Kort om tid

Sakta, sakta, sakta försökte jag ta mig tillbaka till vardagen igen. Efter avkopplande jul-och nyårsledighet så blev uppstarten svår. Svårt att hitta in i rutinerna igen, svårt att få upp snabbheten och svårt att känna mig trygg i vardagen igen. Sakta, sakta, sakta gick det, men så började vardagen känns komfortabel. Jag vara tillbaka. Och då var arbetsveckan slut.

Ny chans på måndag igen!

Många ursäkter

Efter förra veckans fadäs med snedtrampning under Afrodansen, har jag fått linka fram med bandagerad fot. Inget allvarligt men en stukning som jag önskade skulle stärkas fort. Jag är beroende av att ha hela fötter. Veckan kändes därför lång även om det var skönt med avkoppling och att få tid för att både läsa och skriva.

Den här veckan tycker jag att foten borde hålla för jympa igen. Men så igår, försvann modet. Det kändes lite konstigt i foten och jag vågade inte utsätta den för hopp och studs. Idag stod Indoor Walking på schemat men inte heller det lyckades jag med då jag missade mitt tåg. Och inför morgonpass har jag inte så mycket marginal och därmed missade jag hela passet. Och jympaväskan var inte komplett så den kom inte med till jobbet idag.

Det känns som en väldigt massa ursäker. Men det visar även hur svårt det kan vara att komma igång igen. Nu måste jag peppa mig själv. Jag vet ju att jag tycker om det när jag väl är igång.