Roslagsleden, etapp 2

Idag gick jag etapp 2Roslagsleden. Etappen börjar vi Karby gård i Täby och avslutas i Örsta, nära Angarns kyrka i Vallentuna. Jag har sedan länge tänkt gå hela leden och gick första etappen 2018. Det var en varm sommar som inte passade för vandring och sedan dessa har jag gjort annat. Etapp 2 är kanske inte superupplevelse men ändå trevlig att gå. Man måste passera över och under hårt trafikerade vägar, det är ju så i detta område. Men jag gillar att det är möjligt att skapa dessa gröna kilar, hittar genvägar mellan olika motionsspår mm.

Började fint, solen sken utan att bränna. Jag fick chansen att bestiga Täbys högsta naturliga topp, 58 möh! Inte så imponerande men kul. Jag upptäckte områden och en sjö jag inte visste. Jag tog det lugnt och fikade med kaffe och kardemummabulle, alldeles vid ett spår där joggare flåsade förbi.

När halva sträckan var gången började äventyren göra sig påminda. Jag misslyckades totalt med att balansera på en spång och for i backen. Det blev inga allvarliga skador men jag blev lite stukad och fick dra ner på tempot. Det var foten som vek sig och jag landade på knä och handled. Det gör ont men det är inga frakturer, det är jag säker på. Även om det gör ont så måste man ju gå vidare, det finns inget alternativ. Ju längre norrut jag gick, desto mörkare himmel och mer dånande åska. Jag har inget emot regn men jag gillar verkligen inte åska. Regn kom i små droppar. Men när jag var ute på ett öppet fält, öppnade sig himlen, och skyfall var ett faktum. Jag tog skydd längs en ladugårdsvägg men skyddet räckte inte när regnet kom på tvärsen. För första gången klarade inte ens regnjackan att stå emot regnet. Jag var totalt genomblöt, från topp till tå. Jackan har klarat alla regn under 5-6 år men i det här skyfallet hade jag behövt våtdräkt. Jag fick stå länge men till slut var jag tvungen at gå vidare.

Det var inga problem att nå etappslutet vid Örsta och där fanns en busshållsplats. Jag kände mig inte alls ärtig när jag haltade ombord, genomblöt, lite ledig och med skrapade ben.

Eftersom den är leden finns i norrort så gick hemresan hyfsat snabbt och det var skönt att dra av sig allt det våta. Jag är lite frusen men det blev ändå en bra dag. Jag kommer absolut att minna den framöver, trots en ganska modest etapp.

Skavlöten

I dag fortsatte jag mitt utforskande av naturområden i norra Stockholm. Jag vill hitta fler skogar och naturområden att vandra i, som komplement till mina hemma stigar, utan att behöva åka långt. Idag drog jag mig mot Täby. Första stoppet blev inget stopp då det var knökfullt med bilar på parkeringen. Andra stället var folktomt men det var väldigt blött i markerna och passade inte riktigt mina jympadojor. Jag vände om och åkte vidare och hamnade av någon anledning i Skavlöten. Det är ett fritidsområdet som jag mest förknippat med bad men jag har ju hört att man kan gå runt sjön och det lät härligt.

Tyvärr missade jag var stigen runt sjön går och hamnade i stället på en rundslinga. Det var väl mer som ett motionsspår än vandringstig men det var ändå väldigt skönt att gå i skogen. En fördel med ”tråkiga” vandringar är att det är folktomt. Vid populära ställen är trängseln påtaglig. Hur som helst så kom jag i alla fall fram till Roslagsleden och hittade även var man kan ansluta till Blå leden. Det är bra information för mig när jag ska planera för kommande vandringar.

Det var väldigt skönt att få gå lugnt i skogen. Jag hittade även en soffa och där satt jag i strålande sol och njöt av fågelsång. Det behöver inte vara mer komplicerat än så att få må bra.

Det lär inte bli fler vandringar i området men jag återkommer gärna för en vandring runt sjön eller möjligen ett dopp. Men det får bli till sommaren.

In i dimman

En produktiv förmiddag avslutades med ett Skypemöte. Ett av mina grupparbeten, hade möte med vår lärare. Mötet gav inte mycket. Helt okej för mig men lite stressigt för de som tagit ledig från jobbet för att delta. Men å andra sidan, tycker jag, visste de om detta när de valde att börja plugga.

Åkte till affären för att handla medan det är relativt lite folk där. Det är en stor fördel med att vara fri med sin tid. Efteråt kände jag inte alls för att åka hem, så jag tog en tur med bilen, via Täby ut mot Vaxholm. Det brukar ju vara vackra vyer. Idag såg man nästan ingenting. Allt låg gömt i en dimma. Jag vet att havet finns där ute men jag såg nästan inget vatten alls. Min tanke var att kolla några stigar för kommande vandring, och jag kan konstatera att det är jätteblött. Nu krävs det bra skor och kläder, om man ska ge sig ut.

Tyvärr har en huvudvärk tagit över min eftermiddag. Min väninna hade huvudvärk igår, så det är nog hennes som jag har ärvt. Den drar ner mitt tempo men böckerna väntar inte på mig så jag försöker göra vad jag kan. Ikväll väntar ytterligare ett Skypemöte. Kanske att jag kan skriva ”grupparbeten på distans” på mitt CV.