Jag är en annan nu

Jag är en annan nu är en pjäs av Björn Runge som har premiär i kväll på KulturhusetStadsteaterns lilla scen. I rollerna finns Ann Petrén och Sofia Ledarp. Igår såg jag genrepet.

Det handlar om en mor- och dotterrelation. Mamman är upptagen av sig själv och sina krämpor. Dottern, som genomgår en cancerbehandling, vill få till en bättre relation med sin mamma. Dottern passar på att besöka sin mamma på vägen till sina behandlingar på sjukhuset.

Det är välspelat men jag blir inte berörd. Pjäsen flyter fram men utan avgörande konflikter som utlöser reaktioner eller insikter. Jag saknar något som får ihop pjäsen till en helhet, någon som ger förståelse och något som väcker känslor. Det är överdrivet, ibland komiskt men det ger en låg grad av igenkänning.

Nu ska det bli intressant och läsa andra recensioner. Från mig blir den ingen rekommendation.

Selmas salong

När jag bytte jobb till en arbetsplats i centrala Stockholm, såg jag fram emot att nyttja det utbud som finns i centrum. En fantastisk möjlighet att exempelvis gå på Soppteater hos KulturhusetStadsteatern. Igår blev det av, nästan fyra år efter att jag bytte jobb 🙂

Med tre trevliga kollegor satte jag mig ner vid ett dukat bord och fick se Selmas salong. Under 55 minuter får vi en inblick i Selma Lagerlöfs liv, en annorlunda bild av författarinnan. Det handlar främst om vänskapen med Sophie Elkan och genom vänskapen närmar vi oss en varm sida av Selma Lagerlöf. Det är fakta och drama i en härlig blandning och jag känner mig varm inombords samtidigt som nyfikenheten växer under föreställningens gång. Sofia Ledarp och Caroline Söderström gestaltar kvinnorna på ett personligt sätt där både passion och humor kommer fram.

Jag tycker att det blev en jättemysig lunch. God soppa, trevligt sällskap och en fin kulturupplevelse, blev en skön paus mitt i jobbstressen. Det här måste jag göra om. Och jag ska inte vänta fyra år. Redan till hösten ska jag sitta där i teatermörkret igen och bara mysa.