Ett samhälle på väg åt fel hål

Härom dagen skrev jag som snön och hur jag roat mig med att läsa facebook-kommentarer om snöröjningen. Diskussionen har varit en följetong de senaste dagarna. Idag kom en oväntat och skrämmande nyhet.

En av våra ledande politiker i kommunen har fått ett knytnävsslag i magen av en arg medborgare som inte är nöjd med snöröjningen. Personen lär ha varit mycket arg. För mig är det aldrig okej att slå en annan människa. Det är absolut inte okej att slå en förtroendevald. Vi måste kunna föra sansade diskussioner.

Jag blir så fruktansvärt besviken och skäms lite för det samhälle som jag är en del av. Att misshandla politiker är inte en del av demokratin.

Snön

Igår och i natt föll en hel del snö över mina trakter vilket direkt startar en våldsam debatt om snöröjningen. Tidigt på morgonen kom rapporter om att det inte hade plogats, plogats för dåligt, inte sandats, inte sop-saltats, att de som plogat orsakat för stora vallar, att vissa var totalt inplogade mm. Efter ett tag startade en motreaktion där folk började tacka för bra plogning och snöskottning. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att önskemålen om perfekt snöröjning vid det egna hemmet är påtaglig men att förståelse för problematiken var mer begränsad.

Extra kul blev det att läsa när någon tackade för den exemplariska plogningen av sjön så att skridskoåkarna kan förslusta sig. Tyvärr innebär det plogande att två viktiga plogmaskiner gick sönder.

Tänker att just idag vill jag inte vara snöröjningsansvarig.

För egen del konstaterar jag att mina egna skor är viktigare än själva snöröjningen. Jag har den del ofodrade kängor med bra grepp men även några andra som är fodrade men där gummit inte biter i underlaget och där mönstret är för klent. Det här är tyvärr inte lätt att veta när man köper kängor. Det finns tydligen även undersökning som visar att många av de vinterskor som saluförs är undermåliga. Hursomhelst valde jag fel skor idag och halkade fram på varierande underlag

I morgon ska jag ut och skotta fram bilen. Även jag brukar bli inplogad och måste skotta ordentligt för att kunna köra ut bilen från parkeringen. Å andra sidan, med alla trafikvarningar så gör jag nog bäst i att låta bilen stå.

Snö och skor

Mitt besök i Umeå i veckan var lite annorlunda jämfört mina andra Sverige-resor. Jag gillar ju att upptäcka olika delar av Sverige och min upplevelse är att alla städer har något att erbjuda och upptäcka. Jag åker oftare söder ut och det här var första gång som jag var så långt norrut på denna typ av resa. Att besöka norra Sverige under vintertid är mer förknippat med friluftsliv och att besöka en stad under snötäcke är lite annorlunda. Man kan inte uppleva parkprakt, skulpturer mm och får upptäcka det som sticker upp ur snö och det som finns inomhus.

Snön dominerade mycket av upplevelsen. För det första var snön vit. Solen sken och det gnistrande. Där jag bor är snön smutsbrun och slaskig. Det var så härligt att se så mycket vit snö. Det var så ljust och bländande. Jag uppskattade även snöröjningen som fungerar. Det fanns plogade och sandade gångvägar. Det kunde vara lite halt på vissa ställen men det var fullt möjligt att ta sig fram. Underbart! Jag lärde mig snabbt att följa gångarna. Det gick inte att gena då snön var för djup.

Att bra skor är en nödvändighet, blev tydlig. Rejäla kängor satt på var mans fot och många hade broddar. På ett café fanns ”lånetofflor” eftersom broddar var förbjudna. Vilken underbar idé! Jag noterade även att många hade med sig inneskor och bytte skor i garderoben, exempelvis på Norrlandsoperan och i Folkets hus. Hatthyllan blev snarare en skohylla där folk lämnade in sina skor. Det är en sällsynt syn i Stockholm och jag gillar att när praktiska lösningar är accepterade och tillåtna.

Jag gillar att upptäcka den här typen av detaljer. Vi lär av våra erfarenheter. Min människosyn är att vi är olika och att en del av olikheten kommer av våra erfarenheter. Vi är inte korkade för att vi är olika. Det som upptar en människas vardag, kanske inte finns anledning att tänka på mycket på för en annan person. Men vi kan lära oss och våra erfarenheter kan hjälpa oss att förstå andra. Att resa är ett sätt att utvecklas som människa.

Vinterväglag

Har varit ute och pulsat i snön. Det har kommit en del snö i Stockholmsområdet men däremot har inte snöröjningen kommit igång ordentligt. Idag blev det inte min vanliga runda utan jag kryssade fram mellan olika varuhus och köpcentrum i närområdet för att spana efter bokreafynd. Ena stunden är det mulet och snöfall, nästa strålande sol och helt plötsligt tar vinden i så att jag knappt kan stå rakt. Det är inte den motionsrunda jag tänkt mig, men den tar rejält på krafterna.

Reflekterade över bristen på snöröjning. Vid köpcentrum och butiker finns stora parkeringar. Nu på förmiddagen var de nästan tomma. Det hade varit perfekt läge för plogbilarna att röja upp ordentligt. Kanske att de väntar tills i natt. Nu fick bilarna sladda fram i snön. Och ingen ser vad som är parkering, kantstenar eller gräsmatta.

Något jag upplevde som positivt var dock att de få bilar som var ute, körde sakta och höll avstånden. Det kändes bra. Jag går inte över gatan om jag inte ser att bilarna stannar och har grepp mot väglaget. Idag visades respekt. Det gäller i mitt lilla områden. Media rapporterar dock om trafikproblem, både på större och mindre vägar.

Under hela min promenad så stötte jag inte på en enda plogbil. Undrar förstås var de är någonstans, eftersom jag rört mig i områden men många olika vägar.

Nu väntar kaffe. Det är kallt ute idag och kylans sitter nu i mina ben. Jag ska brygga riktigt hett kaffe för att värma upp mig.

Brist på effektiv snöröjning

Har följt de senaste dagarnas rapportering om snöoväder, trafikkaos och oplogade vägar. Gårdagens citybesök var kort och jag hann bara känna av en del av halkan. Idag blev det ett lite längre besök där jag behövde traska runt en del av Norrmalm och Vasastan.

Mitt första konstaterande är att rapporteringen knappast är en överdrift. De var rejält svårframkomligt på de flesta ställen. Mycket snö, mycket is och blankpolerade gångytor. Det var smärtsamt att se dem som försökte ta sig fram med barnvagn. Själv drattade jag på ändan en gång. Endast en gång. Jag var på väg att vurpa ganska ofta och jag fick även hjälpa andra upp på benen igen.

Det finns säkert något klokt att lära sig av detta. Men jag tror att jag håller mig inomhus ett tag till. Det där med att gå i ide känns allt mer lockande.