Stilla veckan

Stilla veckan blev stilla helgen för mig. Inte mycket till påskfirande men desto mer av läsande och skrivande här hemma. Jag har fått sova ut och det är ju också viktigt. Hoppas så innerligt att vaccination kan komma igång och restriktionerna kan lätta så att man snart kan börja ses igen.

Får erkänna att det blev en stor besvikelse i morse då landskapet utanför fönstret var vitt. Snö och kyla var inget jag förväntat mig eller önskat. Planen för dagen var en cykeltur och det blev förstås inställt. Det tärde på en lilla energin jag har. Å andra sidan gör det inte så mycket att det inte fanns blommor till balkongplantering inför helgen. Nu har jag ju planteringen kvar att se fram emot.

I övrigt har en fullspäckad arbetsvecka att se fram emot. Jag har en trevlig kvällsaktivitet, en digital bokcirkel, men eftersom jag inte fått tag i boken så har jag heller inte läst den, så jag gissar att jag bokar av. Med lite tur kan jag hitta annan digital aktivitet. Eller fortsätta med mitt läsande och skrivande.

Vintersol

Vintersolen är fantastisk när där bjuder på starka strålar. Och det gjorde den idag. Jag valde att tillbringa delar av dagen ute på kungliga djurgården. Det är så vackert att promenera där. Det är det många som tycker och det var väldigt mycket folk ute. Även på gärdet var det gott om folk där många åkte skidor. Det var som att vi vallfärdade mot solen. Det stora, breda gångvägarna längs vattnet var mest populära. Jag valde några smalare stigar, där det var möjligt och det var skönt. Även om det inte är särskilt trångt på de stora ytorna så är det absolut inte tyst. Oj så folk pratar. Det gnager hål i öronen på mig.

Att det är många ute på Djurgården är kanske inte så ovanligt men med tanke på att det var -8 grader och lite blåst på det, så är det ändå imponerade att så många var ute. Det är ju något vi börjat med under pandemin och det ska bli intressant och se hur det fortsätter. Idag var det fullt på uteserveringar där vi satt och njöt av sol och kyla. Jag valde att inte sitta under tak, där de flesta satt och hittade istället ett skyddat bord i solskenet en bit bort från de andra. Mysigt men ack så snabbt kaffe svalnade i kopparna. De skulle behöva höja temperaturen på kaffet eller ha någon form av isolerade muggar.

Även det lilla jag såg av stan idag var folkfyllt. Inte så mycket i butikerna utan ute på promenadstråk och trottoarer. Jag tror att vi är många som behöver ljuset nu. Och rätt klädda så klarar vi att trotsa kylan.

Omväxling

När jag vaknade i morse och tittade ut, var gräsmattan grön, möjligt lite frostigt vit. Några timmar senare, när jag slängde en blick genom fönstret, var hela världen vit och det snöade ymnigt. Under eftermiddagen har jag hört en hel del slirljud från bilar och kvällspromenaden var i snö. Vissa prioriterade vägar är plogade men det mesta är vitt av snö. Det såg riktigt mysigt ut men jag är glad att jag inte satt i en bilen. Många bilister hade problem att ta sig fram.

Till dagens goda hör att den planerade kvällspromenaden blev av. När jag går ut vid 18.00 hinner jag hem precis till 19-nyheterna. Dagens konstiga lunch var lite snålt tilltagen så jag var så himla hungrig på kvällen. Zucchinibiff med potatismos var inte så gott men med en kvällsomelett så känns dagens matintag som helt okej. Hoppas på något godare och mer mättande i morgon dvs att maten blir minst lika omväxlande som vädret..

Snö

Idag sprang jag ut på lunchen för att köpa ett mål mat och där ute i verkligenheten fanns både snö och massor av is. Det var många som gled fram på trottoaren så jag hoppas att alla håller sig på benen så att vi inte fyller akutmottagningarna med frakturer. Kollegorna i norr rapporterar om mycket snö men idag kom överraskningen att även vår skånetös hade massor av snö, vilket är ovanligt i hennes trakter.

Tänker att det kanske kan bli skidsäsong. Ser att några spår har öppnat. På facebook såg jag en väninna i Finland som åkte skidor till jobbet i centrala Helsingfors! Det vore ju roligt att skida till kontoret. Måste kolla om det går.

Lite vitt och lite grått

Idag var det dags att ta mig in till kontoret då jag hade en del pappersjobb att hantera. Klev ut genom porten och såg något vitt på marken. Snö. Från skyn föll ett snöblandat regn och jag ville helst av allt bara vända om. Men plikttroget tog jag mig till jobbet medan snön övergick i regn.

Började med ett lite jobbigt möte som gick bra. Träffade sedan en medarbetare som efter några hälsningsfraser sa att jag såg väldigt trött ut. Det försökte jag skylla på min brist på träning och motion. När jag lite senare tittade mig i spegeln när jag tvättade händerna, insåg jag att min medarbetare har rätt. Jag ser verkligen trött ut. Hela jag kändes grå. Jag behöver något form av akut-kur, kanske smink, färga håret eller liknande.

Nu har jag ägnat kvällen åt att deklarera. Det tog sin tid att förstå vissa uträkningar men nu är läget under kontroll och deklarationen inskickad. Jag trodde att jag var ovanligt tidigt ute men det visade sig att jag skickat in vid detta datum de senaste åren. Mitt minne går inte alltid att lita på, tydligen.

Mer färgglad än så verkar inte denna tisdag bli, jag får hoppas på lite mer bjärt onsdag.

