Lång fredag

Idag blev det en ovanligt tidig morgon då jag skulle till en förmiddagskonferens. Jag sitter i styrelsen för en förening, som arrangerade konferensen och efteråt hade vi styrelsemöte. Allt var bra och trevligt även om lunchen uteblev. Jag kände mig dessutom så fin i kjol och blus. När jag jobbade hade jag ofta klänning men när jag sitter hemma och pluggar är det jeans och skjorta som gäller. Med ny kjol och kammat hår, kände mig levande igen.

På vägen hem gick jag en kort promenad över Söder innan jag gick till pendeltåget för att åka hem. Hemresan blev en utmaning. Den ska ta 20 minuter men idag var det tågstrul och tog 2,5 h. Puh. Jag var ju så hungrig utan lunch i magen. Å andra sidan hade jag sittplats, böcker att läsa och mitt lördagsgodis att smaka på.

Känner trots allt en tacksamhet att jag kom hem tryggt. För det är ju med stor sorg jag läser om Dante i Falkenberg som förmodligen blivit hittad avliden. Så tragiskt och sorglig och mina tankar går till hans familj.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, lyssna på Spanarna i P1 och förbereda mig för ett kvällsseminarium. Min snälla lärare har kallat till möte kl 19.20 en fredagskväll! Vi har alla olika sätt att roa oss.

Tröttsamt tutande

Gårdagen var lugn och det var härligt att sitta på balkonge och läsa. Förvisso hett när solen låg på men ljuvligt under kvällen. Jag sitter skyddat och få märker att jag sitter där. Däremot märker jag vad som händer utanför.

Igår kom en plötslig och märkbar förändring. Höga röster och helt utan förvarning var det fullt med folk i området. Det brukar betyda strul med pendeltågen, eftersom jag bor nära en station, och så var fallet i går. Det märkes så tydlig att stämningen var dålig. Många var irriterade, ringde i telefoner och stampade med fötterna. Efter ett tag börjar bilar komma. Alldeles för många bilar för att få plats på de smala gatorna i området. Det är dessutom svårt att hitta och många körde fel. Oj så alla tutade på varandra. Det är tydligt svårt med hänsyn i trafiken. Det var inte bara en bil som tutade. Det var ett mer eller mindre ihållande tutande i över tre timmar. Det tolkar jag som att väldigt många var irriterade. Det hjälpte inte mycket med de ersättningsbussar som till slut kom. Alldeles för få kom med.

Från min balkong var det tydligt att folk var frustrerade och irriterade. När tågen inte går, finns få alternativ. Idag har jag läst i tidningen att det till och med var slagsmål vid stationen. Jag såg att polisen fanns i området, men fattade inte att det var så illa. Samtidigt kan jag förstå frustrationen. Inga tåg, ingen information och inga alternativ. Det känns ju som att vi borde kommit längre i vårt utvecklade samhälle.

Bokcirkel och tågkrångel

I gårkväll var det dags för bokcirkel på biblioteket. Jag var lite sent ut och rusade ut till bilen. Det visade sig att den var inplogad dvs de som plogar gatan lägger en stor vall framför min bil. Jag kände inte att jag hade tiden att skotta, så jag rusade mot kollektivtrafiken. Jag kan välja mellan buss eller pendeltåg och valde tåget eftersom jag tänkte att det hala väglaget kanske försenade bussen. På perrongen angavs när tåget skulle komma och nedräkningen av minuterar började. Till de upphörde helt och nedräkningen till nästa tåg vidtog. Hur kan ett tåg bara försvinna. Nästa tåg kom, dock väldigt försenat.

Glad när jag äntligen kom fram till biblioteket. Nästan hela gruppen var där, vilket är väldigt ovanligt. Det blev en väldigt intressant diskussion om ”Binas historia”, en bok som alla tyckte om och upplevde som viktig.

Undrade över hur jag skulle kunna ta mig hem, men fick turligt nog skjuts av en annan deltagare. Kändes skönt att få komma hem tryggt i vintermörkret.

Idag ska jag ut och skotta.