IT-stress

I gårkväll fick jag väldigt bråttom hem från jobbet då jag insåg att jag skulle vara med på ett digitalt evenemang. Två minuter innan det började slängde jag mig in i hallen och fram till datorn. Men… inget internet. Det tog mig två dyrbara timmar att felsöka, försöka åtgärda, felsöka igen. Jag trixade med datorn, inställningar, ominstalleringar och omstarter. Jag kröp på golvet och följde sladdar och trixade med anslutningsdosa. Jag bröt till och med huvudströmmen, men inget hjälpte. Jag fick inse att felet låg utanför min lägenhet.

Började planera om min dag, kan ju inte jobba hemma utan internet men hade inte tid att ta mig till jobbet. Men så i morse när jag skulle ringa min leverantör så fungerade allt igen. Mirakel!

Men allt jag skulle fixa med igår kväll är förstås inte gjort. Inser ju hur beroende man är av en dator som är uppkopplad mot nätet. Dessutom påverkar IT-strul mitt humör. Mina två timmar som it-tekniker sänkte mig totalt och jag är fortfarande irriterad.

Nu ska jag försöka glömma eländet och inse att det är helg.

Fortfarande torsdag

Igår hann klockan passera tio innan jag la ner jobbet. Oj så tungt jag sov sedan. I morse var jag uppe ovanligt tidigt och satte mig vid datorn redan vid sju-tiden. Tyvärr trilskades tekniken och jag fick återigen agera IT-tekniker. Strax innan åtta kunde jag komma igång och det var bra. Det tog inte mer än en kvart innan nästa akutfråga kom. Oj vilken tur att jag satt sent igår, jag fick nytta av det arbetet direkt idag, det blev min räddning.

Alla ad hoc saker som dykt upp gjorde att jag inte hann äta så frukost blev det först vid elva. Jag var så hungrig. Och kaffesugen. Sedan var jag igång igen. Det är viktigt att fylla på med energi! Ikväll blev det inte lika sent. Jag orkar helt enkelt inte jobba så mycket, på samma sätt som när jag var yngre. Jag måste få vila ögonen ibland.

Dagens roligaste var en Teams-fika med en kompis. Vi träffade under gymnasiet och har jobbat i samma bransch. Vi har inte jobbat nära varandra men ibland på samma företag och ibland med samma frågor. Vi har ofta träffats på seminarier, mingel mm. Nu jobbar vi med olika saker men det är ändå trevligt att ha kontakt. Vem vet, kanske kommer vi närmare varandra i framtiden. Det vore så roligt.

Tyvärr lyckades jag inte lösa alla tekniska problem under dagen och måste tillbaka till kontoret i morgon. Två besök på samma vecka, det är inte illa.

Vad som är illa är mitt konto över arbetad tid. Jag har börjat föra statistik och det är fler timmar än jag anat. Det är inget jag kan ändra på nu men jag måste verkligen se att få vara ledig i sommar. Det ser jag fram emot.

Stå ut

Nej, ingen tur idag heller. Det är bara att jobba på och stå ut. Idag strulade tekniken, ingen telefon som fungerade. Jag var nästan klar med en uppgift när jag insåg att jag hade gjort fel, och det finns ingen annan än mig själv att skylla på. Den insikten har jag i alla fall. Ibland önskar jag att fler hade sådan självinsikt istället för att skylla ifrån sig. Lyckades även med konststycket att falla platt ner på vardagsrumsgolvet. Vet inte riktigt hur det gick till men där låg jag i alla fall. Jag måste lära mig att stå ut. Och att stå upp.

Slutade två timmar senare instället för en timme tidigare. Jag får göra ett nytt försök till kortare arbetsdag i morgon. Nu är det i alla fall bara åtta arbetsdagar kvar innan det är semester. Visst är det märkligt hur man kan älska ett jobb som tar för mycket av min energi.

It-strul

Att agera IT-tekniker är inte min starka sidan. Dock, måste man lösa problem så får man ju helt enkelt lära sig att hitta en lösning. Idag kom jag på ett jättebra sätt att få bättre prestanda i min dator. Det fungerade finfint och jag var nöjd. En stund, i alla fall. Efter en paus då datorn var avstängd, så fick jag inte igång den. Började genast misstänka att mitt agerande och mina bristande IT-kunskaper var orsaken. Slet i 1,5 h utan att lyckas vilket satte fart på min oro. Hade bråttom till en kvällsaktivet och var tvungen att avbryta.

Eftersom jag kan skriva detta så förstår ni förstås att jag har lyckats. Jag vet inte riktigt hur men nu fungerar allt perfekt. Däremot litar jag varken på mig själv eller datorn så jag hoppas att jag kan hitta en ny i helgen.

