Rivstart på veckan

Så rivstartade veckan. Jag började jobba redan vid sjutiden för att hinna med några saker innan dagens alla möten började. Det ena mötet avlöste det andra och där emellan gick telefon varm. Så ringde tandläkaren och bad mig komma in på eftermiddagen. En snabb lunch framför datorn, sedan några möten till innan jag slängde mig i bilen och for till tandläkaren. Allt gick bra, nu har jag en hel tand igen, och full fart hem till datorn och nästa möte. Strax före sex var alla möten klara och jag kunde ha en sista telefonavstämning med chefen.

Sen… kunde jag ta tag i alla mejl och min att-göra-lista. Insåg att jag var tvungen att ta mig till jobbet för att skriva ut och scanna ett dokument och hämta en laddare. Så in i bilen igen, för att upptäcka att bensinen nästa var slut, så det blev ett depåstopp vid macken. Trots den sena kvällstimmen, fanns en kollega på jobbet och vi fick en bra pratstund. På vägen hem stannade jag och köpte en korv, bara för att jag behöver en paus.

Det var otroligt klokt av kroppen att vilja sova så mycket i helgen.

 

Från tandläkarstol till takterrass

Det blev till att kliva upp tidigt i morse för att hinna jobba några timmar här hemma innan det blev dags att bege sig till tandläkaren. Numera ringer tandsköterskan dagen före besöket för att försäkra sig om att man mår bra och är helt frisk. Även när jag kom fick jag frågan vilket känns tryggt. Dagens besök var lite speciellt då jag var tvungen att få en krona till ett implantat avskruvat, efter som det finns ett materialfel i kronan. Jag visste inte vad jag kunde vänta mig av behandlingen men allt gick bra. Av någon anledning hade jag ytterligare en ny tandläkare idag, vet inte hur många olika jag träffat nu, men hon var duktig så jag är nöjd. Nu har jag alltså en liten glugg och får vänta på att de ska ringa, så att jag får en ny krona på plats. Det borde vara klart på några dagar men frågan är om de hinner för helgen eller ej. Jag klarar mig fint under tiden.

Efter besöket hos tandläkaren for jag vidare till jobbet. Där fanns flera kollegor vilket var väldigt kul. Vi är inte bortskämda med att träffa varandra så vi uppskattar varje chans att få prata en stund. Efter några möten blev det dags för lunch. Vi var fyra kollegor som hade med oss matlådor. Vi har en fantastisk takterrass på 12:e våningen, soligt men ändå lite fläktande vind. Helt underbart: både maten, sällskapet, vädret och utsikten. Mycket bättre än att ligga nedtryckt i en tandläkarstol.

Under eftermiddagen hade jag och min chef planering av hösten och det gick utmärkt. Vi unnade oss även en kaffepaus på takterassen. Känns som att man måste passa på dessa fantaktiska dagar. När chefen gick hem för att hinna med ett kvällsdopp med frun, fick jag några extratimmar att slutföra några saker. Jag är inte riktigt ikapp efter semestern men hyfsat nära ändå. Det får man vara nöjd med, det är ju bara onsdag.

Kvällsaktiviteten består av att försöka vädra och få ner temperaturen i lägenheten. Det känns inte riktigt nyttigt att sova i denna hetta, både kropp och hjärna påverkas av värmen. Med lite tur kommer svalare temperatur mot slutet av veckan men jag lär få stå ut några dagar till.

 

En långdragen historia

Under vintern 2016/17 har jag problem med en tand som inte gick att laga och efter ett antal turer blev förslaget ett implantat. Min tandläkare för implantatet var mycket noga och gick grundligt tillväga och efter en tid insåg jag att hon verkligen var duktig. Så även om det tog tid blev jag nöjd med resultatet.

När det var dags för återbesök fick jag aldrig någon kallelse. Min ordinarie tandläkare gjorde inget åt det men min tandhygienist undrade varför inget hände. Det visade sig att min implantat-tandläkare slutat och jag ingen tog ansvar för hennes patienter. I höstas blev min tandhygienist arg, skällde ut min ordinarie tandläkare som inte jobbar med inplantat och hittade en annan tandläkare till mig som kunde utför undersökningen. Det skulle ske i mars.

