Ljuvliga sensommar

Åh, vilken fart jag hade under förmiddagen. Ute sken solen så vackert och jag gjort allt jag behövde göra i rasande fart för att få komma ut så snart som möjligt. Strax efter lunchtid, kunde jag stänga av datorn, ta med telefonen och be ge mig ut. Det blev en eftermiddagsfika i Norrtälje. Jag älskar att gå där och strosa, ta mig ner till vattnet och bara ha det gott i solen. Det blev en riktigt fin eftermiddag, 22 grader varmt och skönt att få fortsätta njuta av solen.

När jag kom hem i sen eftermiddagstid, började de mulna och jag kunde gå in och uppdatera mig på regeringsförklaring, ministrar och förslag till kommissionärer. Och allt annat som händer.

Jag försöker även följa dokumentärer om ”Kapten Klänning”. Jag tycker att den är riktigt ruskig att se. Jag vill ju gärna tro att det som exempelvis kollega eller bekant ska vara möjligt att kunna ana oråd, men ack så svårt det kan vara. Otäckt svårt. Och jag lider med de utsatta tjejerna. Fy. Verkligheten kan vara skrämmande.

Tur att jag har många bra böcker att försvinna in i. Och snart ska jag in i drömmarnas värld.

 

Hjärnan och värmen

Under de här veckorna då hettan varit kompakt är vi många som påverkats på många sätt. En kvinna i affären höll på att glömma kortet i läsaren och blev påmind, en kvinna i badhuset hade fått med allt till sina barn men glömt sin egen baddräkt och en man som skulle åka för att panta flaskor glömde flaskorna hemma. Sånt händer och listan med exempel kan göras lång.

De här händelserna har inget med stress att göra. Däremot har värmen en stor påverkan. Vi blir trötta och även hjärna blir trött. Jag tänker att det viktigaste inte är att det händer utan hur vi hanterar att det händer. En del blir arga och skyller på andra medan andra tar det med ro. Några ser det som ett tecken att ta det lugnt medan andra försöker ännu mer för att få allt fungera normalt.

Jag vill hylla alla som kan dessa små fadäser som något som händer och sedan gå vidare.
Jag vill hylla alla som kan acceptera situationen som den är utan att göra den varken större eller mindre.
Jag vill hylla att som kan skratta åt eländet och erkänna att det blir fel ibland.
Ni är förebilder.