Utanförskap

Sedan länge är min privata mobil helt kass och borde bytas ut. Av någon anledning skjuter jag på det. Det går ju att ringa och svara och jag har tänkt att det borde räcka. Men det gör det inte, har jag upptäckt. Härom veckan slutade kameran att fungera. Jag tänkte att det innebär att jag tex inte kan vara med i gemenskapen i sociala medier och dela bilder, trist men det går ju att överleva. Men så insåg jag hur svårt jag hade med vissa köp. Vi köp via internet och bankid behöver jag ibland fota QR-kod vilket jag inte kan. Jag har även problem med vissa appar. Idag hittade jag parkeringsplatser men inga automater och utan app kunde jag inte betala. Det är bara några exempel.

För min del är det inget problem – det är bara att köpa en ny telefon, men det fick mig att tänka en hel del på utanförskap. Alla har inte mobiltelefoner eller kan hantera dem. Andra har inte möjlighet att skaffa mobil under vissa perioder. Oavsett orsak så hamnar man rejält utanför samhället och kan inte delta. Jag har nog tänkt att de brukar finnas alternativ men dessa försvinner allt mer.

Jag lever dessutom utan swish och det börjar också blir väldigt svårt. Det går men jag anar att det enbart är en tidsfråga innan jag måste acceptera att ansluta mig. Åtminstone om jag vill vara med i den sociala gemenskapen.

Tekniken är bra, jag gillar den men jag tror att vi i samhället behöver se upp, för att inte lämna människor utanför.

Samtal om konst

Lördagsförmiddagen var solig och kändes som att våren snart är tillbaka igen. Efter gårdagens teknikproblem behövde jag dock fixa ett antal ärende, köpa sladdar mm. Det var tyvärr inte enbart dator och telefon som krånglade igår utan även min eltandborste som dog. Idag var dagen att fixa allt.

Besökte även optikerna för att prova några bågar. Jag behöver både nya glasögon och solglasögon men den här gången ska jag inte boka tid för synundersökning förrän jag vet att det finns bågar som jag trivs med. Tyvärr hittade jag inga bågar som jag gillade så jag får leta vidare.

For vidare och besökt en utsiktsplats där jag gillar att sitta och läsa eller filosofera. Men när jag kom dit tilltog regnet och det kändes kallt. På samma ställe har kommunen konstutställningar, som tydligen öppnat igen under kontrollerade former. Bara guiden var där och jag gick in. Det fanns två utställningar. Dels en utställning på temat ”Förändring” som avgångselever vid gymnasieskolan jobbat med. Den var så fin. Otroliga verk som berörde mig mycket. Hade aldrig kunnat ana att det var gymnasieelever som skapat dem. Därtill fanns en utställning av en etablerad konstnär med abstrakt konst. Nja, inte lika bra men jag hade ett väldigt givande samtal med guiden. Blev kvar alldeles för länge men det var så intressant. Vi var två människor på långt avstånd i en jättestor konsthall. I en annan tid hade jag inte tyckt om detta men idag var det väldigt trevligt. Samtalet var bättre än konsten.

Besöket i konsthallen väckte min skaparlust så när jag på eftermiddagen satt med kaffekoppen och lyssnade på en ljudbok, tog jag fram en block och några pennor och började klottra. Inte så vackert men väldigt rogivande. Perfekt avkoppling.

Prylar och teknik

Min torsdag blev en glad dag eftersom jag fick vara på kontoret. Tyvärr var nästan ingen där så jag hade ingen att prata med men å andra sidan satt jag mest i möten ändå. En fördel med kontoret är att det finns en trevlig lunchrestaurang i huset och att få äta lagad mat gör jag alldeles för sällan. En nackdel med dagen var att jag blev kvar alldeles för länge på kvällen men det är ju mitt eget fel. Bästa fördelen med kontoret är i alla fall bra skrivbord och skärm, jag blir väldigt mer effektiv när jag är där.

På tåget hem roade jag mig med att tjuvlyssna på en kille som diskuterade hur han skulle nå fram till den tjej som blivit gravid. Det var uppenbart att han inte uppskattade kvinnan och förordade abort men skulle självklart ta sitt ansvar. Ja, diskussionen fortsatte och jag tänkte på hur olika vi ser på privata samtal. Själv skulle jag aldrig prata abort på ett tåg, där alla hörde allt. Vi är tydligen olika.

Idag har jag suttit och jobbat på min vanliga plats i vardagsrummet. Det började bra men snart började tekniken att strula. Ingen uppkoppling, jag fick starta om datorn var tionde minut och efter ett tag slutade även telefonen att fungera. Är man inte stressad innan så blir man. Det blev alltså en lätt galen dag så jag får nog fortsätta i helgen för att jobba klart.