I mars överfölls vi av Corona och besöket ställdes in men idag, äntligen var det dag. Nästan två år senare än planerat. Den nya tandläkaren fick läsa länge i alla journaler för att förstå (redovisningen ovan är starkt förenklad). Hon började undersökningen men avbröt relativt snabbt för att kalla efter en kollega. Kollegan kom och fattade direkt vad det gällde. Hon hade erfarenhet. Och hennes erfarenhet sa kronan är feltillverkad och behöver reklameras.

Det goda är alltså att själva implantatet fungerar och mår fint, käkbenet mår bra och allt viktig är bra. Men materialet i kronan är fel och behöver bytas ut. Hittills har detta gjorts som reklamation dvs kostnadsfritt för patienten och förhoppningsvis blir det så även för mig. Men det tar tid och dessutom kunde min nya implantat-tandläkare göra detta så ny måste jag få tid hos en tredje.

Pust. Vem kunde ana att den där tanden som gick sönder 2016, skulle skapa jobb och merarbete än. Om vem kunde ana att jag skulle behöva reklamera två tandlagningar inom en vecka. Det var ju så sent som i tisdags jag fick en vanlig lagning omlagad. Om vem kunde ana att det finns så många tandläkare som inte utför vissa ingrepp. Jag har snart varit i kontakt med alla tandläkare på kliniken. Nåväl, det handlar mest om att jag ägnar tid åt detta istället för att göra annat. Jag har ju trots allt inte ont eller några problem, då det är ju bra. Och innan året är slut är nog tandproblemet löst.

Närkontakter

I början av veckan fick jag en sms-påminnelse om nästa veckans tandläkartid. Inte så troligt att den blir av tänkte jag då men det tog faktiskt ända till fredagen innan de ställde in. Känns som det enda rätta och jag avstår gärna om munskydd och steriliseringsmedel behövs till annat.

Under veckan kom även en lapp i brevlådan om stamspolning på tisdag. Lite senare kom även en ytterligare lapp om att sotaren skulle komma. Det här bekymrade mig men tänkte att de säkert ändrar sig eftersom fastighetsbolaget försöker begränsa kontakter och enbart tar hand om akuta problem. I fredags kom lappen om att stamspolningen är inställd. Skönt känner jag men undrar nu om sotningen verkligen blir av.

Jag är verkligen inte förtjust i att andra kommer hem till mig nu, oavsett vem det är. Än mindre med främmande människor som jag inte vet vem de är, hur de mår eller har varit. Ännu mindre människor som har varit i alla andra lägenheter i huset och säkert andra hus. Det känns inte lockande alls. Visst förstår jag att sotning och spolning behöver göras men det kan inte vara så akut att det måste göras just nu.

Hittills har jag inte hört av mig när jag får denna typ av kallelse, jag förutsätter att alla företag inser att de ska ställa in, vilket de flesta även gör. Jag förutsätter att ingen sotare vill besöka förkylda lägenhetsinnehavare. Men får jag inget meddelande så måste jag nog agera på något sätt. Jag vill inte ha närkontakt, och inte att andra har närkontakt med mina saker.

I väntan på något gott

Igår kväll ställde jag väckarklockan igen. Det hade inte behövts eftersom jag vaknade innan den ringde. Två minuter innan och det räknas! Gick upp och fick en hel del gjort under förmiddagen. Det skulle visa sig vara klokt.

Inledde eftermiddagen med ett tandläkarbesök. Tandläkaren inledde med att säga att jag var tvungen till bedövning och sedan berättade han lite om ingreppet. Hu, det var inte roligt men jag är en tapper tös och låtsas som att jag är lugn. Efteråt var jag helt spak. Så jag bestämde mig för att få en liten belöning.

Min tanke var att köpa en vindjacka som jag sett i en affär. Men den fanns inte kvar så jag blev utan denna gång. Handla lite i en närliggande affär och köpte med mig en räkmacka att festa på. Den ska jag få så snart bedövningen släpper. Det tycks ta tid. Det har redan gått över fyra timmar… Så nu sitter jag här i väntan på något gott.

