Film

Gårdagen var ju ingen höjdare och jag behövde pigga upp mig på kvällen. Av någon anledning hamnade jag på Svt play och insåg att jag kunde se klart filmen ”Ciderhusreglerna” som jag inte orkade klart i helgen. Härligt. Och när jag var igång med tittande så hittade jag ”Pistvakt” och såg några avsnitt. Livet kändes lite lättare.

Dagen har varit bättre men jag kände ändå att jag behövde avkoppling och hittade tillbaka till Svt Play. Ikväll har jag sett Lisa Langseths ”Euphoria” med bl.a. Alicia Vikander i huvudroll. Den filmen är så fruktansvärt bra. Jag har tidigare sett och gillat Langseths filmer ”Till det som är vackert” och ”Hotellet” som både har Vikander i huvudroll.

För mig är detta ovanligt, jag ser nästan aldrig film på tv, bara någon gång per år på bio. Men när jag väl ser film, så gillar jag det. Och filmer som ”Ciderhusreglerna” och ”Euphoria” ser jag gärna mer av.

Filmer

Ser inte film så ofta och börjar ana att jag är lite kräsen, vilket skrämmer mig. Jag vill se bra film, annars föredrar jag att läsa en bok eller gå på teater. För mig är manuset viktigt i en film, har jag upptäckt. Jag nöjer mig inte med läckra skådisar och vackra miljöer. Jul-mellandagar-nyår-trettonhelg är bra filmtid där tv-kanalerna (även för oss utan många kanaler) visar många filmer.

Härom kvällen såg jag ”Borg” och blev så besviken. Jag tycker inte att de fick fram det intressanta. Den var långsam men gick ändå inte särskilt djupt i mitt tycke utan tog bara tid utan att något särskilt sades. Dialogen var sisådär, ganska tillrättalagd och förutsägbar. Bra skådespelar men jag känner mig tveksam till manuset. Jag tycker att den liknar filmen om Ted Gärdestad. För mig tycks det som att man försöker ge publiken vad man tror de vill se, istället för att berätta en riktigt intressant historia. Även Ted-filmen hade många tillrättalagda dialoger. Båda filmerna hade kunna göras så mycket mer givande, tror jag.

Bottennappet, i mitt tycke, visades igår på Svt; Filmen  X och Y. Tror att det är Anna Odell som står bakom. Jag försökte verkligen se men efter några minuter stängde jag av. För mig kändes det mer som ett projekt som säkert är jättekul att genomföra men intetsägande att se på. Nej, mitt liv är för kort för att ägna tid åt sådant.

I helgen har jag kollat på ”Unga kvinnor” på Svt play. Kostymdrama med bra skådespelare. Här gillar jag storyn och dialoger. Jag njuter av att vara omsluten av en svunnen tid med starka kvinnor. Det finns ett flyt, det känns välkomponerat och genomtänkt. I mitt tycke ett bra manus. Och jag gillar filmen skarpt.

 

 

Systrar 1968

Ibland kan det vara skönt att koppla av med en film eller tv-serie. Igår satt jag framför datorn och kollade ”Systrar 1968” på Svt play. Det är en serie i tre delar och jag tror att den gick på tv i julhelgen.

En ung kvinna har svårt att få jobb som journalist men hamnar av olika anledningar på lokaltidningen i Ystad. Där tar hon snabbt chansen att skriva drivande och engagerande reportage i 1968-tidsanda. Hennes väninna, en konstnär kommer också till Ystad och de blir snart bekanta med dotter in familjen där de hyr.

Det är mycket 60-talet i filmen. Det finns i språket, ämnena och i massor av tidsmarkörer. Man kan fastna i att bara titta på kläder, bilar, frisyrer, cigarettrökning mm. Händelseförlopp är inte jätteoriginellt eller förvånande men det är ändå mysigt att följa de unga kvinnornas kamp. Jag gillade rollbesättning med massor av bra skådespelar och även några mindre kända.

I vissa avseende känns tiden avlägsen men i några avseende känns den ändå otäckt aktuell. Viss samhällsutveckling får fortare än annan.