Krånglade teknik kan få fram mina sämsta sidor. Jag kan bli arg och orolig. Jag kan morra. Antagligen blir jag otrevlig också men som tur är finns ingen här hemma som blir utsatt för det. Jag skulle vilja vara så där supercool och superduktig som film. Men det är ju i verkligheten jag lever och det kan säkert ha andra fördelar.

Energidränage

Jag är så frustrerad eftersom jag inte vet hur jag ska få rätsida på en situation. Det tar all min energi och nu ikväll märks det i migrän.

Igår hade vi möte i ”min” studiegrupp i skolan. Vi träffas via Skype och är sex tjejer. Det går bra och är trevligt. Vi är fyra som jobbar på hårt och driver arbetet, en som är en utpräglad ”doer” men ibland så snabb att det blir missuppfattningar och en som är verkligt analytisk men så tyst att det är svårt med delaktigheten. Det är helt okey med olika egenskaper, att vi kompletterar varnadra. Men igår blev det så himla rörigt. Någon satt på ett buss och kunde knappt prata, dåligt förberedd och vi andra fick ta över personens arbete. Jag tycker inte att det är schysst även om det är hanterbart. Dessvärre, den person som lite leverarat har anmält sig som frivillig som projektledare för nästa projekt.

I morse hade jag ett samtal i mindre grupp med två personer. Vi pratade mycket om hur vi jobbar och vad som behöver förändras. Det var så skönt att känna att vi är fler som driver utvecklingen och har en plan framåt.

Men under eftermiddagen har strulet tagit fart. Vi har en deadline denna vecka och personen som ska göra det fortsätter att leverara något annat än vi kommit överens om. Jag har skrivit flera gånger och varit övertydligt men det blir fel i alla fall. Det är som att budskapet inte går in. Jag känner mig uselt som behöver påpeka igen, och igen, vad som förväntas av oss som grupp och vad personen lovat att göra. Det är ju ändå en uppgift som vi måste få godkänt på. Att missa drabbar oss alla.

Det som tar min energi är att jag inte når fram till en person som saknar insikt i vad hela gruppen kommit överens om och att hennes agerande påverkar oss alla. Visst, vi andra kan göra jobbet men det här kommer inte hålla i längden. Jag måste nå en förståelse men just nu är det brist på idéer. Får helt enkelt sova på saken.

En onsdag att glömma

Onsdagen var en ledig dag för mig och jag tog ett mycket tidigt tåg och reste mot Göteborg. Sov delar av tågresan men kunde inte riktigt släppa jobbtankar och drog igång datorn. Skulle bara skicka några mejl men det blev så klart mycket mer.

Trots tidig ankomst så fick jag mitt hotellrum direkt. Fint, tyckte jag och satt mig vid skrivbordet och jobbade vidare. Allt gick fel. Fattar inte hur det är möjligt hur allt kan strula på en förmiddag. Till slut gav jag upp. Jag gjorde så gott jag kunde. Jag kan inte trolla. Och jag vill inte spendera hela semestern vid datorn.

Efter sköna promenader på stan, med telefonsamtal och mejlande via telefon, så var jag tillbaka på hotellrummet igen. Jag var så trött. Kroppen var helt slut. Tidig morgon, stress, strul, trista beskyllningar och annat hade tärt på min kropp. Promenaderna var välgörande men det är hårt för kroppen med så hårt underlag som asfalt och kullersten.

Avslutade kvällen med frossa och en febertopp. Somnade tidigt i hopp om att sömn ger hälsa. En dag som jag bara vill glömma.

Vansinnig stress för avkoppling

Sprang från jobbet för att hinna till tunnelbanan. Tog mig till tvärbanan för att inse att den hade någon form av sommaruppehåll. Letade bussar och alternativ. Lyckades. Var osäker på vilken hållplats som passade bäst och det blev inte riktigt rätt. Sprang sista biten för att hinna fram i tid. Stod utanför en låst port och hade glömt koden. Testade, testade, testade. Tog upp mobiltelefonen för att kolla bekräftelsen. Den var raderad. Försökte ringa. Batteriet dog. Tog fram en annan telefon. Inget svar. Kom på koden. Rusade uppför trapporna. Äntligen tid för bastu!

Har sällan stressat så mycket för att få en avkopplande stund i bastun. Väl där var det skönt.

Orkade inte stressa under resan hem. Hamnade på en buss som gett mig en tur genom stora delar av Norrort. Nåväl. Nu är jag hemma. Kan slappna av igen.