Bokåret 2020

För att uppmuntra mig själv att läsa varierat försöker jag tänka igenom att läsa olika genrer och olika författare. Sedan några år tillbaka för jag enkel statistik där målet är att läsa 50% av svenska respektive utländska författare och 50% av manliga respektive kvinnliga författare. Jag försöker även läsa regelbundet och läsa lite mer för varje år.

Tidigare år har jag tänkt typ en bok i veckan dvs 52 böcker per år. Förra bokåret, 2019, läste jag 100 böcker, vilket var rekord. Det var jag långt ifrån 2020. Det blev 78 lästa böcker. Inte illa men inte rekord. Känner mig ändå ganska nöjd, då det kunde varit värre.

När det gäller balanserad läsning är årets resultat en besvärande läsning. Av årets 78 lästa böcker är 49% av svenska författare men endast 36% av manliga författare. Det här duger inte. Bättre kan jag.

Tankar om lästa böcker

Numera skriver jag om alla böcker jag läser, både bra och dåliga läsupplevelser, här på bloggen. Det är ett bra sätt att samla ihop tankarna om hur jag upplevt boken. Det är även riktigt roligt att gå tillbaka och läsa om vad böcker jag läst och vad jag tyckt. Det är faktiskt så att jag kan ångra att jag inte började tidigare.

Tänk alla böcker jag läst genom åren. Några minns jag, andra inte. Jag har ingen möjlighet att återskapa något lista över lästa böcker. Det är lätt att vara efterklok. Om jag kunde, skulle jag redan som barn fört statistik över lästa böcker. Det hade varit kul att kunna gå tillbaka och se vad jag läst. Detsamma gäller faktiskt teaterpjäser. Jag skriver om de jag ser nu men har kan inte återskapa historiken.

Minns när man var ung och spara biobiljetter. Någon gång under livet såg man de små lapparna som skräp och därmed försvann även den dokumentationen. För mig är film inget stort intresse, så det gör mig inte så mycket att missa den statistiken men jag kan ändå tycka att det fanns något fint i att jag som barn började samlandet. Så fint det hade varit att föra bok över lästa böcker.

Funderar nu över hur jag själv kan uppmuntra unga att skriva ner vad de läst.

Statistik visar verkligheten

Min egen upplevelse om hur jag läser är tydligen inte helt överensstämmande med verkligheten. Idag har jag kollat lite statistik över böcker jag läst under 2017 och 2018. Jag trodde själv, att jag läser betydlig fler böcker av kvinnliga författare och att jag läser mest av svenska författare.

Statistiken visar att av de 120 böcker jag läst under perioden har 45% varit av manliga författare och 55% av kvinnliga författare. Under samma period har fördelningen mellan svensk och utländska författare varit 50% / 50%. Det är således betydligt jämnare än jag kunnat ana. Det är dock skillnader mellan åren och kanske att jag skulle ha behövt kolla under längre period.

Jag trodde även att jag läser mest av manliga författare bland de utländska. Det stämmer men enbart liten övervikt: 53% manliga respektive 47% kvinnliga författare bland de utländska författare jag läst. Bland de svenska författarna är kvinnorna i majoritet i min läsning: 64% kvinnliga respektive 36% manliga författare. Det överraskade mig lite eftersom jag trodde övervikten var värre.

Det är kul att överbevisa sig själv, framförallt nyttigt att stämma av magkänslan med verkligheten ibland.

Bakgrunden och inspirationen till denna koll, kommer från ett inslag i Babel om hur vi läser.

Känslan av uppgivenhet

Som jag tidigare skrivit om, så är statistik inte mitt favoritämne just nu. Jag kämpar på. Idag har jag suttit hela dagen men några uppgifter som jag inte får kläm på. Tiden rinner iväg.

Det känns som att lektioner, teoribok och övningar inte hänger ihop. Jag får inget stöd i det som skolan erbjuder utan behöver hitta andra böcker, leta på nätet mm för att förstå. Det tar tid och energi samtidigt som det sänker humöret. Det är knappast lustfyllt.

Ska försöka skriva ner konstruktiv kritik och förslag på lösningar till skolan. Det har gjort om kursen, inför varje termin eftersom de får så mycket kritik. De behöver fortsätta den utvecklingsresan. Att jag känner mig så här uppgiven är inte bra, särskilt inte eftersom jag är en av dem som har det lättast att ta till mig ämnet.

