Dags för hårdare träning

Det är smärtsamt att inse att jag måste börja träna hårdare, förmodligen behöver min kropp styrketräningen. Det främsta skälet är förstås att jag behöver bli starkare, men det är en annan orsak som gjort mig uppmärksam på faktum.

Sedan en tid tillbaka är jag mer noggrann med vad jag äter och när jag äter. Jag håller koll och försöker skaffa nya, sunda vanor. Det ger en mycket märkbart resultat på vågen. Däremot syns det inte på kroppen. Jag har fått rådet att mäta med måttband och där finns knappt märkbar skillnad. Det har gjort att jag numera grubblar över varifrån mina kilon försvinner. Kanske att jag mäter på fel ställen? Tänker att det kanske är bra, tex om det är fett som försvinner från inre organ. Kanske att vattenhalten i kroppen spökar på något sätt som gör att viktminskningen inte syns i centimetrar.

Eller så är det så att jag måste träna hårdare, dvs annat än powerwalks, för att kroppen ska kunna omformas så att det syns även med måttband. Visserligen är det inte viktigt, det viktigaste är att jag mår bra, är pigg och glad och får leva ett friskt liv. Men jag behöver bli starkare och jag vill kunna sluta grubbla. Å andra sidan, enligt min långsiktiga plan så ligger hårdare träning bara några veckor bort. Att kroppen ligger lite före min plan, är inte så dumt.

Min erfarenhet sedan tidigare är att det nästan alltid är en stor utmaning att få min plan, min kropp och mitt medvetande att ligga helt i fas. Förändring tar tid och är inte alltid planenlig. Det är nog helt naturligt. Oavsett, så skulle jag antagligen må gott av att träna lite styrka. Även om jag tycker att det är trist.

Kan mer

Det har varit en hel del träning på sistone. Både i bloggen och i verkliga livet. Träningen går bra, det är kul och det går framåt. I söndags genomförde jag årets första joggingtur utomhus. Det gav mersmak. Måndagen blev visserligen en ofrivillig vilodag men igår blev det både promenad, löpband och simning. Trots att jag är på ett spahotell för att må gott. Inser att träningen är en del av mitt liv. Idag blev det löpband, styrketräning i gymmet, bra stretching och lite simning. Kändes gott.

Efter dagens träning kändes det extra gott att njuta av bubbelpool och bastu. Att dessutom sitta i en utomhusjacuzzi, som sluten av varmt vatten och ha huvudet i +2 grader kändes som något jag var väl värd.

Men belöning är inte det jag tänker på, det är inte det som motiverar mig. Jag vet att jag kan mer. Om jag bara vågar. Jag testade att öka farten på löpbandet. Det går. Jag orkar mer än jag tror. Jag testade att lägga på mer vikt i gymmets maskiner. Det går. Om jag vågar. När jag vågar. Jag kan och det vill kunna ännu mer. Det motiverar mig.

Det krävs dock mer av mig. Jag måste äta klokare, sova lagom och få i mig tillräckligt med vatten. Mer balans. Det här vet jag. Jag har skrivit detta tidigare. Men så är livet ibland. Man måste påminna sig om sanningen. Och erkänna den.