Kvällspromenad

Efter en lång dag av pluggande försökte jag bege mig ut på kvällspromenad. Har inväntat att vinden ska lugna sig något, vilket den har. Det visade sig dock att det fortfarande kommer rejält kraftfulla vindbyar som tar tag i vad som finns i dess väg, inklusive mig. Det har fryst på och det är is över allt, is som vinden har polerat.

Under hela den senaste veckan har jag längtat efter en bulle till kaffe. Det var det som var målet med kvälls promenad, att bärga hem en bulle. Jag kom en bit men för att nå affären behöver jag gå under järnvägen. Varje backe är blank isgata så det var inte något som fungerar utan dubbar. Jag fick vända om, utan bulle. Jag vill inte bidra till mer tryck på vården pga av frakturer eller andra skador.

Läste idag om att räddningstjänsten behöver hjälp hem folk från Måkläppen. Jag fattar att det är sista chans en för säsongen för ett besök men ändå oansvarigt att gå dit i detta väder. Jag vet att det är tillåtet men jag tycker ändå att vi kan använda resurser och räddningstjänst på annat sätt.

Annons

Förmiddagsfunderingar

Sov lite för länge i morse vilket behövdes efter en orolig natt. Vakande så många gånger av vinden. Nu sitter insvept i koftan och lyssnar hur vinden fortfarande tar i men något mildare än i natt.

Igår när jag var ute och fixade ärenden så råkade jag se en pressobryggare i ögonvrån, precis en sådan jag vill ha till ett ovanligt fyndigt pris. De är en bryggare i metall som håller värmen bättre tack vare dubbelvägg. En del förknippar dem med franska caféer men jag vet inte det egentliga ursprunget. Eftersom jag snart fyller år blev det en present till mig själv. Tack! Nu börjar jag testperiod att hitta rätt mängd bönor och rätt tid för att låta kaffe dra. I morse lyckades jag inte, galet starkt kaffe. Gott men min mage kommer inte tycka om det.

Ovädret har gjort att jag funderat en del på vår tålighet mot oväder. Det går framåt. Jag tänker på stormen Gudrun då många var rejält oförberedda och det blev en prövning för många. Nu får vi varningar, vi tänker till om agerande, företag är förberedda och ökar bemanning och många ser till ha mat och utrustning hemma. Men visst finns det fortfarande en del som beger sig ut i onödan eller inte säkrar sin utrustning. Vädret kan vi inte påverka så det måste vi hantera och jag tycker att vi trots allt blir bättre och bättre på det.

En annan av mina funderingar är egentid. Eftersom jag bor ensam har jag i princip väldigt mycket egentid då ingen annan bestämmer över tiden. (Undantag just nu när föräldrarna tar min tid). Men den egentiden är ju inte enbart för mig. Jag tänker att tvätt, städ, handla, ärenden, jobba övertid etc inte är tid då jag tar hand om mig. Så tiden då jag bryr mig om mig själv är betydligt mer begränsad. Det kände jag i går när jag efter mina ärenden, tog en extra runda av strosande vilket bland annat resulterade i pressobryggaren. Den typen av ledig tid behöver jag regelbundet, det får mig att må bra. Så det ska in i kalendern, bland allt annat.

Så planering, prioritering och sortering står på dagens agenda. Kanske en liten promenad om vinden mojnar men annars stannar jag förstås inomhus för att undvika att få grenar eller annat bråte i skallen. Trevlig söndag!

Lördagsmorgonsreflektion

Veckans bästa stund är här jag jag startar med lördagsmorgon med kaffe och tankar. Den här lördagen började extra bra. Jag fick ett meddelande att min bokleverans från Adlibris var levererad till dörren av EarlyBird. Leverans av morgontidningsutdelaren. Det tycker jag är en mycket positiv utveckling. Stor skillnad mot PostNord som infört varannandagsutdelning.

