Snurrigt

Lördagen blev så lugn och skön som jag hoppats på. Jag behövde ta mig in till stan där jag inte varit på länge. Hade några ärenden som inte kunde skjutas upp längre. På förmiddagen kändes stan ödsligt men lite längre in på eftermiddagen var fler ute, dock inte alls som en vanlig lördag. När det var dags för paus, drack mitt kaffe på en uteservering i Kungsträdgården, vi var några få där man vanligen inte har en chans att få en plats. Alla höll rejält avstånd så det kändes tryggt.

Det var påtagligt att många butiker har stängt, antingen som förkortade öppettider eller helt och hållet. Tänker att det är hög tid att säkra eventuella presentkort, tillgodokvitton och liknande och jag vågar inte lämna in saker för reparation (längre tid) eftersom jag inte vill bli av med saker pga konkurser. Känns märkligt att behöva tänka så. Samtidigt så vill man ju försöka ge stöd till olika företag för att de ska överleva.

Idag var tanken att jag skulle ta bilen till Örebro. Mammas läkare har sagt att jag inte får träffa dem så det har varit ett planerade för att åka hem till dem med varor mm utan att träffas. I morse stod jag i hallen, färdigpackad med allt jag ska med till Örebro. Då ser jag den lilla påsen, där låshylsan ligger. Den där hylsan som var orsaken till resan. Fantastiskt bra att jag hittade den men så arg jag blir på mig själv. Jag har ju vänt ut och in på hela bilen, letat som en galning och behövt avboka tid på bilverkstan. Nu börjar jag om igen och hoppas att det finns tid redan nästa vecka.

Det gör att det inte blir någon resa till Örebro idag, jag väntar till dess att bilen är lagad och besiktigad igen. Jag behöver förvisso fixa gravar men alla vet ju om reseförbud och bör ha förståelse för att det inte är lika fint som jag vill ha det. Nu får jag fylla dagen med något annat och det lär ju inte vara något bekymmer.

Mysfrukost och trygg i mig själv

Det blev ingen sovmorgon trots att det är helg. Jag for in till stan och fick se Stockholm i en tunt lager av frost och i ett mjukt sken av morgonsol. Det glittrade så fint. Valde att åka buss en del av resan för att så se Stureplan, Kungsträdgården, Operan, Riksdagshuset, kungliga slottet och Gamla Stan, dit jag skulle. Jag hade tid för frukost vilken jag intog på ett cafe på Skeppsbron och kunde se ut över vattnet, Grand hotell, Nationalmuseet, Skeppsholmen och Söder. Det var otroligt mysigt och vackert. Varför gör man inte detta oftare?

Har varit på kurs hela dagen. Kursen heter ”Nyfiken på dig själv” och arrangeras av Huma Nova. Det var både teori och praktiska övningar. Det handlade både om kropp och att lyssna inåt, att bli medveten och att göra medvetna val. Kursen kan ses som ett smakprov på deras längre kurser i personlig utveckling.

För mig var innehållet i kursen bra men tempot var för lågt. När kursen bara är en dag, sex timmar, så vill man ju få ut mycket av tiden. I mitt tycke gick eoner av tid åt till presentation, kaffepaus, lunch och ännu en kaffepaus. Å andra sidan, deltagarna var öppna och trevliga och övningarna givande. Den största behållning en för mig är att jag faktiskt känner mig trygg i mig själv. Jag inser, speciellt när jag hör andra, att jag inte har så stora bekymmer och inte så mycket att jobba med. Jag mår bra! Det är också en insikt.

Jag uppskattade även att få dela en dag med människor jag inte känner. Var och en hade sina egna fundering, många mådde sisådär, några mådde riktigt dåligt men vi hade något gemensamt – vi vill göra något för att förändra situationen, vi vill utvecklas. Trötta men starka kvinnor som inte ger upp, inte skyller om omgivingen utan tar tag i sitt eget liv. Det inspirerar mig.

Nu är ska jag smälta dagens intryck, vila och sedan se på ”En kväll för Marie Fredriksson” på svt. Det lär bli känslosamt och så får det vara.

 

 

Fredag igen

För mig blev det en tidig morgon för att vara sommarlov. Jag hade anmält mig till ett frukostmöte inne i stan som började kl 08.00 men själva frukosten var 07.30. Eftersom jag har lite restid, så kändes det tidigt. Frukosten var i alla fall god och seminariet intressant så det får väl anses värt min ansträngning.

