Förträngning

Idag upptäckte jag att jag totalt förträngt hur det kan vara att åka pendeltåg.

Började dagen hemma och efter två morgonmöten tog jag tåget in till kontoret. Så roligt att vara där och dessutom träffa kollegor. De flesta mötena är förstås via Teams men jag hann prata med några kollegor. På kvällen satt jag och chefen och pratade. Ingen hade koll på tiden och vid sex-tiden tyckte vi att det var dags att sluta. Men på något sätt fortsatte samtalet en timme till. Trevligt och efterlängtat. Behövde fixa lite innan hemfärd, men kom i alla fall iväg innan åtta.

Det var till ingen nytta. I typ tre evigheter fick jag sitta på pendeltågsperrongen och bara vänta. Stopp i trafiken utan prognos. Nåja, hem kom jag tillslut.

Märkligt att jag glömt dessa pendeltågseländen. Men nu minns jag.

Dag av floppar

Har haft tankar på några kortare resor och satt mig vid datorn idag för att boka. Dock behövde jag flytta pengar mellan olika banker och konton men det var tyvärr inte möjligt pga tekniskt fel. Otur för mig men jag hoppas att resorna finns kvar till bra pris även i morgon.

Nästa uppgift var att leta fram några drömjobb som jag kunde söka. Något ska jag ju göra när studierna tar slut och jag vill göra något riktigt roligt. Något sådant, lyckades jag dock inte hitta idag. Jag har inte lyckan med mig idag.

När jag sitter ensam här hemma och pluggar, är klädkoden mycket enkel och långt ifrån respektabel (vilket jag borde ha tänkt på innan jag öppnade dörren för brevbäraren idag 🙂 ). Idag ansträngde jag mig och klädde mig fint eftersom jag hade en biljett till teater under eftermiddag. Fick skynda mig till tåget och köpte biljett. Stressen var onödig då inget tåg kom. Det dröjde. När jag väl kom på ett tåg, kom jag bara två stationer sedan var det stopp. Det visade sig vara en olycka vid Södra station som orsakade stora störningar. Eftersom jag insåg att jag inte skulle hinna till teatern, klev jag av och vände hem. Otur för mig som missar en teaterföreställning men mina tankar går till den eller de olycksdrabbade.

Jag har verkligen inte lust att plugga mer idag men snart start mitt kvällspass. Jag har ägnat en del av dagen åt att uppmuntra mina olika gruppkamrater att göra sina delar, så att jag kan fortsätta och sedan slutföra. Hoppas att de överraskar mig och blir klara i tid. Jag har tre olika inlämningar på torsdag och vill helst inte göra allt i sista stund. Men samtidigt kan jag konstatera att man kan ha olika syn på framförhållning.

Stressig dag är slut

Vissa fredagar är det extra skönt att få landa hemma i soffan. Ikväll är en sådan. Det har varit en hektisk vecka, på sätt och vis stressig pga många aktiviteter men inte alls otrevligt mån något sätt. Ingen oro, bara tidsbrist. Möjligen med undantag för idag.

Vaknade tidigt, åt en god frukost gjorde mig fin i ny klänning och gick till pendeltåget. Hade en viktig tid att passa och tyckte att jag hade en rimlig tidsmarginal. Nästan framme blev det dock stopp mellan två stationer. Minuterna gick. Efter en stressig väntan bestämde sig tåget för att backa för att sedan byta spår. Det tog tid och jag förlorade mer än allt av framförhållning jag behövde. En nödvändig snabbvisit på jobbet för att hämta den utrustning jag lovat att leverera, sedan vidare. Eftersom jag jobbar i city förutsatte jag att det fanns gott om taxibilar som kunde ta mig till rätt plats. Jag var för stressad för att boka och det brukar ju lösa sig. Men inte idag. Lyckades ta mig ombord på en buss och sprang sedan sista biten till mitt mål. Kom fram sent, röd, svettig och med två grymma skavsår då mina nya vårskor inte gillade språngmarschen.

Efter denna morgon var det skönt att pusta ut. Lite sur att jag missat morgonkaffet och ännu surare blev jag när jag skulle fotografera och insåg att batteriet i kameran var slut. Puh. Men förmiddagen blev trevlig och jag var nöjd när jag sedan skyndade tillbaka till jobbet igen. Tyvärr fanns inte tid för lunch så det fick bli skorpor och riskakor till kaffet.

Det var knappt att jag hann stänga ytterdörren innan jag var i kylskåpet och letade efter något ätbart. Och när jag sedan satte ner rumpan i soffan insåg jag hur trött jag är, hur ont skavsåren gör och hur otroligt gott det är att koppla av med en kopp kaffe. Nu sitter jag kvar. Kan möjligen lägga mig på soffan. Men jag tänker inte göra något mer idag. Ingenting. Jag har landat.