Att känna sig annorlunda i kända miljöer

I hissen upp till tandläkarmottagen började jag prata lite lätt med en kvinna. När vi kom fram till disken förstod jag av att hon var tolk och var där på uppdrag. Vem hon skulle hjälpa att tolka fick jag ingen kläm på eftersom det var många med olika språk i väntrummet. Det var språk som jag inte kan, så den ende jag kunde tala med var tolken! Det har liksom inte slagit mig tidigare att jag var den som var själva språkbegränsningen i ett väntrum hos tandis. Jag var den udda fågeln i sammanhanget.

Idag var jag på biblioteket. De har meröppet vilket betyder att det inte finns personal men jag kan komma in med bibliotekskortet. Det är en superbra service. Den filial som en udda lösning då en träningslokal har sin ingång via biblioteket. Idag var det squaredance. De valde dessutom att ha dörren öppen så musiken och utropen dånade. Därtill använde de bibblan som omklädningsrum. Jag smög om kring och försökte koncentrera mig men det var ju helt om möjligt i skränet. Jag försökta leta inspiration till lösning när tanter bytte både kjolar och förtroligheter. Jag kände mig som en grå, skrämd lite mus.

Att samsas om det gemensamma och offentliga rummet är alltid en utmaning. Men jag gillar att bli utmanad och det finns något nyttigt i få känna sig lite udda ibland, mitt i det som brukar vara vant. Att få bli påmind om att inte ta förgivet.

Tankar om tandvård

Perioden maj-16 till maj-17 präglandes mycket av tandläkarbesök för min del. Jag var vid samma mottagning men hos flera olika tandläkare och fick flera olika behandlingar. I maj-17 kändes det skönt att fått ordning på mina tänder. Min tandläkare, som är mycket proffsig och noggrann, bokade redan då in mig hos tandhygienisten för en tid i oktober. För några veckor sedan hörde mottagningen av sig, förlängde min tid för att även hinna med en vanlig undersökning.

Av någon anledning bokade de in mig på en tid , 07.10, vilket är tidigt för en hemma-student som jag. Tiden var planerad till idag men igår ringde mottagningen igen och bokade av då tandhygienisten var sjuk. Jag ombeddes att ringa och boka ny tid. Det gjorde jag idag och fick en tid. I januari!

Och häri ligger dilemmat. Tandläkare rekommenderar att jag, och andra, ska komma regelbundet men samtidigt är det svårt att få tid. Om något händer, som sjukdom, drar tidsplanen iväg direkt. Min fundering är att vi behöver fler tandläkare. Många mottagningar har fortfarande möjlighet att nyttja sin utrustning och sina lokaler mer dvs längre del av dagen och kvällar samt helger. Det torde innebära att de fasta kostnader kan fördelas på flera besök. Kanske är det inte hela lösningen men kanske att det kan bidra. Jag tycker att vi är ett så pass utvecklat land att vi ska kunna erbjuda tillgänglig tandvård efter våra behov.

Final i tandracet

Det känns som final. Det känns som att en långvarig kamp äntligen nått sitt slut. Det känns som att mitt tandhälsoprojekt äntligt gått i mål. I dag har jag fått en krona insatt och tandraden är hel igen.

Det hela började för ett år sedan, ett år och en dag som man ska vara noggrann. När jag borstade tänderna på morgonen den 17 maj 2016 sprack en tand. Det var starten på en mycket lång process. Jag har gjort ett stort antal besöks hon tandläkaren, rättare sagt tre olika tandläkare och en tandhygienist. Min tand har lagts, gått sönder, lagats om och slutligen dragits ut. Ett tandimplantat har förberetts, vilket var betydliger mer omfattande än jag kunnat ana. Operationer, penicillin och värk har varit vardag. Problem har uppstått och blivit lösta. Jag har även behövt fixa med andra tänder i munnen. Allt är gediget gjort. Det har tagit mycket tid, inneburit en del oro, tårar och dessutom kostat en del pengar. Och mycket är redan dokumenterat i bloggen.Kunde aldrig tro att det skulle bli en sådan resa. Ett väldigt långt år för att nå bättre tandhälsa.