Eftersom nästa bokning inte var förrän 14.15, så tänkte jag ta min tillflykt till ett bibliotek. Jag gick till bibliotek Sture men de hade inte öppnat än. Nästa anhalt var biblioteket i Kulturhuset, som inte heller var öppet. Då fick det bli ett café och det var faktiskt gott med förmiddagskaffe.

Efter fika och fönstershopping gick jag till ett kontor som jag har tillgång till. Väl där fick jag meddelande om att min eftermiddagsbokning var inställd. Helt plötsligt var dagen fri och jag kunde åka hem igen. Jag valde dock att bjuda mig själv på en sen lunch. Kan konstatera att priserna gått upp och en vanlig lunch tycks nu kosta ca 115-125 kr. Inte min prisklass men det är ju ändå fredag idag!

Hemma igen har jag legat på soffan med en pocketbok i handen. Så snart jag hörde ljuden av smattrande regn, så la jag en pläd över benen. Det blev lite varmt men väldigt mysigt. Här ska jag ligga kvar till dess att Svt:s duell med de sk statsministerkandidaterna drar igång. Det vill jag inte missa. En del av fredagsmyset.

Tåg en fredagskväll

När jag bokade min hemresa med tåg till en fredagskväll, tänkte jag mig en ganska lugn resa. Samtidigt var jag nyfiken på vilka som tillbringar fredagskvällar på tåg.

Klev på tåget en stund före sex på kvällen i Helsingborg, ett tåg som skulle ta mig till Göteborg. Det var fullt med folk, stojigt och stimmig. Det var flera barnfamiljer med små barn vilket innebar trängsel med barnvagnar och högljudd gråt. Ett barn gallskrek och fortsatte så hela resan. Måste var hemskt, både för barn och föräldrar.

En timmes väntan i Göteborg blev en bensträckarpaus med fika. Det jag saknar i stationen är tillräckligt med sittplatser. Jag förstår anledning till att bänkar försvunnit men jag tror att det behövs någon form av lösning så att man kan sitta ner och vänta. Det känns lite trist att travar runt, varv efter varv.

Även tåget till Stockholm var välfyllt. Även här fanns resande barn trots att vi skulle anlända vid midnatt. Men det fanns även del andra som drog till sig min uppmärksamhet. En man var allmänt orolig, satt på olika platser, drogs sig fram genom gångarna. Vet inte om han hade biljett, vart hade skulle eller bara var allmänt orolig. Kanske fanns en sjukdom i bakgrunden, kanske ett missbruk. Sällan som jag ser dessa människor och har därför svårt att göra en bedömning. Vi lever i samma samhälle, ändå i olika världar.

En ung man, kanske 22-23 år, satt bredvid mig. Nyklippt, snyggt klädd och vältränad. Han bodde i Göteborg men var ursprungligen från Sundsvall. Ett telefonsamtal med en kompis gav en annan bild av mannen. De pratade om en kompis som var på väg ut ur fängelse. De pratade som att det var helt naturligt, som att han kom från en resa på Mallorca. Det visade sig att mannen bredvid mig varit med vid tillslag av narkotika, att han hade varit häktat några dygn (”jävligt drygt att vara sitta där…”). Sedan pratade han helt öppet om vad han behövde. Eller rättare sagt, tillräckligt för att en novis som jag ändå skulle förstå.

Sista delen av hemresan var på pendeltåget hem. Hade precis passerat midnatt och kanske var jag den ende som var nykter på tåget. Dofter av utspillt öl, spyor blandades med alldeles för mycket parfym/rakvatten.

Tänker att jag lever i en skyddad del av världen. Och även i trygga del av världen har jag inte sett allt. Det finns mycket att upptäcka under sådan här resor, som säger en del om skicket i vårt samhälle. Allt är tyvärr inte så vackert.

Promenadfunderingar

Det blev en långpromenad i Stockholm idag. Inte så strukturerad, snarare hit och dit, fram och tillbaka men det blir en promenad där med. Jag njöt av solen och studerade hur vårt samhälle ser ut idag och här är några reflektioner.

Att solen påverkar oss är tydligt. Folket på stan var mindre stressade, strosade fram och tog sig tid att sitta ner och fika. Det var överfullt på alla caféer idag. Och några satt ute. Visserligen inte särskilt många plusgrader men vårkänslan fanns där. Och med en filt så blir det en skön stund i solen för den tålige.

Solen får oss även att längta efter solglasögon. Var bla inne på Åhlens och studerade kön till solglasögonkassan. Wow, tänk att vi orkar köa på detta sätt. Det är imponerande.

På Södermalm fanns påtagliga många äldre män med halsduk. Randiga halsdukar för att vara mer exakt. Och jag förstod att det har med en bandyfinal att göra. Vet inget om bandy och vilka lag det rör sig om och jag bryr mig inte heller. Däremot undrar jag över bandypubliken. Anar jag en hyfsat hög medelålder?

