Promenad längs Kungsholmens stränder

Det blev en fin helg. Lördagens utflykt till Uppsala fick mig att inse hur skönt det är att koppla av en stund, så jag fortsatte under söndagen. Behövde ta mig in till stan för några ärenden och valde Kungsholmen. Tog mig runt till fots och valde att gå ner till Rålambshovsparken och sedan gå längs Norr Mälarstrand mot Stadshuset. Det var svalt men skönt att få gå, andas och se omgivningarna. Jag brukar variera mina vandringar mellan naturvandringar och stadsvandringar och jag gillar båda.

Framme vid Stadshuset såg jag en uteservering och det såg så fint ut. Jag köpte en kopp kaffe och slog mig ner på en dyna med en filt om mig. Klockorna i Stadshuset började klämta och jag kände att det var en väldigt fin stund, en sådan man ska ta till vara och som blir ett varmt minne. Stunden varade i flera minuterar, tills vinden tog i och förde med sig kylan från vattnet. Kaffet svalade snabbare än jag hann dricka och det var så kallt att det blev svårt att vända blad i boken som jag läste. Jag var tunt klädd för rask promenad och att sitta stilla var inte så klokt. Jag blev genomfrusen. Det hjälpte inte hur raskt jag än gick när jag lämnade, jag frös fortfarande när jag kom hem. Brr.

Hemma unnade jag mig än mer lästid och kände hur ögonlocken blev allt tyngre. Jag la ifrån mig boken, ställde klockalarmet på 30 minuter och la ner huvudet på kudden. Precis när jag försvann in i sömnen började grannen hamra i väggen. Vad är oddsen för det? Somnade om och vaknade av alarmet, helt tagen en drömmen som jag befann mig i. Och jag var än mer frusen än tidigare.

En varm dusch senare kunde jag landa framför Svt:s Babel, det tillhör ju söndagskvällarna. Det ger balans i helgen.

På kullersten med låga klackar

Fåfängan känns i mina ben. Det är bara att erkänna det. Jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha följt mitt hjärta, precis som jag brukar göra.

Vanligtvis reser jag med mycket packning. Jag har med mig extrakläder och sköna skor, sladdar, böcker och annat som kan vara bra att ha. Men i söndags när jag packade inför en Bryssel-resa, bestämde jag mig att packa minimalt. En av konsekvenserna blev att jag saknade paraply (dumt) och en annan att jag enbart hade med mig de skor jag reste i (ännu dummare). Ett par ganska snygga skor med hyfsat låg klack, som jag tyckte passade fint till kappan. Men snyggskor är inte sköna i längre och även den längsta klack känns på Bryssels kullerstenar. Självklart vet jag att det är så.

Och när jag kommer till städer, kan jag inte låta bli att ta några promenader. Det är ju det bästa sättet att se en stad. Och jag mår bra av promenader, även om det blev blött utan paraply. Självklart vet jag att det är så.

Nu är jag hemma igen. Det stramar i vaderna. Fötterna är tunga. Fåfängan känns i mina ben. Det ska jag komma ihåg, nästa gång jag överväger att packa minimalt. Ett par jympadojor bör det alltid finnas plats för.

Stadspromenad

Befinner mig i en mindre stad med syfte att skriva. Det kan jag dock inte göra hela tiden utan passar på att rensa huvudet på tankar genom att ta en promenad. Att gå är ett fantastiskt sätt att få se och uppleva en ny stad.

Att flanera gatorna fram och ta emot intrycken är skönt. Det blir ett behagligt tempo och man lära känna staden samtidigt som man får frisk luft. Städer har så mycket att visa upp och när man går hinner man med att upptäcka. Vackra hus, vyer, statyer, installationer, djur, historiska platser och mycket mer. Idag fick jag även som på näsan och det känns som en välförtjänt bonus. Första promenaden varade flera timmar, först en timme utan stopp, sedan fler timmar men med stopp för fika och shopping. Det blev en väldigt fin eftermiddag.

På kvällen tog jag en raskare kvällspromenad. Jag gick längs vatten och fick se en helt annan sida av staden. Det var kallt och mycket halt men ändå en fin upplevelse.

Det blir definitivt en ny promenad imorgon. Och när ni kommer till en ny stad. Passa på att strosa runt, det blir en helt annan upplevelse.

Kullar och fasader

Den kyla som trivs så bra i Storstockholmsområdet påverkar mig på många olika sätt. Tydligast är torrheten i hud och hår, snörvlande i min näsa och frustandet ur min mun. Promenadmässigt är halkan min stora motståndare som hindrar mig från att ge mig ut i terrängen. Skaderisken är för stor. Däremot går det alldeles utmärkt att promenera inne i stan och Stockholm har finfina gator att nöta.

Att lyfta blicken, att se husen och arkitektur, är ett nöje. Olika stadsdelar, olika tidsepoker, delar av vår historia framträder när man lyfter blicken. Jag kan egentligen inget om fakta, men jag upplever, ser det vackra och det funktionella. Det finns mycket att upptäcka. Just nu är jag dock inne på ett annat spår.

Stockholm har en intressant natur. Det finns åsar, kullar, höjder som är intressanta att följa. Det är spännande att försöka tänka sig staden utan alla husen. Att tänka sig hur våra förfäder valde plats för gator och hus. Att försöka förstå vad som är naturligt och vad mänsklig hand har skapat. Det här motiverar mig att trampa fram längs gator och backar. Det finns verkligen mycket att se. Nya upptäckter väntar varje promenad.

Detta är ett intressant och vackert sätt att få motion, sol på näsan och hyfsat frisk luft som jag varmt vill rekommendera till andra. Lyft blicken och njut. Målet för denna söndagspromenad var Friskis & Svettis City-anläggning men det äventyret tarvar ett eget inlägg.