Nu är det klart. Nästan i alla fall. En ny tand är på plats och betald. En sista efterkontroll återstår. Men det känns som att det här är dagen då målet är nått, att kampen är över. Jag har varit ihärdig, gjort det som är bäst på sikt även om det varit rejält obekvämt under tiden. Jag har inte gett upp och nu är jag klar. Det är värt att fira!

Innehållsrik dag

Sitter i soffan och pustar. Tänk vad man kan hinna med under en dag, och den är ju inte slut än.

Det blev en tidig morgon. 08.30 började ett redovisning av ett skolarbete och jag ville förbereda mig ordentligt innan. Det är fortfarande lite knepigt med dessa webbmöten när man ska presentera utan att veta hur tekniken beter sig, vem som lyssnar och vilka frågor man kan få mm. Efter visst teknikstrul gick presentationen bra men jag är lite bekymrade över att jag svarade på så många frågor. Det är så svårt att veta var man har sin grupp när man inte ser varandra. Jag vågar inte be dem svara om jag inte vet att de kan, jag vill inte skämma ut någon. Men helst vill jag ju att de ska visa upp sig och jag försöker be dem komplettera, komma med egna inlägg mm. Det är lite knepigt och idag kändes det som att de andra i gruppen förlitade sig helt på att jag skulle försvara vårt arbete.

Efteråt blev det bråttom in till stan. Jag skulle på en intervju hos en rekryteringsfirma. Det har kontaktat mig om en tjänst som jag tackat nej till, två gånger! Men jag ville träffa dem dels för en specifik tjänst, dels för andra framtida möjligheter. Det blev ett bra samtal. Jag gick all den information som jag behövde och jag tycker att de fick en ärlig och tydlig bild av mig. Det kändes bra.

Sneglade lite på klockan eftersom jag hade bråttom från intervjun till nästa ställe som var Folktandvården. Kors och tvärs genom stan, kändes det som. Landade i alla fall i väntrummet med flera minuters marginal. Däremot var inte tandläkaren i tid så jag fick vänta ganska länge. Det visade sig att det inte gjorde något. Ärendet för dagen var att sätta in en krona men eftersom det saknades en skruv så blev det inget idag. Bara att resa sig upp från tandläkarstolen i ogjort ärende.  Kan tydligen inte ha tur jämt.

Nu får det vara nog med äventyr och nervspänning för idag. Nu ska jag vila.

Skamkänsla

Ett tandläkarbesök kan ju se så väldigt olika ut och det här är svårt att skriva om. Jag har ju varit med om en hel del olika besök sedan i höstas; mycket värk och nya upplevelser. Nu började behandlingarna gå mot sitt slut. Jag tror att nästa behandling är den sista för denna gång.

Det senaste besöket var dock en pärs för mig. Det skulle göras olika avtryck och hela munnen fylldes med utrustning och klegg. Att fixa med underkäken gick bra. Men när det var dags för överkäken kom obehaget. Det var så trångt i munnen och långt ner i halsen att kräkreflexerna retades. Det känns obehagligt, jag hulkade, tårarna sprutade och det var svårt att ha kontroll över situationen. Jag försöktes andas lugnt genom näsan, tandläkaren och sköterska stöttade mig men vad kan man göra när kroppen reagerar som den vill.

Nu gick allt bra och inga olyckor skedde. Men som jag skämdes. Jag bad om ursäkt hur många gånger som helst. Det sitter verkligen långt inne att hulkande är privat, inget man göra hos Folktandvården. Men samtidigt – vad kan man egentligen göra när främmande föremål retar i halsen? Efteråt var jag helt slut. Och jag tror att det mesta var psykiskt, att skammen var det som tärde mest.

När jag satt på pendeltåget hem, med ett lugnade kopp kaffe, tänkte jag på hur lite vi vet om varandra. Vad har alla medresenärer varit med om under dagen? Vilka trauman döljs i alla tomma blickar?