Konsthistorier

Har fastnat för Svt:s konsthistorier, som jag ser på Svt play. Har inte sett tidigare säsonger men råkade ramla över ett program. Nu är jag fast.
Programmen har olika teman där en samtida konstnär gör djupdykningar i kända konstnärer och upptäcker många likheter. Även om det är fakta, så känns det inte tungt, utan snarare inspirerande. Jag får ta del av både konst, olika tekniker och även konstnärerna levnadsöde. Superintressant, tycker jag, och dessutom väldigt inspirerande.

Efter varje program som jag slukat, har jag drömt mig bort till olika museer, utställningar och plats som jag vill besöka och uppleva. En fin liten lista att beta av.

Hinsehäxan

Igår tittade jag på miniserien ”Hinsehäxan” på Svt. Serien från 2012 är baserad på en bok med samma namn. Boken är skriven av Lillemor Östlin och är hennes egen historia om hur hon levde under 60- och 70-talet. Östlin har spenderat en stor del av livet i fängelse för olika brott. Boken och serien tar upp hur allt började.

Miniserien är i mitt tycke välgjord och ha många bra skådespelarinsatser. Det ger ett gediget intryck även om det finns en del rena faktafel och annat som är tveksamt. Att är från Östlins perspektiv och hennes upplevelser. Det är intressant men för mig gör det filmen lite för smal. Jag saknar fler perspektiv. Jag saknar även någon form av självinsikt och att någon i filmen reagerar över att kriminalitet inte är så bra.

Jag borde inte se den här typen av filmer. Jag blir illa berörd. Människor som lever eller har släktningar och vänner i livet, blir beskrivna minst sagt ogynnsamt utan att kunna förklara sig och ge sin syn. Jag ser heller mer nyanserade och balanserade berättelser. Å andra sidan är det kanske nyttigt att se hur andra kan resonera, långt ifrån vad jag tycker är rimligt. Det ger någon form av perspektiv.

Konstnärsliv

Konst och skapande är något som intresserar mig. Tyvärr har jag ingen given talang och har inte kämpat så mycket med mitt eget skapande. Jag har en del idéer men mycket stannar där. Men när längtan blir stor så brukar jag testa någon kurs, tex akvarell eller mindfulness måleri, som nu senast.

Idag har jag råkat fastna för en del program som jag hittat på Svt play och olika konstnärer. Det är sådant som inspirerar mig. Och jag inser hur mycket tid och träning som ligger bakom förmågor.

Undrar vad som skulle hända om jag la mer tid på att lära mig tex måla eller annat skapande. Det är en intressant tanke.

Stockholm Östra

Kallar mig hellre för konservativ än sen. Jag är inte den som är först ut att test nya tekniska prylar. Orkar inte riktigt ta tag i att lära mig teknik. Vill att det bara ska fungera. (och med det hävdar jag att man kan vara ingenjör på olika sätt).

Idag var första gången för mig som jag sett en film via min dator. Första gången jag ser ett helt program via Svt Play. Inte så imponerande kanske, men att jag satt still i 1½ timme är inte så vanligt.

Filmen som lockade heter ”Stockholm Östra”. Jag har inte sett att den gått på bio och tyvärr missade jag när den gick på tv i början av juni. Därav lyckan att hitta Svt Play, till slut! Det är en vacker film på många sätt och på Svt beskrivs den så här ”Två främlingar förenas av en olyckshändelse som tagit på deras liv och förhållanden. De möts och inleder en passionerad förbindelse, där lögner döljer en obekväm sanning. Hur kärleken än kommer till oss, är det ett brott att förneka den”. Så vacker beskrivning att jag inte kan göra annat än citera den. Huvudrollerna spelas av Mikael Persbrandt och Iben Hjejle men även Liv Mjönes och Henrik Norlén har bärande roller. Förutom vacker, är det en lugn och tung film som på flera ställen väcker visst obehag. Det är med andra ord precis en sådan dyster film som jag älskar.

Däremot ser jag ingen glädje i att se film på min lilla datorskärm. Jag lär knappast bli någon flitig besökare på Svt Play.