Ett mejl med mening

Härom dagen fick jag ett mejl. Det var ett svar på ett mejl som jag själv skickat till en chef inom ett kulturetablissemang. Jag hade skrivit om en önskan, en förslag till ändring i deras verksamhet.

Det som gjorde mig så varm, var den personliga tonen i svaret. Det märktes tydligt att mannen läst med intresse, tänkt och svarat med egna ord. Det var varmt och personligt. Det var inget standardmejl eller bortförklaringar. Jag själv hade varit noga med att vara öppen i tonen, helt utan krav och förebråelse.

Vill man få till en förändring, behöver man nå en annan människa. Att skälla, klaga, få personen att känna sig dum leder mycket sällan någonstans. Tvång kan möjligen fungera för stunden, men är sällan fruktsamt i längden. Jag vet inte om mitt förslag kommer att bli verklighet. Det kan ta tid med tanke på planering, hitta samarbetspartners mm. Däremot känner jag mig säker på att jag sått ett frö som föll i god jord. Det ska jag se till att vårda och vattna med tiden.