Veckan har varit tuff men bra ändå. Det började i kaos med att ta hand om föräldrar på distans, bevaka egen hälsa, sedan få vaccin och senare biverkningarna. Det har inneburit att sitta ensam hemma med undantag för vaccineringen. Det är ju nödvändigt nu är smittspridningen exploderat men ibland kan jag saknat att se en annan människa.

Jobbmässigt är jag ändå nöjd. Mycket av allt slit från förra året börjar ge resultat. Gruppen mår bättre och bättre, stämningen är högre än någonsin och de allra flesta mår bra. En negativ trend är inte bara bruten, vi har vänt hela utvecklingen till något väldigt positivt. Det såg lite mörkt ut ett tag så det är så fint att se att det går att få till positiva förändringar i en grupp och att det till och med kan bli bättre än vad de önskat.

En annan bra sak är att jag börjar lära mig att ta paus. Om det finns en liten lucka mellan möten, försöker jag flytta mig till soffan. Kanske läsa en sida eller några siffor i ett sudoku. Bara några minuter gör skillnad.

Nu har jag hela helgen framför mig och den här helgen kan jag vara hemma. Ska visserligen jobba en del men det finns även tid för annat. Det första jag ska göra är att ta in allt från balkongen. Ovädret kräver att man förbereder sig, tänker jag, och jag vill vara säker på att inget far iväg och skadar något annat.

Vasaloppssöndag

Hoppsan hejsan, jag höll på att glömma att det är Vasaloppet idag. Det är tradition att sitta som klistrad framför tv:n. Under ett antal år satt jag och titta, beundrade och drömde om att vandra sträckan. Sedan jag uppfyllde den drömmen, sitter jag och nickar igenkännande åt alla platser som passeras. Och för varje år som går drömmer jag om att göra om vandringar. Nu tänker jag att jag skulle vilja göra det som en höstvandring, när naturen är färgsprakande.

Tog mig ut för att slutföra några ärenden som jag inte lyckades avsluta igår. Fy så kallt det är idag. Det är -1 grad och blåser isande kallt. Jag trodde jag skulle blåsa bort. Hoppas verkligen att det mojnar så att jag kommer ut till kvällen.

Nu väntar soffan eftersom jag behöver bota en huvudvärk. Behöver även tvätta idag, och det passar bra med inomhussysslor när det är så isande ute. Och ikväll är det säsongspremiär för ”Babel” på svt. Det har jag längtat efter.

Ljud som påverkar

De senaste dagarna då vinden dånat mellan husen, så har jag reflekterat över ljud och hur de kan påverkar, oavsett om det är rationellt eller inte.

Det första jag tänker på är tandläkarborren. Jag är ofta lite spänd hos tandläkaren och borrljuden gör att jag spänner mig ännu mer. Det går som kårar genom kroppen. Ändå vet jag ju att det inte är farligt och att det inte gör ont. Det sitter i huvudet.

För mig ger rejäla åskovärder rysningar. Så har det inte alltid varit. Det började för några år sedan då jag var ute och vandrade i ett fruktansvärt oväder. Det var korkat och jag hade all anledning att vara rädd. Det gick bra men sedan dessa  ger viss typ av åskoväder en oro i kroppen som jag har svårt att koppla bort.

I år har jag fått en ny ljudrelaterad oro. När vindbyarna närmar sig storm så låter det väldigt mycket i huset där jag bor. Det knakar, brakar, dundrar och darrar. Efter incidenten där balkongtaket skadades så känns vissa av dessa dunkanden inte bra. Det känns i kroppen och jag går oftare till fönstret för att kolla läget. Ljudet ger en oro och även om jag vet att inget mer kan skadas så känns det i kroppen.

Jag fattar att det sitter i skallen, att det är mentalt. Däremot har jag nog tidigare tänkt att det borde går att ignorera, bara att bita ihop. Nu börjar jag ana att jag faktiskt måste göra något om jag vill bli av med dessa associationer. Visserligen är det inget allvarligt men om jag på något sätt kan jobba bort dessa oroskänslor, så vore det ju bra. Jag ska försöka läsa på lite, om det nu är möjligt. Eller kanske fråga någon som vet. Det känns ju lite onödigt att ha oroskänslor i onödan.

