Skavlöten

I dag fortsatte jag mitt utforskande av naturområden i norra Stockholm. Jag vill hitta fler skogar och naturområden att vandra i, som komplement till mina hemma stigar, utan att behöva åka långt. Idag drog jag mig mot Täby. Första stoppet blev inget stopp då det var knökfullt med bilar på parkeringen. Andra stället var folktomt men det var väldigt blött i markerna och passade inte riktigt mina jympadojor. Jag vände om och åkte vidare och hamnade av någon anledning i Skavlöten. Det är ett fritidsområdet som jag mest förknippat med bad men jag har ju hört att man kan gå runt sjön och det lät härligt.

Tyvärr missade jag var stigen runt sjön går och hamnade i stället på en rundslinga. Det var väl mer som ett motionsspår än vandringstig men det var ändå väldigt skönt att gå i skogen. En fördel med ”tråkiga” vandringar är att det är folktomt. Vid populära ställen är trängseln påtaglig. Hur som helst så kom jag i alla fall fram till Roslagsleden och hittade även var man kan ansluta till Blå leden. Det är bra information för mig när jag ska planera för kommande vandringar.

Det var väldigt skönt att få gå lugnt i skogen. Jag hittade även en soffa och där satt jag i strålande sol och njöt av fågelsång. Det behöver inte vara mer komplicerat än så att få må bra.

Det lär inte bli fler vandringar i området men jag återkommer gärna för en vandring runt sjön eller möjligen ett dopp. Men det får bli till sommaren.

Lördagslugn

Min soffa är inte jättebekväm men det är ändå en fin plats för att sitta och läsa. Jag kan dra upp benen, lägga en pläd över dem och ha kaffekoppen nära tillhands på soffbordet. Där har jag alltså tillbringar ett antal timmar denna lördag tillsammans med ”Den oändliga familjen”. Åh, vilken bra bok.

Någon gång under eftermiddagen igår försvann febern och det märks. Idag smakade kaffet gott igen. För mig är just kaffet det tydligaste tecknet mellan att må bra och inte göra det, så har det alltid varit. Alltså känner jag mig trygg i att febern inte var något allvarligt. Troligen hade jag bara känt av huvudvärken, tagit en värktablett och inte ens varit medveten om febern om det inte varit pandemi. Men nu är jag förstås extra uppmärksam.Har googlat en del på tester och hur länge man ska hålla sig hemma och man ska tydligen vara feberfri i två dygn innan man går ut bland folk igen. Enligt min mening har jag ingen rätt att riskera andras hälsa så jag håller mig inne. Med bra böcker är det ju inga problem.

I förmiddags, när jag väl vaknade, blev det blodpudding till brunch. Det är ungefär vad som är kvar kylskåpet. Så när jag får gå ur karantänen så ser jag fram emot att få äta god mat, ha mjölk i kaffe och kanske får något gott till. Det är fint att ha något att längta till.

Fläktande vind för gott

Livet är lite lättare när det fläktar! Alla dagar då temperatur kan hålla sig under 30 grader betraktar jag som bra dagar. Lite vind är härligt, regn vore en dröm.

Natten till torsdagen var outhärdlig för min del. Mitt sovrum ligger på övre plan i lägenheten med fönster åt ett håll. Värme från hela huset samlas där och jag kan inte vädra ut det, på ett enkelt sätt. Efter många sömnlösa timmar gick jag ner och la mig på soffan. Det borde jag ha gjort tidigare. Soffan är förvisso obekväm men varje grad under30 gör skillnad. Lärde av erfarenhet och natten till fredagen sov jag på soffan och vaknade på ett glatt humör! Numera känns 26-27 grader som svalt.

En plats som inte är sval, är tunnelbanan. Det fick jag erfara i torsdags. Pendeltåget var varmt men tunnelbana var kokhet. Pust och stön. Det rann svett i varenda panna och jag bestämde mig för att undvika trängseln i tunnelbanan den närmaste tiden. Det var skälet till att jag fick en lång och skön promenad ifrån Långholmen till pendeltåget på torsdagskvällen. Det tog tid, jag blev svettig men det kändes ändå som en fin kväll att flanera genom Söder.

Håller tummarna för regn och svalka så att man snart kan börja blogga om andra saker.