Efter jobbet for jag till bibblan för att låna böcker. Jag behövde få glutta i några bokhyllor och på bibblan var jag ensam så jag kunde stå där en stund och välja. Passade även på att hämta ut ett paket med beställda varor: ryggsäck, ljuslykta och pump till liggunderlaget. Ännu fler prylar till mina vandringar! Det bästa med dem är att det inte är lika känsliga som tekniken som strulat under dagen. Jag uppskattar robusta och stabila grejer som man kan lita på. Det gör livet enklare.

Kreativitet

Under onsdagskvällen deltog jag i ett digitalt seminarium på temas ”Frigör din kreativitet”. Det var författaren Frida Skybäck som höll i det och delade med sig av sina erfarenheter. Hela upplägget var reklam för en skrivkurs, hel ok tycker jag förutsatt att man vet om det.

Nja, kanske inte så mycket nytt men det gav ändå massor av inspiration. Är ju lite less på att sitta hemma så nya intryck är välkomna. Frida bjöd generöst med sig av sin kunskap. Jag känner mig än mer inspirerad att skriva på mitt manus.

Något annat som var intressant är hur många man kan nå via Facebook om man vill. Det här evenemanget var annonserat via Facebook vilket är relativt billigt för den som vet hur man gör. Vid seminariet var det 1800 deltagare! Wow, så mycket folk skulle man ju aldrig nå fysiskt även om man bjöd på fika. Jag tänker att det här är fantastiska möjligheter för den som kan och vill nå ut. Tekniken finns idag. Däremot behöver vi som användare lära oss hur man ska agera. Igår fanns en chat och de blev trevligt men lite mycket när flera hundra personer först ska skriva ”hej” för att sedan meddela ”Jag hör inte”, ”min uppkoppling är dålig” mm. Många frågor ställdes oändligt många gånger trots att de redan var besvarade.

Väldigt spännande att se vilka nya möjligheter som kommer ur en kris.

Problem ger vana

Var lite sen till datorn i morse och blev lite irriterad när allt inte startade upp snabbt och smidigt. Efter felsökning insåg jag att det är internetuppkopplingen som felade. Tog fram den privata mobiltelefonen och fick fram information om att hela stadsnätet låg nere, men att det skulle åtgärdas under dagen. En hel dag utan uppkoppling gör det synnerligen svårt att jobba hemifrån.

Anslöt till möte via app i mobiltelefonen. Det fungerade en stund sedan krånglade allt igen. Kom på ytterligare ett sätt att ansluta till mötet så att jag åtminstone kunde höra vad som sade. Den privata telefon la av men jag har ju jobbmobilen. Men när jag skulle ringa in till ett möte så hade jag inte rätt pinkod. Ja, så här fortsatte det under dagen. För bara något år sedan hade man blivit både stressad och superirriterad om en teknik fallerade. Numera är man ganska van att felsöka, hitta nya lösningar, hitta olika vägar framåt. Även alla dessa appar och annan teknik har utvecklats vilket gör et möjligt. Det är inte kul när saker krånglar men på olika sätt är det ändå möjligt att göra sitt jobb. Men det tar av min dyrbara tid.

 

Spöken

I natt trodde jag att det spökade hemma hos mig. Nästan i alla fall. Det började med att teven, igen, tappade tv-bilden. Det blev ett kortvarigt avbrott denna gång men det börjar kännas kusligt då jag inte fattar varför bilden försvinner för längre eller kortare tider.

När jag var i sovrummet, kom jag på att jag glömt en sak på nedervåningen. När jag skulle ta trappan ner, fungerade inte lampan. Jag hade ingen ficklampa just där och fick ta det försiktigt ned för trappan utan att snubbla. Väl nere på nedervåningen fanns ljus igen och jag laddade en ficklampa inför uppfärden. Allt gick bra och jag la mig för att sova igen. Efter en stund – så tänds lampan i hallen/trappen! Jag ryckte till ordenligt. För även om fördröjning kan förekomma så brukar den inte vara så lång. Kusligt.

När jag låg under täcket funderade jag på spöken. Jag undrar vad någon försöker säga mig, så var känslan. Förnuftet säger dock ”du har usla teknikkunskaper”. Trots att jag jobbat i elbranschen i 25 år, så är jag varken tevereparatör, it-tekniker eller elektriker vilken är en särskild kunskap som jag saknar. Men det vore ju så mycket enklare att skylla på spöken än mina egna brister.

Hög puls

Oj, oj, oj, vilket pulspåslag jag haft i kväll. Hade ett obligatoriskt seminarium här på kvällskvisten men lyckades inte ta mig in i systemet. Det har fungerat tidigare men tyvärr inte i kväll. Jag testade allt, tiden gick och pulsen steg. Jag är tyvärr ingen IT-tekniker men utan hjälp så måste jag ju lösa det själv.

