Tankar

Söndagssolen skiner och kanske att jag borde gå ut men jag håller mig faktiskt inne i värmen. Så många tankar som snurrar och det är fint att få tänka och varva med att få koppla av i soffan med en bok.

I fredags var det begravning för en släkting men vi kunde inte vara med. Pandemin begränsar deltagare och resor och jag kan absolut inte ta med min mamma till Skåne där smittrisken är hög. Känns lite annorlunda att inte ta det där sista avskedet, en ny känsla, men det är självklart rätt beslut att stanna hemma.

I dag har jag kollat när Miljöpartiet valde nytt språkrör och ikväll får vi veta vem/vilka som blir nya Ica-Stig. Vet inte vilket som är mest intressant.

Dagens datum för tankarna till farmor då de är hennes födelsedag, en stort dag då jag var liten och alltid uppvaktade farmor stort. Vi bodde i samma hus när jag var liten. Det är trettio år sedan hon dog, så helt naturligt att hon inte finns kvar även om jag tror att hon skulle gilla vår tid. Min farmor gillade allt som var ”modernt” och var tidig med det mesta. Fart och fläng och stort umgänge var hennes melodi så pandemitiden hade hon förstås avskytt. Jag tror inte jag ärvt något av hennes drag.

Har även tänkt på flera av mina barndomsvänner. Alla klasskamrater från lekis till gymnasiet, jubilerar i år och det väcker tankar kring att ingen av oss kan fira stort i år. Jag tänker även på hur olika våra liv blivit, oftast bra och att var och en har sina utmaningar att hantera. Häromdagen skrev en väninnan att hennes rullstolsburne son var med på tv, en annan att hennes lilla dotter åter igen behöver operera en tumör i hjärnan som börjar växa igen. Våra liv är så olika.

Jag ska nog ta den där promenaden ändå.

Torsdagstankar

Hinner inte, eller prioriterar inte, att följa med i allt som händer, alla nyheter som det rapporteras om. Jag har tv-nyheter på i bakgrunden så att jag hör och kollar kvällstidningar på webben. Vissa frågor fördjupar jag mig i, andra går förbi.

Ett av de brott som jag inte följt med i är 17-åriga Wilma som blivit mördad och styckad. Nu läste jag att den misstänkte gärningsmannen, ex-pojkvännen, bedöms inte vara psykiskt sjuk. Har lite svårt att ta in det. Det betyder ju att han är rent ond. Jag vill ju inte tro att sådan ondska finns, att det ska finnas annan förklaring, men tydligen så är det så. Det känns så läskigt. Visst lär han få sitt straff, det är ju bra. Men om han inte är sjuk kan han ju inte bli frisk och jag är inte så hoppfull kring att kriminalvården kan få honom till en bättre människa. Sådant skrämmer mig, ondska skrämmer mig.

Det känns så galet alltihop. Det måste ju finnas gemensamma vänner, som varit vänner med både Wilma och ex-pojkvännen. Wilmas familj lär ju ha haft ex-pojkvännen hemma eller haft kontakt på ett eller annat sätt. Och ex-pojkvännen lär ju ha en egen familj som ska förstå vad han har gjort. Jag har väldigt svårt att förstå hur man läker ihop efter något sådant. Hur ska man kunna känna tillit till nya människor efter en sådan upplevelse?

Det är bara tankar, åtminstone för mig. Jag förväntar mig inga svar. Det lär ju vara helt individuellt. Men någonstans finns medmänniskor som behöver svaren för att ta sig vidare. Det kan behöva omtanke.

 

Lite lugnare morgon

Solen skiner in genom ett fönster, som kanske borde putsats, och solstrålen landar i min kaffekopp. Det är fredag och jag är inloggad på den privata datorn trots att det är dags att börja jobba. Jag har inga möten idag, de flesta kollegor har tagit en semesterdag för att få en långhelg. Jag känner att jag har en del uppgifter som jag behöver få gjorda men jag känner även friheten att nyttja tiden som jag vill. En klok kollega tipsade om att kolla väderprognosen och välja att jobba tidpunkter med sämst väder. Med det synsättet kan jag lika gärna vara ute i solen idag och jobba i morgon när vädret är sämre. Några saker vill jag dock få undan idag.

Det var skönt att få vara ledig igår och det satte igång en del tankar. Jag hann reflektera lite över hur vårterminen varit. Jag började på nytt jobb i januari, det har varit ett hårt arbete att komma in i det nya, det har varit väldigt intensivt och jag har tidvis varit långt utanför min komfortzon. Jag har börjar reflektera över vad som varit bra, vad jag är stolt över men även vad som varit mindre bra och vad jag behöver ändra på. Jag ställer mig även frågan ”Är det detta jag vill?” Jag är inte klar än, så jag hoppas kunna fortsätta med det under helgen. Det är bra med avstämning lite då och då.

