Tartuffe

Har sett Tarfuffe på Dramatens stora scen. Staffan Valdemar Holm har satt upp en egen tolkning av Molières komedi. Första och sista akten saknas, vilket gör den lite annorlunda än jag tänkt mig.

Det är som en fars eller ett studentspex. Det är skrikigt, fånigt, snubbel och många stora gester. Gillar man det så är det kul. Däremot tycker inte jag att karaktärerna når fram, inte heller deras drivkrafter. Det talas på rim av typen julklappsrim. Det är dock svårt att höra då det sluddras och skriks för mycket. Texten når inte fram. Det förvånade mig lite. Hade nog förväntat mig någon mer finess.

Eftersom den femte akten saknas, innebär det här att bedragaren segrar. Personligen ser jag inte vitsen med den typen av budskap – att bedrägeri lönar sig. Detta ser jag så att det räcker i vardagen, mer aktuellt än denna fars.

Som ni förstår, föll denna tolkning inte mig i smaken. Jag tycker inte att den här uppsättningen av Tartuffe gav något. Spar era slantar och se något annat.

Vintersolstånd

I fredags såg jag genrepet av ”Vintersolstånd” på Dramatens lilla scen. En annorlunda upplevelse, mer än teater och mycket svår att beskriva.

Det är ett relationsdrama. Ett par, en besökande mamma och under pjäsens gång kommer först en okänd besökare sedan ett mer välkommet besök. Vi får massor av information. Vi får både se, betrakta och ta del av betraktelsen. Det är teater, det är bilder och det är berättarröster som beskriver för oss. Det är häftigt.

Berättarrösterna är kända för oss. Det är inte de på scenen vi hör, vi hör andra kända personligheter såsom skådespelare, politiker, tv-personer.

Pjäsen är skriven av Roland Schimmelpfennig, en tysk författare och pjäsen har urpremiär på Dramaten. Jag har sett en pjäs av honom tidigare ”Den gyllene draken” som är mycket speciell. Det tycks som att Schimmelpfenning har en egen skriar-stil. Staffan Valdemar Holm står för regi och det gör han fantastiskt bra, tycker jag.

Tre timmar tar det innan vi når slutet, ett slut som jag inte förstår. En paus och den behövs. Det är skönt att få sträcka på kroppen och man behöver fylla på med energi. Tyvärr är Dramatens pausserveringen en besvikelse. Det är trång, lång kö och orimliga priser. Att betala 35 kr för en ramlösa förtar en del av mysstämningen.

För mig är totalintrycket en mycket intressant upplevelse. Jag tror att pjäsen är intressant för många andra teaterintresserade men den är inte lättsmält och passar antagligen inte alla. Ska bli spännande att se var kritikerna tycker.