Med gott kaffe så kanske jag fixar övningarna innan helgen är slut.

Lördag med kaffe, socker och statistik

Den första delen av denna termin läser jag tre kurser: Ledarskap och kultur, ledarskap och coaching samt tillämpad variation och statistik inom kvalitetsutveckling. Låt mig avslöja att de två första intresserar mig mer än den tredje. Å andra sidan har jag läst en del matte och statistik så ämnet är inte helt nytt för mig. Men, vissa lektioner är roligare än andra.

Denna gråa lördag sitter jag framför datorn och lyssnar på en föreläsning statistik. Den är inspelad men oredigerad. Den är fem timmar lång. Det kommer att gå åt väldigt mycket kaffe idag, det står klart. Troligen kommer jag även att behöva godis. Koffein och socker är helt enkelt nödvändigt för att ta sig igenom en sådan lektion. Tur att det är lördag.

Lektioner är ofta frivilliga men jag behöver troligen lyssna för att höra vad läraren tycker är viktigt eftersom det påverkar rättning av inlämningsuppgift och tenta.

Även om jag kan räkna, har en hel del förändrats sedan jag läste dessa ämne senast. Då var penna, rutat block och miniräknare fullgott. Nu behöver jag komma på hur jag ska göra en del beräkningar i excel, veta hur jag ska skriva formler mm i Word samt hur jag ska rita diagram. Ibland förväntas jag rita ”för hand”, ibland använda ett specialprogram. Inte så att det är omöjligt på något sätt, men det tarvar en hel del tid, koffein och socker. Samt att man får blogga lite samtidigt för att hålla humöret uppe!!!

För liten marginal

Det här med skolböcker är en kostsam del av studier. Vissa böcker är obligatoriska, andra frivilliga. Få finns att låna på bibliotek men en del finns att köpa begagnat. Hittills har jag köpt de flesta böcker då många är så pass bra att jag vill behålla dem.

Nu när terminen är igång igen har jag köpt en del böcker. En bok är jag tveksam till, då jag ha fler böcker i samma ämne. Just den boken finns på ett bibliotek i Stockholm men är utlånad för tillfället. Jag avvaktade en beställning till första lektionen.

Då stod det klart att jag behöver boken. De obligatoriska inlämningsuppgifterna tas direkt från boken, jag kan alltså inte göra dem utan boken. Jag beställde boken direkt. Eftersom jag skulle vara bortrest kunde jag acceptera 1-3 dagar i frakttid. Hanteringen av beställning brukar gå fort men just den här gången tog det några dagar. Även de 1-3 dagarnas frakt blev fyra dagar och när boken kom till brevlådan, gick den inte ner. Boken ska då lämnas till ett utlämningsställe. Eftersom det hunnit bli fredag så bestämmer sig leveransföretaget för att vänta med det till efter helg. På måndag är jag välkommen att hämta min bok.

Boken som jag behövde i onsdags ligger nu inlåst någonstans. Att någon del i kedjan kan gå fel, det hade jag räknat med. Dock inte att allt skulle gå galet. Vad är sannolikheten för det? Jo, det ska jag räkna ut när boken kommer fram, eftersom ämnet är ju statistik!

Vad säger analysen?

Regelbundna noteringar i min träningskalender, gör att jag har ganska bra statistik över min träningen. När jag i dag utvärderade februari, kan jag konstatera att det var en usel träningsmånad. Åtminstone om jag ser det statistiskt sett. Men det gör jag inte. Statistiken är en hjälp för analysen men det är resultatet av analysen som jag lär mig av. Och det är en väldigt stor skillnad mellan obearbetad fakta och analyserade slutsatser.

Så, vad säger analysen?