Någonstans fick jag tipset att skriva ett brev till sig själv, som om det vore ett år fram i tiden. Det innebär att man skriver om hur livet är, vart man nått och hur det känns. Det är ett sätt att ha en vision, målbild eller vad man än vill kalla det, en idé om vad man vill med livet. Jag har påbörjat ett sådant brev men inte slutfört det. Det känns så något som jag ska göra i helgen.

Ja, det är många tankar till morgonkaffet idag. Tankarna störde även min sömn i natt, så jag behöver nog påtår innan jag drar igång. I går var jag på ett café där denna skylt prydde mitt bord. Och det stämmer ju väl i mitt lv.

Många tankar, lite nytta

Söndagen är här och jag har inte fått särskilt mycket gjort. Jag gav mig själv sovmorgon som blev lite längre än tänkt. Började titta på ”Äppelkriget” på Svt play. Jag har inte sett den tidigare och kändes som en del av allmänbildningen. Tyckte kanske inte att den var jättebra men väldigt kul att se olika miljöer som jag känner igen.

Tankarna snurrar kring allt som hände igår på kursen ”Nyfiken på dig själv”. Jag fick några nya verktyg att använda och det är upp till mig hur jag ska gå vidare. Det kan handla om hur jag hanterar olika situationer, hur jag vill välja att agera när olika tankar och känslor uppstår. Just nu behöver jag inte gå fler kurser, däremot tillämpa det jag lärt mig. Det har jag funderat på idag.

Har i alla fall lyckats komma iväg till affären för att handla. Nu snurrar tvättmaskinen så att jag har rena kläder till nästa vecka. Lite nytta gör jag med andra ord. Innan jag gör något mer behöver jag dock kaffe. Även en kaffepaus tillhör söndagen.

Tankar som snurrar

Tidig morgon för att vara i god tid inför ett förmiddagsmöte. Jag var nervös inför mötet, visste inte vad jag skulle vänta mig. Och det blev inte alls som jag trott. Lyckades i alla fall hantera och styra samtalet i rätt riktning och kunde känna mig nöjd efteråt. Men det var en möte som väckte väldigt många tankar och det har påverkat resten av dagen.

En slutsats är i alla fall att jag behöver vila och återhämtning för att kunna vara mitt bästa jag. Därför har jag lyckats boka en weekendresa. Jag behöver få komma bort, bara för några dagar. Det ser jag fram emot.

Nu gäller att förbereda mig inför morgondagen med tre speedintervjuer. Återigen vet jag inte riktigt vad jag ska vänta mig. Jag får vara tacksam för att vara trygg i mig själv. Jag har en förberedelse och bör kunna hantera situationen. Kanske att god sömn är bästa förberedelsen.

En helg i tankar

Så många tankar man hinner tänka under en helg. Och denna helg har tankarna varit ovanligt många. Helgen har varit lugn. Jag har promenerat, läst och tänkt.

I lördags besökte jag Sigtuna. När jag satte mig i bilen, visste jag inte vart jag skulle med en omedveten lust drog mig dit. Besökte bla Mariakyrkan, en lugnt plats för tankar. Jag har aldrig varit inne i den tidigare, trots att jag passerat så många gånger. Jag kan förundras av hur ett öppet kyrkorum kan innehålla så många olika rum och lugna platser. Och jag älskar vackra fönster.

Strosade längs butiksgatan. Regnet föll och jag var så tacksam för min regnkappa. Höstens alla färger är så skimrande vackra, även utan solglans. Dock kände jag inte för fika på uteservering och inneplatserna var redan upptagna. Jag for hem och fick en lugn och fin lördagskvällen med bok och friidrotts-VM på tv.

Vaknade i rimlig tid på söndagsmorgonen. Började med att slå sönder kaffefilterhållaren så att jag inte kunde få något kaffe. Tog en promenad till ett köpcentrum för att leta efter en ny tratt. Helt utan framgång. Så jag köpte en kopp kaffe och macka istället på ett café. Där slog huvudvärken till och jag kände hur energi rann ur mig. Kanske är det alla tankarna som gör mig svag. Tog en tur via biblioteket och sedan hem till soffan för att sova en stund.

Även söndagskväll är stillsam. Jag kurar med te och tjocktröja, läser och ser på Babel på Svt. Förbereder mig mentalt för morgondagen och praktiskt genom att ta hand om tvätten. Och känner mig glad för en fin helg.

