Tankarna snurrar

Jag får ingen ordning på mina tankar. Planen var ju tre veckor med vandring för att reda ut alla tankar. Så har det ju inte blivit och tankarna har inte klarnat. Behöver en ny strategi.

Steg ett är att planera för nästa vecka. Det blir min sista semesterveckan och jag vill få ut så mycket som möjligt av den. Men jag vet inte vad jag vill.

Tankarna snurrar och snurrar.

Fredagskvällstankar

Det är fredagskväll och jag kämpar med att hålla ögonen öppna. Det känns att man har tagit sig igenom en hel arbetsvecka. En förkylning har lagt krokben för mig och jag har fått vara hemma hela veckan. Covid-testerna är negativa men det är ju svårt att veta om man kan lita på den. Så jag håller mig hemma till dess att förkylningen försvinner. Det betyder att jag missar helgens kurs, men jag är vuxen och känner ansvar och får jag stanna hemma.

Eftersom jag förnärvarande har två jobb så börjar jag fundera på om jag verkligen vill ha det så. Det var ju tänkt som tillfälligt och borde vara över nu men det fortgår och jag har ingen tydlig deadline. Lite till orkar jag men jag tänker att det inte kan vara för evigt. Vad vill jag då? Hur hur når jag dit? Det försöker jag tänka på medan jag klipper med ögonen. Kan inte påstå att jag kommit särskilt långt i mina tankar. Inget som klarnar. Kanske behöver jag komma ut och promenera för att tankarna ska släppa loss.

Kriget som pågår är förstås något som finns i mina tankar. Jag har bestämt mig för att ha lite balans i hur mycket jag följer utvecklingen. Jag har inte tv:n på under dagen, då fokuserar jag på jobb, men jag kollar nyheter på kvällen. Men jag gör även annat, för att få lite balans. Annars blir jag helt uppslukad.

Det är för många tankar i huvudet just nu. Det ska bli riktigt skönt med helg. Att både få vila och sortera lite bland tankarna – det blir bra.

Lördagstankar

Morgonkaffet smakar gott och jag njuter av min lördagsmorgon. Ingen snö utanför fönstret och lagom varmt och gott inomhus. Det har varit en hängig vecka och desto större glädje att må bra igen.

Det har förstås inte varit tid för nöjen den här vecka, enbart fokus på att låta kroppen ta hand om sig och försöka bli av med infektionen i njurarna. Jag kan inte göra med än att vara snäll mot kroppen och det försöker jag vara; vila, dricka mycket vatten, äta nyttigt och lyssna på kroppen. Och försöka att inte tänka på allt som borde ha blivit gjort.

Julklapparna är ju inte heller inhandlade. Böcker är förstås beställda men det mesta står kvar på listan att inhandla. Och jag vet inte när men det lär väl ordna sig. Julkorten behöver jag fixa i helgen, tänker jag.

Ikväll blir det i alla fall nöje. Jag har en teaterbiljett. Det känns helt ok och jag har bestämt mig för att gå. Jag var ju på teater förra helgen teaterbesökarna var skötsamma, många trippelvaccinerade och det var lätt att hålla avstånd och undvika mingel. Själv får jag vänta på tredje dosen.

Däremot är jag nöjd över att jobbet ställt in både luciafirande och julkalas. Där hade vi inte kunnat hålla avstånd. Vi är så många som längtar efter att ses att kramar är omöjliga att stå emot. Nu slipper vi det dilemmat.

Idag har jag insett att jag nog ska unna mig att byta mobiltelefon-abonnemang. Med en gammal telefon var det lättare att hålla nere dataförbrukning. Nu är det svårt och jag tänker att det är värt några extra kronor för att få vara mer fri. Jag har ju råd, så varför snåla? Det är väl en fin julklapp till mig själv.

Å andra sidan är jag bra på presenter till mig själv. Har precis bokat en extra hotellnatt nästa helg, åtminstone en av böckerna jag beställt är till mig själv och jag har bestämt mig för att en ny handväska i present till mig själv. Eller så avstår jag.

Lördagstankarna virvlar och snart borde jag själv virvla in i duschen och sedan åka till jobbet. Verkligheten väntar på mig.

Svårt med koncentrationen

Semestern är inom synhåll, bara dagar kvar. Borde ha slutspurt men har väldigt svårt med koncentrationen i värmen. Det har varit en mycket svår vår och försommar så jag är galet trött. Men allt kommer att bli bra, det är jag säker på.

Att jag är trött märks i att jag är mer känslig och mottaglig. Jag blir berörd. Jag tänker på flygolyckan i Örebro, som känns fruktansvärd. Och jag tänker på den lilla familjen som omkom i tågolyckan utanför Hässleholm. Vilka tragedier.

