Stavfel och avstavningar

Möte ganska ofta personer som blir irriterade över stavfel och felaktiga avstavningar. Många gör sig roliga på facebook, andra skriver långa drapor och att folk inte kan skriva svenska, använda prepositioner mm.

Själv är jag hyfsat bra på svenska, utvecklar mitt eget språk. Allt för ofta skriver jag fortare än mina fingrar klarar av men ändå långsammare än mina tankar och det leder ofta till fel. Det kan bli felstavade ord eller helt överhoppade ord, som jag tänkt men aldrig skrivit. Tyvärr tillhör jag dem som inte ser dessa misstag. Mig får man klaga på. Jag kan, borde vara med noggrann och jag kan ta kritiken.

Men, det gäller inte alla. Många har kämpat mer än vi kan ana för att ta sig igenom skola, andra har inte särskilt lång skolgång och det finns de som har väldigt svårt för svenska. Det finns också många som inte har svenska som modersmål. Som, i mitt tycke, lyckas ovanligt bra även om det inte är perfekt.

Så, när jag läser om klagomål om våra stavfel, att vi inte använder ord rätt, inte kan skilja på dem och de eller när vi gör märkliga avstavningar – då tänker jag på alla dem som inte har det så lätt. Och jag förfäras ofta över de uttryck som används när det skrivs om dessa klagomål. Jag saknar respekt och ödmjukhet.

För mig är det självklart att kämpa för det svenska språket. Jag vill utveckla men inte förstöra språket. Vi kan lära varandra, visa vad som är rätt. Men jag vill att vi gör det med respekt. Att vi inte sätter oss på dem som inte kan utan lär dem. Att vi inte gör oss roliga på andras bekostnad. Ett språk behöver människor som respekterar både språket och varandra.