Teaterintresse

Ett av mina intressen är teater. Som liten var jag nog med i någon teatergrupp men det var inget intresse som tog sig då det var lite svårtillgängligt. Min familj har inte heller varit intresserad, så jag har ingen tradition att falla tillbaka på. Däremot har jag starka minnen från de få gånger jag sett teater i min ungdom.

Av någon anledning bestämde jag mig för att se en pjäs och när jag ändå var igång löpte jag biljett till ytterligare två pjäser. Jag har inte klart för mig var initiativet kom ifrån men idag är jag glad att jag gjorde det. Det är 10 år sedan nu och sedan dess har jag sett många pjäser.

Jag kan fortfarande känna att det är ett relativt nytt intresse just eftersom jag knappast var ung när jag började gå regelbundet och eftersom det tog tid innan jag lärde mig förstå vad jag uppskattar mest. Numera försöker jag se en bred repertoar, men det finns vissa regissörer som jag undviker eftersom det förstör njutning för mig.

Det händer att jag tänker på hur det skulle varit om jag fått odla mitt teaterintresse som ung, om jag hade haft något vuxen som tagit med mig på teater och om någon uppmuntrat mitt intresse. Skulle det gjort någon skillnad? Kanske? Men samtidigt har jag ju visat att jag kan skapa egna intressen, även om jag inte minns vad som drev mig den där gången för 10 år sedan. Det finns något hoppfullt i att det aldrig är för sent. Otroligt spännande att tänka på vad nästa intresse kan tänkas blir.

Är det något fel på min tankeförmåga idag

Idag har jag skrämt mig själv en aning. Jag undrar hur jag mår, eller rättare sagt hur min hjärna mår. Kanske är den trött.

Efter en fortsatt irriterande förmiddag men strul och urusel dialog med en lärare så bestämde jag mig för att bjuda mig på lunch. Jag hade läst om en restaurang, inte så långt från mig, som jag blev nyfiken på. Jag tog bilen. Och körde nästan vilse. I min egen hemkommun. Jag var helt fel, fick vända och insåg senare mitt totala misstag. Fattar inte hur jag tänkte.

Hittade restaurangen, klev in och läste matsedeln. Frågade servitrisen om vad hon rekommenderade. Hon tittade ganska frågande på mig. Sedan sa hon att de enbart har buffé där alla rätter finns. Jag kände mig ganska så korkad och försökte skratta bort min dumhet. Vad annat kan man göra när hjärnan inte tycks fungera.

Hittade hem igen (tur!) och har försökt undvika kontakt med andra för att inte göra fler uppenbara misstag. Är ju rädd för min egen dumhet. Ibland är det nog bäst att dra en filt över huvudet. Kanske att både jag och hjärnan behöver vila.

Miniretreat

Så tacksam att jag hade chans att delta ett mini-retreat igår. Jag har skrivit om det många gånger tidigare och hur intressant det är att dela tystnad med andra. Även igår gavs möjligheten att bara vara, meditera, få lite sittande massage, måla och läsa.

Det är många tankar som kommer under dessa timmar. Jag hinner både tänka, känna och tänka klart. Saker som varit svåra blir tydliga och jag hittar vägar framåt. Det är ett skönt avstamp.

Efteråt känns allt lite lättare och jag har fått ny energi.

Tyst lördag

Lördagen blev av kopplande och lugn. Vaknade hyfsat tidigt och fick därmed gott om skrivtid under förmiddagen. Det är väldigt skönt att få skriva en novell i pyjamas.

IMG_4106(2)Eftermiddagen tillbringade jag i kyrkan. Det var miniretreat vilket innebär några timmar i tystnad. Det ges tid av avspänningsövningar, reflektion, enkel sittande massage, och meditation. Det finns även möjligheter till att läsa, måla, pyssla mm. Allt är frivilligt och man gör det man har behov av. Varje tillfälle har ett tema och lördagens tema var kamp.

Jag kunde inte riktigt relatera till ordet kamp. Jag känner hopp och en stark vilja att skutta in i framtiden. Jag vill göra något mer och jag känner att jag är redo för det. Det känns som att se senaste veckornas behov av att få vara lugn, sörja, vara hemma och bara vara – nu är över. Nu vill jag göra. Jag vill leva stort.

Jag vill göra och vara kreativ. Den här lördagen satte jag mig vid målarbordet. Det fanns mandalas och jag satte fart i färgläggandet. Det passade mig perfekt.

Vad mer jag ska göra med livet vet jag inte just nu. Men något måste ske, det känner jag. Jag är redo. Snart är jag På Gång.

IMG_4105(1)