  1. Passen är få men relativt långa. Det ”saknas” kortare pass, det som utgörs av promenader och annan vardagsmotion. När jag tänker efter beror det på två saker: att det inte blivit av i samma utsträckning som tidigare men framförallt att jag inte längre kommer ihåg att registrera dem. De är numera en naturlig del av livet att jag inte tänker på dem som motion. Det är ju ganska bra, även om statistiken blir förstörd. Åtgärden är i alla fall att tänka lite mer på vardagsmotionen samt att komma ihåg att registrera den.
  2. Tidsbristen syns genom att jag behövt avboka planerad pass eftersom jag har behövt jobba. Det är inte bra. Jag måste komma ihåg att prioritera träningen. Jag måste välja några dagar då jag tar mig den tiden. Kanske att jag inte längre kan slösa så med tiden. Idag tränar jag inte så nära varken hem eller jobb vilket gör att tiden att ta mig till och från träningen är väldigt omfattande. Kanske att jag måste börja bli mer effektiv med min träningstid.
  3. Hälsa och välmående är mer än träning. Och det tar allt mer tid av mitt liv. Jag ser att jag lägger mer tid på att få kroppens att ha god funktion på alla sätt bla att jag under februari tagit hand om mig med bastu och massage. Återhämtningen är viktig och den delen måste få ta tid. Eftersom jag ger mig själv den tiden så ”saknas” tid i min träningskalender.
  4. Några hål i kalendern beror på ohälsa. Jag har hittills klarat mig från influensa men jag har haft dagar med feber och nu har jag rossliga luftrör. Idag fungerar tex promenad medan jogging inte känns okej för lungorna. Jag måste acceptera kroppen och dess signaler.

Jag tänker att jag måste fortsätta att jobba på att få balans och regelbundenhet i träningen. Det betyder inte att jag måste slå rekord i antal pass eller öka på tiden. Jag tror att det är viktigt att jag får till tre rejäla pass i veckan typ där kondition och styrka ingår. Och att jag kan komplettera med vardagsmotion och annat som är skoj. Mer än så behöver jag inte försöka trycka in i min redan fulltecknade kalender.

Så, det som verkade vara en usel träningsmånad, var inte så illa trots allt. Och det är inga omöjliga justeringar som ska till. Det här fixar jag. Jag är på gång!

 

Statistik

Det är tid att se framåt. Det är tid att sätta nya mål för träningen. Det är tid att våga mer.

Till min hjälp har jag statistik. Jag har en träningsdagbok på nätet och där har jag registrerat min träning på samma sätt sedan mars 2009. Det är med glädje som jag konstaterar att jag ökat min träning. Jag har redan passerat ”årsvärdet”, trots att tre månader av åter återstår. Det är jag riktigt nöjd med.
Dia 1

Vid djupare granskning ser jag att det är stora skillnader mellan åren. Det kan jag lära av. Jag tränar som mest under augusti. Det är då jag har semester och har mer tid för träningen. Jag gillar att ha en aktiv semester. Däremot är det svårare mot slutet av året. Där finns inte tiden på samma sätt. Det ska jag ändra på.
Dia2

Det här är enbart exempel på de analyser jag gör. Det är intressant. Det är lärorikt. Jag finner lärdomar, ser sådant jag kan göra mer av och jag ser fallgropar som jag vill undvika. Historien har mycket att lära ut. Men framtiden, den ligger framför mig. Nu ska jag bestämma mig för bästa vägen dit.

Den osynliga vardagsträningen

En träningsdagbok är ett bra hjälpmedel. Det ger en bra överblick över träningen, viktig för utvärdering och fungerar även bra som motivation. Jag använder en nätbaserad dagbok och har koll på min träning sedan flera år tillbaka.

För mig är enkelheten viktigt och jag har satt upp enkla regler för vad jag registrerar. Jag registrerar antal pass, tid för träning, rejäl träning och promenader som överstiger 25 minuter. Ibland skriver jag noteringar men än så länge inga avancerade noteringar om tider och vikter. Att träningen blir av, är det viktigaste för mig.

Trots att jag själv upplever att jag lyckats öka på träningen den senaste tiden, så säger statistiken något annat. Vid en närmare granskning inser jag att det är min egen rapportering som felar. Numera är promenader på 20-30 minuter ett så vanligt inslag i min vardag att jag inte ens tänker på dem som träning. De känns så naturliga att jag inte tänker på dem.

Det ser inte bra ut för mina mål statistiskt sett men det känns ändå som att ett av målen är överträffat. Jag har fått in motion i vardagen, nya goda vanor som inte gör väsen av sig och som känns bra. Det ska jag fira!