Tartuffe

Har sett Tarfuffe på Dramatens stora scen. Staffan Valdemar Holm har satt upp en egen tolkning av Molières komedi. Första och sista akten saknas, vilket gör den lite annorlunda än jag tänkt mig.

Det är som en fars eller ett studentspex. Det är skrikigt, fånigt, snubbel och många stora gester. Gillar man det så är det kul. Däremot tycker inte jag att karaktärerna når fram, inte heller deras drivkrafter. Det talas på rim av typen julklappsrim. Det är dock svårt att höra då det sluddras och skriks för mycket. Texten når inte fram. Det förvånade mig lite. Hade nog förväntat mig någon mer finess.

Eftersom den femte akten saknas, innebär det här att bedragaren segrar. Personligen ser jag inte vitsen med den typen av budskap – att bedrägeri lönar sig. Detta ser jag så att det räcker i vardagen, mer aktuellt än denna fars.

Som ni förstår, föll denna tolkning inte mig i smaken. Jag tycker inte att den här uppsättningen av Tartuffe gav något. Spar era slantar och se något annat.