Källsortering

Att sortera sopor har jag visserligen gjort länge men under den senaste tiden har jag försökt bli mer noggrann och sortera ännu er. Jag tycker inte att det är kul med det går ganska bra.

Numera tror jag att den största vinsten med själva sorterande är att se hur mycket sopor vi faktiskt strör omkring oss. Det är så tydligt när jag sorterar och det ligger sopor i olika byttor. Förr i tiden knöt man ihop soppåsen, slängde snabbt och glömde. Nu arbetar man mer med soporna och inser hur mycket skräp det är. Medvetenheten är stor.

Mitt knep för att lyckas är ”lite och ofta”. Jag har flera olika små byttor och påsar som jag fyller och tömmer ofta. Det tar mer tid men det fungerar. Jag är dock inte övertygad om att det är värt besväret men jag väljer ändå att göra det.

Inget gratismaterial

Igår såg jag ett inslag på TV4 om en kvinna som minimerar sina sopor. Hon var verkligen hängiven; tygtrasor i stället för hushållpapper, menskopp istället för tampong och bindor, tandborste i bambu som går i komposten. Hon hade många tips, några lättare och några mer utmanande.

Ett av råden sammanfattades: Inga gratisprodukter. Bakom det kryptiska låg en grundläggande filosofi där knepet är att inte ta in sopor i hemmet från början. Det är så lätt att ta emot en gratispenna eller reflex, trots att man egentligen inte behöver. Det där tycker jag lät klokt. Så otroligt mycket onödigt som kommer med hem till mig utan att göra mig lycklig. Att tänka till redan innan, känns väldigt smart. För mig gäller det inte enbart gratissaker och även om jag blivit bättre på att mest köpa det jag behöver, så finns det ju massor av prylar här hemma som är mer än tveksamma.

Jag tror inte att man kan göra alla förändringar på en gång. Men genom att göra en liten förändring i taget blir det stort på sikt. Den här veckan ska jag ta med mig av kvinnans råd och undvika att släpa onödigheter som bidrar till sopor.

Avslöjande om våra beteenden

Min nya och högre ambition med sopsorteringen gör att jag dagligen går till återvinningsrummet. Det gör att man börjar ana ett och annat om sina grannar, när man ser vad som finns i soprummet.

Igår blev det inget besök men idag möttes jag av ett enormt berg av… pizzakartonger.

Som vanligt lägger jag ingen bedömning i det, bara ett konstaterande.

Vem är det som gräver bland grovsoporna?

I området där jag bor har vi flera olika soprum. Ett litet hus för hushållssopor och komposterbart, ett soprum för sopsortering och ett grovsoprum där vi även kan kasta elavfall. Soprummen är låsta och enbart boende med nyckel kommer in. Låssystemet är nyligen bytt så det är helt nya, elektroniska nycklar. Grovsoprummet är kodad så att den enbart är öppet vissa tider.

När jag lämnar grovsopor händer det ofta är det är folk i soprummet, som bara är där. Det är äldre personer med krökta ryggar. När jag kommer tillbaka med ett nytt lass är mina kastade saker i en röra. Vissa saker är isärplockade, andra står uppställa längs väggen, och några saker är helt försvunna. Det här händer varje gång. Några personer har tydligen tagit sig som uppgift att rota i soporna: sortera, röra runt, förstöra, förädla. Jag vet inte vad som är syftet eller vad de gör med grejerna. Vissa saker kan säkert återbrukas, med samtidigt förstör de en hel del i rotandet. Att ångra sig, och hämta något man kastat av misstag, är inte längre möjligt. Men det mesta är verkligen skräp. Eftersom det finns en loppis och en second hand butik i området, så skänks allt användbart dit. Bara skräpet finns kvar att rota i.

Vilka är dessa människor? Vad driver dem? Är det en äldre generation som är vana att snåla? Är det en form av att känna att man har en uppgift? Eller är det en klok form av återbruk?