En annan påtaglig förändring under den senaste veckan är att tiggarna sitter och viftar med några videkvistar. Känns inte som att de får mer pengar för dem, det ser snarare än mer tragiskt ut, mer desperat.

Slutligen konstaterar jag att Måns Z ligger bra till i kväll. På pendeltåget var det många som skulle till Solna, stationen vid Friends Arena och ordet ”Måns” dominerade i både i sorlet och på de hemmagjorda skyltarna. Det tycks åtminstone gäller genrepspubliken, för det var nog dem jag studerade.

Nu sitter jag med trötta ben och smälter mina reflektioner. Saknar den där fikan jag aldrig fick pga långa caféköer. Men det är väl en solig dag i morgon också. Hoppas jag.

Amatör?

Idag blev det en mycket skön promenad. Jag åkte in till Stockholm City, gick genom stan, via Dramaten och Strandvägen och ut på Djurgården. Jag var knappast ensam om att promenera idag och jag är glad att så många tog chansen i det vackra vädret. Det är underbart att promenera på Djurgården.

Bestämde mig för att ta en annan rutt än jag brukar tar och valde att gå åt motsatt håll än vad jag normalt sett väljer. Tänkte nog inte rätt där. Jag började gå, men kände inte igen mig när jag kom från ”fel” håll, missade rätt avfart och hamnade på en väg som jag aldrig gått tidigare. Det var härligt. Dessvärre gick jag stora delar av promenaden på skuggsidan, vilket var mindre lyckat. Lite mer sol = mycket mer tö dvs jag promenerade på isgata istället för vårlika grusvägar. Promenaden blev mer än dubbelt så lång som jag tänkt mig. Kände mig som en amatör som inte vet bättre, valde verkligen fel vägar. Halkan, i kombination med sprängande blåsa, gjorde att jag gick med små korta steg och spände mig onödigt mycket. Hade egentligen velat ha mer fart i promenaden, nu blev det mer upptäcktsfärd och frisk luft. Och det är ju inte alls dumt!

Vid Thielska galleriet tog jag en paus. Thielskas café drivs av Monika Ahlberg och det är fantastiskt gott, vad man än väljer. En lyxig leverpastejmacka och en chokladbit blev en fin smakupplevelse som jag kände mig välförtjänt av efter den långa promenaden. Och om man skulle äta för mycket när man är där, så är det ju bara att ta en promenad tillbaka till stan igen. Och amatören i mig glömde förstås att ta foton, både av godsakerna och allt det vackra jag sett under dagen.

Och vägen tillbaka var som en vårdag. Lätta steg, näsan mot solen, vinden i ryggen och livet känns alldeles underbart!

Chockerande bild av Stockholm

Att det finns många hemlösa i Stockholm är ingen nyhet. Vi ser dem överallt numera. De som sitter och tigger på dagarna, letar sig till hyfsat torra trottoarer på kvällarna för att sova. Det är helt orimligt att så många sover ut i kylan och ändå jag ser det varje dag. Jag har funderat en del över var de uträttar vissa behov och var de gör sin morgontoalett. Ikväll kom jag lite väl nära en del av sanningen.

Den bakgata, mitt i Centrala Stockholm, som jag går varje dag är en av de trottoarer där många väljer att sova. En bro ger bra regnskydd. Sovplatserna är enbart på ena sidan av gatan, och jag väljer alltid att gå på trottoaren på motsatt sida. När jag kom ut från jobbet i kväll och började gå mot Centralen, så såg jag två mörka skuggor vid trottoaren. Det är en höjdskillnad mellan vägen och trottoaren (som ligger högre än vägen). Bilar står parkerade längs vägen och det var mellan muren och bilarna som jag upptäckte kvinnorna. Det är trångt och knappast en naturlig plats att vara på vilket gjorde mig misstänksam. Men snart insåg jag att jag inte ville se det jag såg.

Kvinnorna nyttjade den trånga platsen på gatan som toalett. Jag har inte sett det tidigare, aldrig anat och jag ville inte tro det jag såg. Men när jag mötte en av kvinnornas blick så insåg jag att det verkligen var så illa som jag befarade. Jag blev chockad, gick vidare. I just det läget fanns inget jag kunde göra.

Nu kan jag inte sluta tänka på det. Jag känner mig liten och rådlös, för det är verkligen inte mycket jag kan göra åt problemet. Men något måste göras. Jag kan ju inte bara se på när detta sker. Måste bara släppa kvällens intryck först.