Wow, vilken dag

Vaknade solvarm då morgonsolen redan hunnit värma både rummet och mig. Släntrade ner för trappan och tog upp min tidning. På måndagar och tisdagar får jag veckotidningar, jag har två prenumerationer. Slog upp innehållsförteckningen och skrek till. Min novell finns med i tidningen.

Jag är förstås medveten om att jag har sålt novellen. Det gjorde jag för ett år sedan. Men jag visste inte om den skulle komma med i tidningen eller enbart bli ljudnovell. Och jag visste inte att den kom idag. Oj så glad jag blev. Det är något alldeles speciellt att se sin text tryckt i en tidning. Det är  inte alls som på datorskärmen här hemma. Faktum är att jag inte kunde var tyst. Så när vi hade avdelningsmöte var jag bara tvungen att berätta. Jag kunde ju inte sitta still. Normal sett pratar vi inte om sådant men ibland kan man få göra ett undantag och bjuda lite på sig själv.

Nåväl, efter mötet var det ju dags för tandläkarbesöket så jag kom fort ner på jorden igen. Hela eftermiddagen gick i rasande fart och jag lyckade faktiskt avsluta långt innan chefen ringde.

Kvällen har ägnat en del åt Facebook och det positiva med sociala medier. Jag delade en bild av min novell och jag är så tacksam för att många vill dela min glädje. Det betyder mycket. Har även vilat en stund med en bok och kommit gång med nästa.

Nu är det dags att lyssna på radio och fundera över morgondagen. Vilka överraskningar kan den dagen ha? Kan de överträffa dagens?

 

Instagram

En av mina ambitioner är att lära mig Instagram. Jag har ett konto som jag knappt använder. Men det ska jag ändra på.

Bakgrunden är att jag behöver förbättra min säkerhet när jag ger mig ut på vandringar. Eftersom jag går ensam, vet ingen var jag är och ingen kan veta om det händer mig något. Jag har sett flera tips om att lägga ut uppdateringer på sociala medier varje dag under vandringen. Genom att be någon kolla, så kan de upptäcka om uppdateringarna slutar. Då kan de även vet var jag var senast vilket kan underlätta ett eventuellt sökande. Nackdelen är att det kan skapa oro om batteri dör eller om det saknas täckning. Jag jobbar vidare på rutiner för att hantera detta.

Men först och främst behöver jag ju lära mig hur Instagram fungerar. Jag gillar ju ord mer än bild så jag är inte som fisken i vattnet utan trevar mig fram. Jag har en stor förbättringspotential! Av någon anledning har jag redan följare. Det lär ju se alla mina brister och tillkortakommanden. Det bjuder jag på.

Att hänga ut andra med bild

Känner mig lite besvärad av den ökande mängd bilder på facebook som hänger ut andras beteenden. Jag tänker på de bilder där man delar misstankar om brott, vad man själv uppfattar som ett dåligt beteende eller upprörs över.

Ett ständigt återkommande fenomen att lägga ut bilder på ”misstänkt beteende” när någon går runt i ett område eller erbjuder hjälp. Det kan förstås var att något rekar inför inbrott men kan lika gärna vara något helt oskyldigt. Jag skulle själv inte vilja bli fotad när jag promenarar i områden för att kolla möjliga boenden eller beundrar någon trädgård. Jag tycker att det är otrevligt när misstänksamheten tar överhand och går ut över personlig integritet.

Ett annat återkommande fenomen är bilder på bilar som antingen körs illa eller parkerat fel. Här tänker jag att vi har polis och vakter som sköter sådant. Naturligtvis kan vi kontakta varandra, men att hänga ut på facebook blir ingen glad av, det löser inte fråga utan kan snarare förvärra relationer.

Lite då och då kommer läggs bilder upp på misstänkta brott. Problemet, som jag ser det, är att det just misstänka men har en tendens att bli dömda av andra utan att någon egentligen vet vad som ligger bakom bilden.

Jag tror inte att folk menar illa, inte alla i alla fall, men jag tror inte heller att de tänker igenom alla konsekvenser. Det är som att de skriver i affektion, skriver av sig frustration. Jag kan förstå känslan men tycker ändå att det finns anledning att tänka efter innan man hänger ut folk.

Två av mina svagheter

Inspirerad av tidningens Tara: s ”treveckorsdetox” har jag försökt att ha ett öppet sinne och testa vad planen anger. Kan konstatera att jag har åtminstone två nyupptäckta svagheter.

Att enbart titta på sociala medier tre gånger per dag är svårt. Vissa dagar går det lätt, andra är det inte möjligt. Jag har en del kommunikation med vänner där som jag inte vill missa. Vissa dagar sker saker som gör att jag vill vara uppdaterad. Visserligen kan jag begränsa mitt tittande men att sätta en fast begränsning är inget för mig. För mig är sociala medier inget stort problem och en minskning ger inget mervärde.

Jag har även försökt testa period fasta. Det känns väldigt konstigt i min kropp. Jag är inte hungrig men yrseln är mycket påtaglig. Jag märker att jag inte är lika alert, har sämre reaktionsförmåga och presterar sämre. Jag vågar inte köra bil dessa dagar och även om jag gör ett skolarbete, kan jag inte lämna in det. Det måste kontrolleras och justeras dagen där på med mat i magen. Jag har visserligen fastat tidigare, men då valt lugnare perioder i livet. Om många har det som jag, skulle periodisk fasta inte vara tillåtet i samband med yrkesarbete eller bilkörning. Undrar verkligen om periodisk fasta är nyttigt för alla.

Ständigt lärande

Jag lär mig nya saker varje dag. Idag har jag lärt mig massor om LinkedIn. Jag har fått många tips och idéer samtidigt som det är svårt eftersom det inte finns något rätt och fel. Måste låta allt smälta, fundera ett tag innan jag gör mina uppdateringar.

Jag har ännu inte bestämt mig för hur mycket tid jag ska lägga på alla social medier. Var ska jag vara? Hur ofta? Hur mycket får det ta av min vakna tid?

Jag ska sova på saken.