och skärm, jag blir väldigt mer effektiv när jag är där.

På tåget hem roade jag mig med att tjuvlyssna på en kille som diskuterade hur han skulle nå fram till den tjej som blivit gravid. Det var uppenbart att han inte uppskattade kvinnan och förordade abort men skulle självklart ta sitt ansvar. Ja, diskussionen fortsatte och jag tänkte på hur olika vi ser på privata samtal. Själv skulle jag aldrig prata abort på ett tåg, där alla hörde allt. Vi är tydligen olika.

Idag har jag suttit och jobbat på min vanliga plats i vardagsrummet. Det började bra men snart började tekniken att strula. Ingen uppkoppling, jag fick starta om datorn var tionde minut och efter ett tag slutade även telefonen att fungera. Är man inte stressad innan så blir man. Det blev alltså en lätt galen dag så jag får nog fortsätta i helgen för att jobba klart.

Efter jobbet for jag till bibblan för att låna böcker. Jag behövde få glutta i några bokhyllor och på bibblan var jag ensam så jag kunde stå där en stund och välja. Passade även på att hämta ut ett paket med beställda varor: ryggsäck, ljuslykta och pump till liggunderlaget. Ännu fler prylar till mina vandringar! Det bästa med dem är att det inte är lika känsliga som tekniken som strulat under dagen. Jag uppskattar robusta och stabila grejer som man kan lita på. Det gör livet enklare.

Teknikstrul

Tog dagens första möten hemifrån men behövde sedan ta mig till kontoret. Det är för kallt för mig för att cykla (jag fryser om rumpan) och bilen ville inte fungera. Tänkte att det är säkrast att ta tåget mitt på dagen dvs inte så många medresenärer då. Helt ensam var jag inte men det var gott om plats. På kontoret var det i det närmaste öde. Fler bananflugor vid fruktkorgarna än kollegor.

En av flera anledningar var att jag behövde ha en säker uppkoppling vid några externa möten. Men av någon anledning så var det inte alls bättre på kontoret. Jag tappade kontakt flera gånger under mina möten. Vid ett möte skulle jag bli intervjuad av studenter och då strulade tekniken totalt, så det fick bli för telefon. Ytterligare ett möte senare hade jag uppkoppling men då dog batteriet till datorn. Idag var tekniken inte med mig.

Satt kvar alldeles för länge men fick åtminstone en del gjort. På resan hem var jag i stort sett ensam, vilket tyder på att folk inte längre har kvällsaktiviteterna som kräver resor.

Idag har jag inte bytt om flera gånger. Däremot har jag noterat en hörlurar-frisyr. Efter morgonduschen låter jag håret självtorka och eftersom jag sitter med stora hörlurar hela dagarna, så formas håret därefter. Ser lite märkligt ut, i mitt eget tycke. Frågan är väl när man kan gå till frissan ingen.

Stresspåslag

Natten till onsdag sov jag nästan inget alls vilket kroppen tog igen under natten till torsdagen. Oj så gott jag sov. Så otroligt gott att jag missade väckningen. När jag vaknade hade halva dagen gått och jag flög upp ur sängen. Jag har inte tid för detta just nu. Jag slängde på mig kläderna och rusade iväg till ett kafe för att sätta mig och skriva på en rapport som snart har deadline.

Väl där kändes allt bra men då caféets internet låg nere fick vi gäster betala kontakt och att få tillgång till nätet var inte möjligt. Först trodde jag att det var min utrustning som krånglade och jag han bli orolig. Jag behöver kolla upp en del grejer och ha tillgång till mejl under dagarna.

Efter några timmar behövde jag en paus, så jag tog en promenad till ett annat café. Men även där fanns ett krånglade wifi och jag kände mig än mer stressad över att inte kunna jobba som vanligt. Dessutom började datorn larma om batteriproblem. Det ger stresspåslag, kan jag erkänna. För ett år sedan hade jag batteriproblem på en annan dator, som dog och där det inte gick att rädda några filer. Det vill jag inte vara med om igen.

Nu tror jag att allt ordnar sig. Jag kämpar på med rapporten men känner mig osäker på om jag fixar deadline. Jag vill inte lämna ifrån mig en dålig rapport, då lämnar jag hellre in en dag försent.

Nu, med lite distans, ser jag att jag förr om åren levde med dessa stresspåslag dagligen. De senaste åren har jag jobbat bort detta och jag vill inte ha tillbaka den situationen. Kanske är det därför som jag reagerar på min stressiga torsdag. Det ser jag som något gott. Det är bra att jag reagerar i tid och kan göra något åt situationen, även om jag inte råder över allt. Att inse att jag inte vill ha mer stress i livet, är en god insikt.

 

Respekt för tid och nedlagt arbete

Haft en usel dag. Började redan igår med teknikstrul. Skulle lämna in en inlämningsuppgift men när det börjar strula så går ju allt fel. Deadline var vid midnatt och den missade jag. Men eftersom jag nästan var klar, så ville jag skicka in, det var ju så lite kvar. Satt uppe till fyra…

Efter några timmars sömn så gick jag upp och förberedde nästa uppgift. Ännu mer teknikstrul och nu ger jag upp. Det handlar om en presentation. Presentationen och ämnet är inget problem men det störningar i videobilden. Jag är ingen it-tekniker och sådant strul tar fram mina sämsta sidor. Jag ser ingen lösning. Men framförallt fattar jag inte varför jag måste synas i bild när det finns på presentationsmaterail och ljud. Det här är enbart onödigt arbete.

Nästa punkt på agendan var förberedelser inför en opponering av ett arbete som vi gjort i grupp. Jag var laddad till max och var beredd att både lyssna med framförallt försvara vårt arbete. Men vilket fiasko det blev. Opponering via webben där läraren har ett trasigt headset är verkligen uruselt. Första överraskningen var att vi skulle presentera vårt arbete. Inga problem för mig som är van men mina kompisar blev skärrade. De kommentarer vi sedan fick kan knappast räknas som opponeringen, ens återkoppling. Mycket var beröm. Det konstruktiva kommentarer de tog upp redaktionella ändring, typ – ändra ett ”samt” till ett ”och”. Andra kommentarer var direkt felaktiga. . Det var så dåligt att jag bara blev ledsen. När vår grupp skulle opponera på en annan grupps arbete, så hade vi mycket bra återkoppling. Tyvärr blev vi avbrutna innan vi hann komma till det viktigarste. Och lärare, betygsättare, hade ju ett trasigt headset så hon hörde inte vad vi sa. Det här var verklige illa. Respektlöst för all tid vi lagt ner på detta. Andra har tagit ledigt från sina jobb för att delta, då det är obligatoriskt. Helt vansinnigt.

Jag vet att jag är en elev som ska lyda mina lärare. Jag förväntar mig dock att skolan ska respekt mig och min tid. Just nu lägger jag alldeles för mycket tid på sådant som varken leder till kunskap eller utveckling. Men nu ska jag sluta sura och se fram emot nästa möte med ett grupparbete.

Lidelsefullt

Igår skrev jag om min tacksamhet för min egen erfarenhet och hur jag lider med mina unga kurskamrater. De vill så mycket men är just nu begränsade.

Att läsa kurser på distans innebär att man har klassrum på nätet och vi har forum för diskussioner. Just nu haglar frågorna eftersom informationen är minst sagt bristfälligt. Den information som finns är svårtydd och i viss mån motsägelsefull. Dessutom strular tekniken. Någonstans finns en lärare som har alldeles för mycket att göra, som just nu inte fixar att ge oss de svar vi behöver. Så idag lider jag med henne.

Hoppas för allas skull att någon går in och styr upp situationen.