Sj och brist på information

Steg upp tidigt i morse för att ta ett mot söderut. Allt gick bra och jag kom fram till Lund i tid. Redan på tåget läste jag på Aftonbladets webb att det var avbrott i tågtrafiken i Skåne och jag undrade om det skulle beröra mig. På tåget gavs ingen information.

På stationen finns ju ingen att fråga men det fanns åtminstone information om att mitt tåg skulle gå men en annan väg. Jag kunder dock inte hitta något om vilken annan väg tåget skulle ta. När det var några minuter kvar till avgång, inser jag att tåget inte kommer att stanna i Helsingborg, dit jag var på väg. Men fortfarande ingen information om vad jag förväntades göra.

När tåget kom, letade jag efter någon tågvärd, och till slut fann jag en man som sa att taxi var beställd och fanns någonstans. Jo, tack. Det låter ju schysst. Tillbaka till andra sida av stationen i jakt på taxibilar. Det fanns gott om bilar men ingen som Sj beställt. Frågade runt, sprang runt i jakt på medresenärer, taxi och framförallt information.

Jag gav upp. Jag köpte en ny biljett av Skånetrafiken och tog ett tåg till Helsingborg. Förlorade ungefär en timme pga allt letande. Än viktigare är att jag förlorade mitt glada humör och förtroendet för SJ. Riktigt uselt agerande avseende information.

Tacksam att jag var i ett område med rikliga kommunikationer. Borde förstås struntat i SJ och tagit ett annat tåg direkt. Jag har full förståelse för att tekniken brister. Olyckor händer. Men ett företag som SJ bör kunna hantera det. Och det bör kunna ge information till sina resenärer.

Obehöriga som orsakar grymma problem

Ikväll var det problem att ta sig hem. Igen. Stod och väntade på perrongen på pendeltåg som inte kom. Däremot kom lite olika besked, aningen svårtolkade. Till slut stod det klar att förseningen berodde på ”obehöriga på spåret”.

Om det ligger en tragedi bakom detta, då har jag inget att kommentera. Men om det beror på bus av något slag, vilket varit fallet tidigare, så blir jag rejält upprörd. Dessa onödiga förseningar ställer till stora problem för så väldigt många. De som gör detta, borde får känna av konsekvenserna på något sätt.

Några idéer. De som orsakat förseningen ska:
– offentligt be om ursäkt i tv på bästa sändningstid. En rejäl utfrågning och sedan ursäkt.
– personligen be alla resenärer om ursäkt, gå runt och ta i hand.
– betala samtliga drabbade för sveda och värk. Extra för alla som missade anslutningar.
– bjuda alla drabbade på ursäktskaffe (kan dela ut latte till alla morgonresenärer – det är okey).
– gå ut i skolorna och visa en samhällsekonomisk beräkning för all skada de orsakat.

Någon som vill fylla på med fler idéer?

Resa – the Indian style

I helgen var det tid för resa. Inget äventyrligt utan en välplanerad resa där tåg, buss och taxi var bokat för ett säkert resande från dörr till dörr.

Det började mycket bra då pendeltåg gick i tid, jag var ute i god tid och hann med frukost på centralstationen innan tåget tog mig till Göteborg. Stockholm-Göteborg är ingen märkvärdig resa men av någon anledning var det inte möjligt att hålla tidtabellen. Tågvärden rapporterade några minuters försening, som snart blev fler och slutligen åt upp hela den transfertid jag hade i Göteborg. Tågvärden uppmanade dock att chansa på att hinna med bussen, men om man inte hann gick en annan buss en timme senare.

Jag sprang. Och eftersom jag satt längs bak i ett tåg med 14 vagnar så det var långt att bara ta sig in till stationen. Och himlen öppnade sig och jag sprang med alla packning i händerna i hällregn. (Nästa gång ska jag ha ryggsäck eller väska med hjul). Och jag hann. Precis, men jag hann. Chauförren packade in mina väskor och jag klev ombord. Det var en ersättningsbuss då tåget inte gick, troligen banarbete. Alla i bussen hade biljett. Men ändå visade det sig att det inte fanns tillräckligt med sittplatser. En bussvärd meddelade att man inte få stå upp och åka bussen. Då var vi fyra utan plats. Två kvinnor blev erbjudna två extra säten längst fram. Jag och en man blev erbjudna att sitta i var sin trapp. Mannen tog trappan i mitten av bussen. Jag fick sitta längst fram, på golvet i mittgången. Ja, det är ett litet trappsteg där, men det var verkligen på golvet i mittgången. Finfin utsikt, där framme bredvid chauffören. En medpassagerare skrattade gott åt att jag skulle få åka ”The Indian-style”. Vi var alla lika förvånade över att det var möjligt på sträckan Göteborg-Varberg.

Nu har jag en mjuk rumpa och resan var bara en timme lång, så jag hade förutsättningar att klara den resa. Och under den stunden hann jag tänka mycket på säkerhet. Det finns inga säkerhetsbälten på golvet vilket annars rekommenderas. Jag undrade hur långt jag skulle flyga vid en krock. Men mest undrade jag hur många väskor jag skulle få i ryggen vid en kraftig inbromsning. Nu gick allt bra men det är tveksamt om jag någonsin kommer att välja att sitta på golvet i en buss igen.

Taxin var i alla fall trygg och tog mig till hotellet. Där sken solen upp och det var riktigt skönt med en eftermiddagspromenad. Skönt att få koppla av efter en stressande resa. Jag reser ju för avkoppling.