En dag på bibblan

Idag har jag valt att sitta på Stadsbiblioteket i Stockholm för att plugga. Jag skriver på opponeringar och en slutrapport. Det kan vara skönt att sitta i en annan miljö än hemma, det blir då mer koncentrerat och färre distraktioner.

Mitt ”hemma-bibliotek” är ganska stökigt och därför är det betydligt lugnare på Stadsbiblioteket. Där är det tyst och lugnt. Det är nästa alltid fullt vid alla studieplatser. Där sitter vi tysta på rad och liknar varandra. Vi har både dator och böcker framför oss, kaffemugg och vattenflaska. Några har hörlurar men långt ifrån alla. Jag tillhör även dem som tar av mig mössan men några har den på.

Under sena eftermiddagen började ett märkligt ljud att höras. En efter en såg vi oss om kring men kunde inte lokalisera ljudet. Det var först när jag lämnade salen som jag upptäckte var ljudet kom ifrån. Det var tunga snarkningar. En man, troligen uteliggare, hade hittat en vrå och somnat så gott. Det finns alltid en förklaring!

En nackdel med att plugga på bibliotek är att jag måste packa ihop alla mina saker om jag vill ta en paus, gå och fika eller gå på toaletten. Då förlorar man platsen och får leta en nya. Ibland sitter jag bredvid någon som ser trovärdig ut och kan fråga om de kan hålla koll. Dock, på varje bord står skyltar som varnar för ficktjuvar, så jag vill helst inte lämna mina saker obevakade.

Känner mig nöjd med min dag och gissar att det kommer bli fler besök under vecka.

Annonser

Read-cycling

Stadsbiblioteket i Stockholm har något som de kallar read-cycling. Det är en tunna där man kan lämna böcker och där man kan ta en bok. Böckerna cirkulerar och återanvänds! Jag har lämnat böcker där vid ett flertal tillfällen. Däremot har jag ingen aning om vad som händer sedan. De gånger jag har varit där, har det varit få böcker i tunnan.

Idag lämnade jag 12 pocketböcker. Min förhoppning var att kunna glädja någon som vill ha en bok. De är hyfsat nya, jag har läst dem under den senaste tiden. Det är dessutom i olika genre som är lättillgängliga och uppskattade av många.

När jag passerade biblioteket fyra timmar senare, kunde jag inte motstå att gå tillbaka till tunnan och kolla om någon tagit några av mina böcker. Jag blev mycket glatt överraskad att upptäcka att endast två böcker fanns var av de 12 jag lämnat. 10 böcker på fyra timmar! Det imponerar på mig. Nu behöver jag inte längre oroa mig för att jag bidrar till sopberg. Jag litar på att mina böcker kommer till användning.

Att få lyssna till en kritisk granskare

I onsdags fanns möjligheten att få lyssna till Dan Josefssonstadsbiblioteket i Stockholm. Det var en chans som jag inte ville missa. Jag vet inte så mycket om Josefsson och jag har inte läst hans senaste bok men självklart har jag läst en hel del om den uppmärksamhet som hans bok väckt.

Den var redan fullsatt när jag kom, ca tjugo minuter före starttiden, vilket förundrade mig. Det satt folk överallt och jag lyckades få en plats på sidan. Jag såg bra men ljudet var dåligt. Föreläsningen hölls i rotundan, den runda salen, så det är förståeligt att ljudet är en utmaningen. Det var även störande med alla vanliga besökare som kom och gick. Det prasslades med påsar och skrivaren lät lite då och då.

Dan Josefsson berättade om sin bok ”Mannen som slutade ljuga”. Boken är ett resultat av ett enormt grävande för att söka svaret på hur Thomas Quick:s fall i rättsväsendet kom att bli vad många vill kalla rättsskandal. Det är en granskning av psykiatrin och den vård som Quick fått.

Kvällen gav en inblick i vad Thomas Quick blivit utsatt för och hur det kunde bli så. Josefsson berättade både om hur han gått tillväga och vad han kommit fram till. Han gör det med ödmjukhet. Flera gånger kommer han fram till att det troligen inte fanns några onda baktankar bakom psykiatrins eller polisens agerande, däremot okunskap och brist på kritisk granskande som jag tolkade det.

För mig är det just ifrågasättande och behovet av kritisk granskning som är den stora behållningen av kvällen. Historien som berättas är så otrolig att man inte kan tro att den är sann. Dessvärre tycks sanningshalten vara hög och kräver ett granskande öga. Det finns ingen anledning att tro att detta skulle vara ett enstaka fall. Det finns säkerligen mycket annat som vi behöver ifrågasättas. Och det krävs mod att våga vara kritisk.

Jag ska i alla fall börja med att läsa boken. P1010024(1)