Efter vad som kändes som en evighet lyckades jag lösa problemet, kringgå vissa säkerhetsregler och ta mig in i systemet. Så här i efterhand är jag grymt imponerad av mig själv eftersom jag faktiskt löste situationen på 13 minuter.

Nu lär det snarare ta 13 timmar innan jag har stressat ner igen. Men det är ju ändå fredag.

Innehållsrik dag

Sitter i soffan och pustar. Tänk vad man kan hinna med under en dag, och den är ju inte slut än.

Det blev en tidig morgon. 08.30 började ett redovisning av ett skolarbete och jag ville förbereda mig ordentligt innan. Det är fortfarande lite knepigt med dessa webbmöten när man ska presentera utan att veta hur tekniken beter sig, vem som lyssnar och vilka frågor man kan få mm. Efter visst teknikstrul gick presentationen bra men jag är lite bekymrade över att jag svarade på så många frågor. Det är så svårt att veta var man har sin grupp när man inte ser varandra. Jag vågar inte be dem svara om jag inte vet att de kan, jag vill inte skämma ut någon. Men helst vill jag ju att de ska visa upp sig och jag försöker be dem komplettera, komma med egna inlägg mm. Det är lite knepigt och idag kändes det som att de andra i gruppen förlitade sig helt på att jag skulle försvara vårt arbete.

Efteråt blev det bråttom in till stan. Jag skulle på en intervju hos en rekryteringsfirma. Det har kontaktat mig om en tjänst som jag tackat nej till, två gånger! Men jag ville träffa dem dels för en specifik tjänst, dels för andra framtida möjligheter. Det blev ett bra samtal. Jag gick all den information som jag behövde och jag tycker att de fick en ärlig och tydlig bild av mig. Det kändes bra.

Sneglade lite på klockan eftersom jag hade bråttom från intervjun till nästa ställe som var Folktandvården. Kors och tvärs genom stan, kändes det som. Landade i alla fall i väntrummet med flera minuters marginal. Däremot var inte tandläkaren i tid så jag fick vänta ganska länge. Det visade sig att det inte gjorde något. Ärendet för dagen var att sätta in en krona men eftersom det saknades en skruv så blev det inget idag. Bara att resa sig upp från tandläkarstolen i ogjort ärende.  Kan tydligen inte ha tur jämt.

Nu får det vara nog med äventyr och nervspänning för idag. Nu ska jag vila.

Teknik och illvilja

Teknik kan vara fantastisk. Jag gillar teknik. Däremot ogillar jag företag som nyttjar teknik för att utnyttja mig.

I helgen upptäckte jag problem med att komma åt en e-postadress och försökte uppdatera här bland inställningar i bloggen. Det har tagit en evighet att få allt rätt. Anledningen är att tjänsteleverantörer tex av e-posttjänst och bloggtjänst, vill bestämma hur jag ska ha det. Det går att ändra inställningar men det är svårt. Företagen vill att jag ska lita på dem, deras inställningar, deras val mm. Men så vill jag inte ha det. Jag vill bestämma själv. Jag vill göra val. Mina val.

I morse upptäckte jag en ändrad inställning på telefonen. Återigen är det allt annat än enkelt att göra inställningar som jag vill ha dem. Mycket är förinställt, det kommer obegripliga varningar när jag vill ändra och jag känner inte att jag har kontroll. Det är orimligt svårt att ha kontroll på sin egna val, sin egen integritet.

Jag fattar att företagen vill tjäna pengar på mig. Men det finns gränser. Min integritet är inte till salu, inte eller min valfrihet. Jag är beredd att betala för tjänster men jag vägrar att låta mig utnyttjas. Det här är en utveckling som går åt helt fel håll. Och det är inte tekniken som är felet – det är företagen och girigheten bakom dem.

Gammal eller smart?

Är jag gammal eller är jag bara väldig smart? Den frågan ställde jag mig själv igår kväll. Jag behövde några tillbehör till min mobiltelefon och var inte helt säker på vad jag behövde. Besökte en av de stora kedjorna. Det var mycket folk i butiken, trångt och dåligt med information. Efter tappert försök gav jag upp. Kändes som att det skulle ta orimligt lång tid att hitta rätt. Besökte en konkurrent och det var precis lika illa där.

Så gjorde jag som jag gjorde några gånger det senaste året. Jag går till Kjell&Company, som har små butiker och bra betjäning (kan det verkligen heta så 2015?). Unga, kunniga och trevliga killar som hjälpte mig att hitta rätt, visade alternativ och gav tydliga rekommendationer. Snabbt och smidigt och jag kände mig trygg att jag fick med mig rätt pryl hemma.

Är jag gammal nu? Eller är jag bara väldigt smart som tar hjälp när jag behöver det, undviker onödig stress och använder tiden effektivt?