Jag kan även känna irritation. Jag kan bli irriterad över alla som tar onödiga risker, tex reser utomlands och trängs bland fotbollsfans, och drar hem smitta igen. Visst är det bra att det införs tester men ännu bättre att låta att utsätta sig, tänker jag. Nog kan vi väl stå ut några månader till.

Nu är det dags att sätta fart. Jag varvar jobb med att förbered min packlista inför semestern. Som vanligt börjar jag med att välja vilka böcker jag ska ha med mig, semesterlektyren. Den är viktig.

Tankar

Söndagssolen skiner och kanske att jag borde gå ut men jag håller mig faktiskt inne i värmen. Så många tankar som snurrar och det är fint att få tänka och varva med att få koppla av i soffan med en bok.

I fredags var det begravning för en släkting men vi kunde inte vara med. Pandemin begränsar deltagare och resor och jag kan absolut inte ta med min mamma till Skåne där smittrisken är hög. Känns lite annorlunda att inte ta det där sista avskedet, en ny känsla, men det är självklart rätt beslut att stanna hemma.

I dag har jag kollat när Miljöpartiet valde nytt språkrör och ikväll får vi veta vem/vilka som blir nya Ica-Stig. Vet inte vilket som är mest intressant.

Dagens datum för tankarna till farmor då de är hennes födelsedag, en stort dag då jag var liten och alltid uppvaktade farmor stort. Vi bodde i samma hus när jag var liten. Det är trettio år sedan hon dog, så helt naturligt att hon inte finns kvar även om jag tror att hon skulle gilla vår tid. Min farmor gillade allt som var ”modernt” och var tidig med det mesta. Fart och fläng och stort umgänge var hennes melodi så pandemitiden hade hon förstås avskytt. Jag tror inte jag ärvt något av hennes drag.

Har även tänkt på flera av mina barndomsvänner. Alla klasskamrater från lekis till gymnasiet, jubilerar i år och det väcker tankar kring att ingen av oss kan fira stort i år. Jag tänker även på hur olika våra liv blivit, oftast bra och att var och en har sina utmaningar att hantera. Häromdagen skrev en väninnan att hennes rullstolsburne son var med på tv, en annan att hennes lilla dotter åter igen behöver operera en tumör i hjärnan som börjar växa igen. Våra liv är så olika.

Jag ska nog ta den där promenaden ändå.

Torsdagstankar

Hinner inte, eller prioriterar inte, att följa med i allt som händer, alla nyheter som det rapporteras om. Jag har tv-nyheter på i bakgrunden så att jag hör och kollar kvällstidningar på webben. Vissa frågor fördjupar jag mig i, andra går förbi.

Ett av de brott som jag inte följt med i är 17-åriga Wilma som blivit mördad och styckad. Nu läste jag att den misstänkte gärningsmannen, ex-pojkvännen, bedöms inte vara psykiskt sjuk. Har lite svårt att ta in det. Det betyder ju att han är rent ond. Jag vill ju inte tro att sådan ondska finns, att det ska finnas annan förklaring, men tydligen så är det så. Det känns så läskigt. Visst lär han få sitt straff, det är ju bra. Men om han inte är sjuk kan han ju inte bli frisk och jag är inte så hoppfull kring att kriminalvården kan få honom till en bättre människa. Sådant skrämmer mig, ondska skrämmer mig.

Det känns så galet alltihop. Det måste ju finnas gemensamma vänner, som varit vänner med både Wilma och ex-pojkvännen. Wilmas familj lär ju ha haft ex-pojkvännen hemma eller haft kontakt på ett eller annat sätt. Och ex-pojkvännen lär ju ha en egen familj som ska förstå vad han har gjort. Jag har väldigt svårt att förstå hur man läker ihop efter något sådant. Hur ska man kunna känna tillit till nya människor efter en sådan upplevelse?

Det är bara tankar, åtminstone för mig. Jag förväntar mig inga svar. Det lär ju vara helt individuellt. Men någonstans finns medmänniskor som behöver svaren för att ta sig vidare. Det kan behöva omtanke.

 

Lite lugnare morgon

Solen skiner in genom ett fönster, som kanske borde putsats, och solstrålen landar i min kaffekopp. Det är fredag och jag är inloggad på den privata datorn trots att det är dags att börja jobba. Jag har inga möten idag, de flesta kollegor har tagit en semesterdag för att få en långhelg. Jag känner att jag har en del uppgifter som jag behöver få gjorda men jag känner även friheten att nyttja tiden som jag vill. En klok kollega tipsade om att kolla väderprognosen och välja att jobba tidpunkter med sämst väder. Med det synsättet kan jag lika gärna vara ute i solen idag och jobba i morgon när vädret är sämre. Några saker vill jag dock få undan idag.

