Lång fredag

Idag blev det en ovanligt tidig morgon då jag skulle till en förmiddagskonferens. Jag sitter i styrelsen för en förening, som arrangerade konferensen och efteråt hade vi styrelsemöte. Allt var bra och trevligt även om lunchen uteblev. Jag kände mig dessutom så fin i kjol och blus. När jag jobbade hade jag ofta klänning men när jag sitter hemma och pluggar är det jeans och skjorta som gäller. Med ny kjol och kammat hår, kände mig levande igen.

På vägen hem gick jag en kort promenad över Söder innan jag gick till pendeltåget för att åka hem. Hemresan blev en utmaning. Den ska ta 20 minuter men idag var det tågstrul och tog 2,5 h. Puh. Jag var ju så hungrig utan lunch i magen. Å andra sidan hade jag sittplats, böcker att läsa och mitt lördagsgodis att smaka på.

Känner trots allt en tacksamhet att jag kom hem tryggt. För det är ju med stor sorg jag läser om Dante i Falkenberg som förmodligen blivit hittad avliden. Så tragiskt och sorglig och mina tankar går till hans familj.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, lyssna på Spanarna i P1 och förbereda mig för ett kvällsseminarium. Min snälla lärare har kallat till möte kl 19.20 en fredagskväll! Vi har alla olika sätt att roa oss.

Annan sida av tågkaos

Igår kväll fick jag uppleva hur vi i dagens samhälle hanterar stormar och de kaos som väder kan föra med sig. Jag är i Dalarna som inte tillhör de mest drabbade områdena. Men i hotells matsal under kvällen blev sårbarheten i infrastrukturen påtaglig.

Flera sällskap med tågresenär åt middag på hotellet. Det var en stor rörelse. Folk kom och gick, kollade på klockan och på sina telefoner och sökte information. Några valde att bo kvar under natten medan andra försökte hitta alternativa resvägar. Tydligen gick inte tågen alls som de skulle, några kunde möjligen ta sig en bit men inte hela vägen hem. De räknade på tider, bokade och bokade om försökte göra upp planer. Det var ju inte bara tågresan som var problemet utan även fortsatta resor och andra åttagande.

Några handlingskraftiga gick runt och frågade om det fick åka med andra som hittat alternativa sätt. Det finns någon form av gemenskap i dessa situationer och många ville hjälpas åt. Men samtidigt var det många äldre som inte alls fixade att hantera stressen. Ledsna för att de missat hela grejen med resan och alldeles för trötta för att orka bråka. Det var verkligen sorgligt att se.

Nu hoppas jag att allt är löst till dess att jag ska resa hem och att inga nya stormar drar in. Men kanske att jag redan nu borde kolla alternativen. Och mitt alternavit är enkelt denna gång – om jag inte kommer hem så stannar jag en natt till på hotell.