Tankar från dagen – längtan

IMG_4533(1)Kan det bli slentrian i längtan?

Det finns många saker som jag gillar, som jag unnar mig, som jag längtar till. För mig handlar det om bland annat om resor, vandringar och teaterbesök. Jag drömmer, planerar och följer även några spontana infall.

De senaste veckorna har jag tänkt att jag ska gå på teater, köpa mig en sista-minuten-biljett. Men så sitter jag på pendeltåget hem och inser att jag glömt bort min plan. Kanske att jag känner mig alltför trött. Hur stark är då min längtan?

Hur vet jag att jag inte längtar efter annat, sådant jag inte tänker på tex konserter? Kan det gå slentrian i längtan, att jag drömmer om teaterföreställningar av gammal vana, bekvämlighet?

Hur hitta sin egen längtan? Kanske är även det något som man bör ompröva med jämna mellanrum. Kanske våga se nytt?

IMG_4534(1)

Tankar från dagen – Vikten av att skratta

Såg på Facebook att en väninna fyller år idag. Tänkte att det passade bra att ta på mig ett armband som väninnan gjort. En hyllning till vänskap och skratt.

Vi känner inte varandra särskilt väl. Vi har faktisk bra träffats en gång, en vecka på ett hälsohem i Dalarna. Under den veckan kom vi att lära känna varandra, som vi är.

Viljan att må bra och ta eget ansvar för det – är det som förenar oss. Vi talade mycket om det. Vi talade mycket om vad vi gör, vilka val vi gör och alla våra möjligheter som vi kan ta tillvara på. Men framförallt så skrattade vi. Den veckan ligger absolut på topplistan av veckor då jag skrattat som mest. Vi hade verkligen kul och vi skrattade från morgon till kväll.

Allt det här tänker jag på idag när jag fingrar på armbandet. Många år har gått, vi ”ses”  bara via Facebook men varje kontakt innebär ett glatt återseende och att alla glada minnen kommer fram. Och en känslan av lycka.

Att få dela skratt är verkligen viktigt i våra liv. Det kan vi behöva påminna oss om ibland. Skratta ofta och skratta tillsammans med andra. Det kostar inget men är så värdefullt.

Tankar från dagen – omtänksamhet

De senaste veckorna, i stort sett dagligen, har jag fått kommentaren ”Du är så omtänksam”. Det kanske jag är men egentligen inte på ett sådant sätt att det borde ge upphov till kommentarer.

Med lite perspektiv, kan jag möjligen se att jag kanske sticker ut lite. Men det är inte jag som förändrats, det är omvärlden.

Jag är som jag är – som många andra också är. Men i takt med att allt fler tänker på sig själva, sitt eget bästa, så blir det som tidigare var hyfs och artighet till något som sticker ut. Omvärlden har blivit mindre omtänksam, allt fler har blivit mindre omtänksamma om andra än sig själva. Otäck utveckling.

Jag vill vara omtänksam. Och jag vill mötas av omtänksamhet. Jag vill att det ska vara så självklart, att man inte ens behöver kommendera det.

Tankar från dagen – det vackra omkring oss

Hade ett ärende till en butik i Gamla Stan idag. Tog bussen från jobbet, åkte förbi Rosenbad, Operan, Slottet och Skeppsbron och tänkte inte så mycket på det. Klev in bland gränderna och letade mig fram. När jag kom ut ur butiken igen såg jag mig omkring.

Det var så vackert. Det var kallt och mörkt. Snön föll så sakta och strödde lugn omkring sig. Vackra lampor i äldre stil spred ett varmt, gult ljus. Det var verkligen fint. Stressen stod still liksom tiden. Gick genom gränderna och njöt. Tillbaka mot Slottet i sin vackra vinterskrud, förbi Riksdagshuset och såg sedan på den upplysta Operan.

Det finns så mycket vackert omkring oss som vi kanske inte riktigt tänker på. Så mycket vackert som vi inte stannar upp och tittar på. Men ikväll såg jag. Jag valde att passa på nu är mycket fortfarande har kvar en del av adventsbelysning. Jag tog in prakten och lugnet. Och jag sparar allt som vackra minnen som jag kan ta fram närhelst jag behöver.

Tankar från dagen – vänskap

Igår gick mina tankar till en gammal skolkamrat. En nära vän. Eller bekant? Vi var väldigt nära men nu har vi inte träffats på mer än 15 år. Vi umgicks en hel del även efter skoltiden. Men efter min skilsmässa har vi inte haft kontakt. Kändes märkligt när jag var nyskild eftersom min vän hade kontakt med min exman. Sedan har tiden gått

Så igår ramlade jag över en nyhet om en brand där tre personer omkommit i det lilla samhället där min vän och hans familj bor. Litet samhälle innebär enstaka hus så oron har grott i mig det senaste dygnet. Å ena sidan anade jag att det var hans grannes hus men var inte alls säker. Nu har jag äntligen hittat en artikel som ger en beskrivning som inte stämmer in på min väns familj. Fortfarande lika tragiskt en inte lika nära

Ska det verkligen behövas en mordbrand för att jag ska ta kontakt igen? Hur många andra vänner saknar jag på samma sätt, där tiden rinner iväg och kontakten blir alltmer sporadisk? Är vi fortfarande vänner eller har tiden gjort oss till bekanta?

Det här är något jag vill ta reda på. Det är jag som kan göra det. Ingen annan.

Tankar från dagen – nya faser för liv

Solen sken, luften var klar och lördagen var en vacker höstdag. Jag njuter av färgerna, friskheten och känner ett harmoniskt lugn. Kom hem med tre påsar växter, både till fönsterbrädor och balkonglådor.

Att pyssla med balkonglådorna är skönt. Rensa bland vår- och sommarblommor, plantera andra blommor. Det är en ny tid, en ny fas. Eller rättare sagt, en annan tid, en annan fas. För mig är det viktigt att det inte handlar om att rensa ut, ta bort död, att en period är slut eller liknande. Det är varken början eller slut. Det är en period som kräver något annat. Olika faser för att göra liv mer levande.

I min låda behöver vissa växter vila, andra vill bli kompost. Jag behöver en ny färgskala och grövre strukturer. Samtidigt är jag medveten om att det är ett kretslopp. Jag är i trygg förvisning om att lökar kommer att vila, sedan växa igen. Jag kan vila i nuet, njuta av det jag har nu. Jag behöver inte känna saknad eller stress. Det kommer en vinter igen, en vår igen och en sommar igen.

Att pyssla i balkonglådan påminner mig om det. Om livet, om nuet och vikten av att faser är olika. Jag vill leva i varje fas. Och jag vill njuta av prakten i mina balkonglådor.