Det var skönt att få vara ledig igår och det satte igång en del tankar. Jag hann reflektera lite över hur vårterminen varit. Jag började på nytt jobb i januari, det har varit ett hårt arbete att komma in i det nya, det har varit väldigt intensivt och jag har tidvis varit långt utanför min komfortzon. Jag har börjar reflektera över vad som varit bra, vad jag är stolt över men även vad som varit mindre bra och vad jag behöver ändra på. Jag ställer mig även frågan ”Är det detta jag vill?” Jag är inte klar än, så jag hoppas kunna fortsätta med det under helgen. Det är bra med avstämning lite då och då.

Någonstans fick jag tipset att skriva ett brev till sig själv, som om det vore ett år fram i tiden. Det innebär att man skriver om hur livet är, vart man nått och hur det känns. Det är ett sätt att ha en vision, målbild eller vad man än vill kalla det, en idé om vad man vill med livet. Jag har påbörjat ett sådant brev men inte slutfört det. Det känns så något som jag ska göra i helgen.

Ja, det är många tankar till morgonkaffet idag. Tankarna störde även min sömn i natt, så jag behöver nog påtår innan jag drar igång. I går var jag på ett café där denna skylt prydde mitt bord. Och det stämmer ju väl i mitt lv.

Många tankar, lite nytta

Söndagen är här och jag har inte fått särskilt mycket gjort. Jag gav mig själv sovmorgon som blev lite längre än tänkt. Började titta på ”Äppelkriget” på Svt play. Jag har inte sett den tidigare och kändes som en del av allmänbildningen. Tyckte kanske inte att den var jättebra men väldigt kul att se olika miljöer som jag känner igen.

Tankarna snurrar kring allt som hände igår på kursen ”Nyfiken på dig själv”. Jag fick några nya verktyg att använda och det är upp till mig hur jag ska gå vidare. Det kan handla om hur jag hanterar olika situationer, hur jag vill välja att agera när olika tankar och känslor uppstår. Just nu behöver jag inte gå fler kurser, däremot tillämpa det jag lärt mig. Det har jag funderat på idag.

Har i alla fall lyckats komma iväg till affären för att handla. Nu snurrar tvättmaskinen så att jag har rena kläder till nästa vecka. Lite nytta gör jag med andra ord. Innan jag gör något mer behöver jag dock kaffe. Även en kaffepaus tillhör söndagen.

Tankar som snurrar

Tidig morgon för att vara i god tid inför ett förmiddagsmöte. Jag var nervös inför mötet, visste inte vad jag skulle vänta mig. Och det blev inte alls som jag trott. Lyckades i alla fall hantera och styra samtalet i rätt riktning och kunde känna mig nöjd efteråt. Men det var en möte som väckte väldigt många tankar och det har påverkat resten av dagen.

En slutsats är i alla fall att jag behöver vila och återhämtning för att kunna vara mitt bästa jag. Därför har jag lyckats boka en weekendresa. Jag behöver få komma bort, bara för några dagar. Det ser jag fram emot.

Nu gäller att förbereda mig inför morgondagen med tre speedintervjuer. Återigen vet jag inte riktigt vad jag ska vänta mig. Jag får vara tacksam för att vara trygg i mig själv. Jag har en förberedelse och bör kunna hantera situationen. Kanske att god sömn är bästa förberedelsen.

En helg i tankar

Så många tankar man hinner tänka under en helg. Och denna helg har tankarna varit ovanligt många. Helgen har varit lugn. Jag har promenerat, läst och tänkt.

I lördags besökte jag Sigtuna. När jag satte mig i bilen, visste jag inte vart jag skulle med en omedveten lust drog mig dit. Besökte bla Mariakyrkan, en lugnt plats för tankar. Jag har aldrig varit inne i den tidigare, trots att jag passerat så många gånger. Jag kan förundras av hur ett öppet kyrkorum kan innehålla så många olika rum och lugna platser. Och jag älskar vackra fönster.

Strosade längs butiksgatan. Regnet föll och jag var så tacksam för min regnkappa. Höstens alla färger är så skimrande vackra, även utan solglans. Dock kände jag inte för fika på uteservering och inneplatserna var redan upptagna. Jag for hem och fick en lugn och fin lördagskvällen med bok och friidrotts-VM på tv.

Vaknade i rimlig tid på söndagsmorgonen. Började med att slå sönder kaffefilterhållaren så att jag inte kunde få något kaffe. Tog en promenad till ett köpcentrum för att leta efter en ny tratt. Helt utan framgång. Så jag köpte en kopp kaffe och macka istället på ett café. Där slog huvudvärken till och jag kände hur energi rann ur mig. Kanske är det alla tankarna som gör mig svag. Tog en tur via biblioteket och sedan hem till soffan för att sova en stund.

Även söndagskväll är stillsam. Jag kurar med te och tjocktröja, läser och ser på Babel på Svt. Förbereder mig mentalt för morgondagen och praktiskt genom att ta hand om tvätten. Och känner mig glad för en fin helg.