Oväder och dess konsekvenser

Ovädret som drabbat delar av Sverige passade även hemma hos mig. Blåsten var kraftig och i byarna var det enorma krafter som drog fram. Har sett en del rapportering om fallna träd, men inte alls den omfattning som andra delar av landet. Dock, mitt balkongtak till hör de delar som inte tålde de kraftiga vindbyarna.

För att minimera skadorna, ägnade jag gårdagskvällen åt att försöka ta ner en del av taket. Det är ett litet plasttak som någon tidigare hyresgäst byggt dit, dvs den tillhör inte husets konstruktion. Jag var rädd att den del av platsen som satt lös, skulle skada annat om den for iväg och jag var även rädd att konstruktionen skulle skada fasaden, kanske rutor och annat om något hände. Så därför stod jag på balkongen, svajade på en stege och kämpade för att få ner delar av taket. Det var inte lätt men jag lyckades. Det tog några timmar. Efteråt var jag helt slut, kall och blöt. Lite nöjd. Och ganska rädd.

I morse vaknade jag med hög feber. Jag tror inte att det är en influensa utan snarare konsekvenser av gårdagen. Jag misstänker att kroppen skickade försvarsignaler som gjorde att jag orkade stå på helspänn på stegen så länge utan att känna kylan och regnet. Jag hade allt fokus på taket och att inte ramla ner. Nu går försvarsmekanismen ur mig, och jag får feber och en gräslig huvudvärk. Jag har ont i hela kroppen men det kan lika gärna vara träningsvärk som influensavärk. Det är vad jag tror och därför tror jag att det kommer att gå över snart.

Så stormens konsekvenser i mitt liv kan sammanfattas som ett halvt tak, 39 graders feber och huvudvärk. Samt en upplevelser jag aldrig någonsin vill vara med om igen.

Blåsigt

Hej och hå så det blåst i natt. Det började redan igår kväll då vinden ven och trädgrenar vispade runt i en orolig dans. Saker for över gräsmattor. Jag har suttit vid fönstret under natten och sett naturens krafter och jag är tacksam att jag bor i en stabil byggnad. Det var först på morgonkvisten som den kraftiga vinden avtog men visst blåser det fortfarande rejält.

Mina tankar går till alla som är ute i ovädret. Jag har bekanta som är ute på sjön, nöjestur till Tallinn och det är inte så kul i blåsten, det vet jag av egen erfarenhet. Efter att ha jobbat många år i elnätsbranschen tänker jag även på alla som måste ut och ta bort fallna träd vid elledningar och göra andra reparationer. Att beordra ut medarbetare i oväder är ingen favoritsyssla för mig och jag ser dessa modiga personer som hjältar. Naturligtvis finns det många andra yrkesgrupper som är ute och kämpar för oss andra, alla lika viktiga.

Naturen och väder är kraftfullt och mäktigt och kräver sin respekt.

Kraftfulla vindar

Har lyssnat till ovädret under natten. Blåsten har varit hård och tagit i. Här hos mig har inte snön kommit, det är bara kalla vindar som härjar. Det låter hårt och jag undrar vilken skada vinden kommer att göra denna gång.

Det var egentligen inte vinden som höll mig vaken, utan magsmärtor. Jag vet inte vad som orsakat värken, och inte heller vad jag ska göra för att bli av med plågan. Istället låg jag och vred mig i takt till den hårda vinden.

Det är mycket man inte har rådighet över: inte vädret, inte allt som sker inne i kroppen. Jag vill ju gärna se mig som en självständig människa. Vissa nätter blir jag medveten om hur liten jag är i världen. Jag må vara stark som människa men jag är trots alla ”bara” en människa i en stor värld.