Tatueringar

För mig är tatueringar något främmande, något som inte hör hemma på min kropp, främst av estetiska skäl men även eftersom jag inte vill äventyra mina organ med onödig påverkan. Så hörde jag en intervju med David Lagercrantz som hade en annan dimension vilket jag tycker är intressant.

Lagercrantz tog upp att han ser att själva grejen med att vara människan är att vara i förändring och i förnyelse medan en tatuering är något som stannar kvar och inte förändras. Det är en spännande tanke tycker jag och en tanke som jag kan känna igen mig i. Vidare beskriver Lagercrantz att om han skulle göra en tatuering, vilket inte är aktuellt, så skulle ha antagligen vilja ändra den efter en tid, vilket jag tolkar som i takt med sin egen förnyelse.

Som person är jag trygg i mig själv, men även jag ser att jag är i städnig förändring och utveckling. Jag undviker att säga att ”jag är som jag är” eftersom jag alltid strävar efter utveckling. Jag vill inte stanna, inte fastna eller begränsa mig själv. Visst har jag grundtoner, men även de utvecklas med tiden. Att ändras betyder inte att jag blir någon annan, utan att jag tar fram fler sidor och mer av mig själv.

För mig blev Lagercrantz ord en trigger som satte igång mina tankar. Även det är intressant – att inspiration går att hitta lite överallt och ibland där man minst anar. Det är häftigt!