Halt vecka

Det känns som att både veckan och jag haltar fram. Vi tar små steg framåt, vinglar lätt till men försöker hitta stabiliteten.

Foten är bättre men gör fortfarande ont. Jag försöker lära mig att gå så att haltandet minimeras. Igår tog jag mod till mig att ringa vårdcentralen och hamnade hos någon som upprepade mantrat ”det går nog över”. Jag fick tips om smärtstillande, att se till att linda foten, hålla den högt och vänta på att den blir bra igen. Däremot var det svårt att få bra tips om hur jag ska träna upp foten. Damen jag pratade med menade att foten måste läka först och att det tar tid. Träning är inte aktuellt, enligt henne.

Har som vanligt ingen ambition att lyssna till råd jag inte känner större förtroende för, utan har istället haltat fram. Men ikväll, efter att ha försökt gå några ärenden, värkte foten för mycket och jag gick till apoteket och köpte ett stöd till foten. Jag tror att jag åtminstone ska testa för att se om det kan skynda på läkningen. Har även bestämt mig för att försöka få träffa en bra sjukgymnast eller någon som är van att hantera liknande skador.

Till dess haltar jag fram med hopp om att få mer flyt i livet.

Dags att stärka fötterna

Att mina fötter inte gillar trappor, det har jag fattat. Sedan i fredags värker det i vänster fot och det är svårt att gå normalt. Nu har jag läst på en del och inser att fötterna är komplicerade grejer. Så mycket som kan trassla till sig och gå fel. Känns helt fantastisk att de hållit så bra genom åren.

Samtidigt, när jag tänker efter, inser jag att jag fått en hel del varningssignaler om att fötterna är svaga. Jag har haft problem flera gånger tidigare, inte lika smärtsamt, men jag har känt av att fötterna inte är starka och stabila.

Mina studier visar att det finns massor av bra övningar att göra för att stärka fötterna och vristerna. Det känns som rätt prioritering för mig. Jag funderar till och med att försöka hitta någon som kan hjälpa mig att tipsa om rätt övningar för just mina problem. Så här ont vill jag inte ha mer. Aldrig mer.

 

Många ursäkter

Efter förra veckans fadäs med snedtrampning under Afrodansen, har jag fått linka fram med bandagerad fot. Inget allvarligt men en stukning som jag önskade skulle stärkas fort. Jag är beroende av att ha hela fötter. Veckan kändes därför lång även om det var skönt med avkoppling och att få tid för att både läsa och skriva.

Den här veckan tycker jag att foten borde hålla för jympa igen. Men så igår, försvann modet. Det kändes lite konstigt i foten och jag vågade inte utsätta den för hopp och studs. Idag stod Indoor Walking på schemat men inte heller det lyckades jag med då jag missade mitt tåg. Och inför morgonpass har jag inte så mycket marginal och därmed missade jag hela passet. Och jympaväskan var inte komplett så den kom inte med till jobbet idag.

Det känns som en väldigt massa ursäker. Men det visar även hur svårt det kan vara att komma igång igen. Nu måste jag peppa mig själv. Jag vet ju att jag tycker om det när jag väl är igång.

Afrikans dans på söder

Fortsatte min plan med att besöka olika träningsanläggningar. Idag var det dags för Friskis & Svettis Ringen vid Skanstull på Södermalm i Stockholm. Det var mitt första besök där och jag fick en positiv känsla. Lokalerna är fina och omklädningsrummet är rymligt. Jodå, en anläggning jag gärna kommer tillbaka till.

Passet som jag spetsat in mig på var Dans Afro, ett av mina favoritpass. Ett pass som är relativt fritt och dansas barfota. Tyvärr var kvällens pass rätt kass, enligt min smak. Det saknades harmoni. Det var ett annat upplägg än vad Friskis brukar ha, och det gjorde att det var svårt att känna igen sig. Ledaren lyckades inte dämpa ljuset och fick byta musik eftersom det lät så konstigt. Jag vet inte vad det var för fel, men den goda känslan uteblev.

I normala fall är detta inget problem, det är bara att kämpa, men ikväll fungerade det inte. Disharmonin gjorde att jag inte kände mig säker på var jag skulle sätta fötterna, stegen kändes inte naturliga och jag trampade fel flera gånger. Mina svaga anklar uppskattar inte detta. Högerfoten är nu rejält svullen och det känns inte alls bra.

Nu vilar foten i högläge och hoppas på snar bättring. Samtidigt letar jag efter bra övningar för svaga anklar. Det är högtid för specialträning.