Annandag påsk

Även en annorlunda påskhelg går fort och idag är det redan annan dag påsk. Efter ännu en natt med mardrömmar så unnade jag mig en sovmorgon. Efter en långfrukost tog jag sedan in till jobbet för att fixa med några saker som kräver fysisk närvaro. Jag har egentligen lovat mig själv att aldrig gå in till jobbet under andra tider än vanliga arbetstider och det löftet bröt jag idag. Jag trodde att jag kunde slinka in under helgen utan att någon märkte det. Men när jag sitter där kommer min chef in och avslöjar mig. Inte bra. Otroligt att just han skulle dyka upp precis då, annars var jag ju helt ensam.

Promenerade där ifrån och tog en långpromenad hemåt. Jag valde en längre, och vackrare väg och har passerat havsvikar, koloniområden, en slottspark, gått längs vatten och haft det gott. Men oj så det blåste, fy bubblan så det tog i. Under sista biten hem föll även lite snö. Jag är som en isbit. Jag hade inte klätt mig ordentligt och stannade efter några timmar för att fika. Det var ljuvligt med varmt kaffe men jag är fortfarande kall och frusen.

Än är det några timmar kvar av påskhelgen så de ska jag nyttja på bästa sätt.

Långa dagar som blir längre

Dagarna blir längre och längre. Dagarna blir ljusare och ljusare och mina arbetsdagar börjar tidigare och slutar senare. Igår hade vi dessutom kvällsaktiviteter så nu vågar jag snart inte räkna arbetstimmarna. Å andra sidan, en timme tog jag igen idag då jag smet iväg till tandläkaren.

I morse var det snöblandat regn som vräkte ner. Vi var många som stod och huttrade under paraplyer på perrongen. Riktigt ruskigt och tråkigt blött, tycker jag. Lika bra att vara inomhus. Det är väl sådana här dagar som man ska ta fram sin lilla bok och sin lilla filt och glömma världen utanför.

Det får bli min plan för resten av kvällen.

Tveksam nytta

Tiden kan försvinna för mig när jag fastnar i en bok där berättelsen omsluter mig helt. Min frukostläsning drog ut på tiden men när kaffet kallande kom även jag på fötter. Känns lite ruggigt i dag men valde en promenad till affären. Vill ju inte missa chansen till lördagsgodis. Det var kyligt på vägen dit och på hempromenad kom snön i kalla, hårda flingor. Blåsten tilltog och jag ilade på för att komma hem så fort som möjligt. Nu sitter jag inomhus och hör hur vinden tar tagit grenar och lösa föremål. Vädret är kallt och hårt, rent av bistert.

Vet inte riktigt om jag gjort något nytta idag. Känns mest som att jag pysslar lite här och där men inget blir klart. Försöker få till ett brevskrivande och förfasas över min handstil. Den är ingen vacker syn. Jag måste verkligen anstränga mig och ta det lugnt och det ska bli läsligt. Att skriva ett personligt brev, sker numera inte så ofta. Jag gillar det men vet inte riktigt vilka som uppskattar ett handskrivet brev. Numera är det sms, chat och messanger som tycks vara mest vanligt. Telefon och mejl blir mer och mer ovanligt. Brev och vykort får jag nästan aldrig. Men jag tror mig veta några som kan uppskatta brev, så dem skriver jag gärna till.

När jag promenerade idag kom jag på några formuleringar till en dikt. Jag tyckte nog att jag hade något bra på gång, där jag gick i snöyran. När jag kom hem och började skriva ner så inser jag hur långt tid det kan ta att värka fram några bra meningar men det blir ändå inte bra om det inte blir en helhet. Något saknas just nu och det vill inte komma fram här i datorskärmens sken. Den dikten lär behöva fler promenader innan den växt färdigt. Jag ska låta den mogna över natten.

Nu pep tvättmaskinen och meddelade att det är dags för mig att ta över ansvaret om tvätten. Kanske blir något nyttigt gjort idag, trots allt.

Väder

I torsdags tog jag bilen mot Örebro. Det var väderomslag på gång och jag ville köra innan snön och temperaturen föll. Det var klokt. Jag körde de 20 milen i hällregn och bara någon plusgrad. Det blev snabbt mörkt och de våta vägbanorna slukade ljuset. Jag var så glad att komma fram utan problem.

När jag vaknade på fredagsmorgonen var det till ett vinterlandskap. Det var riktigt halt när jag var ute och skottade. Under dagen läste jag om olyckor i trafiken. Tog beslutet att ta buss in till stan i Örebro. Jag har nog inte åkt stadsbuss i Örebro på 30 år sedan det kändes kul. Problemet var att det inte kom någon buss. Jag väntade och väntade och frös i kylan. Började till och med tvivla på om jag stod på rätt busshållplats. Det gjorde jag men det tog 35 minuter för bussen att komma. Ingen ursäkt och ingen förklaring.

Efter konserten stod jag och pratade en stund med mitt sällskap innan jag drog mig mot busshållplatsen för att åka hem. Bussen hade gått och det var 55 minuter till nästa. Åh så jag frös. Och muttrade. Hade glömt hur sällan bussar kan gå. Nej, stadsbuss i Örebro är inte min grej. Det tog hela natten att tina upp.

Under lördagen bytte jag till vinterdäck på bilen. Men det var fortfarande mycket is och med dubbfria däck måste man ta det försiktigt. Hemresan under söndagskvällen gick bra eftersom det stora vägarna var rena och fina. Framförallt kändes det bra att nästan alla tog det lugnt, nästan ingen körde max tillåten hastighet utan anpassade efter mörker och halka. Det gav en skön rytm.

Som ni anar så har jag respekt för vädret och undviker onödiga risker. När jag har gott om tid finns ingen anledning att chansa. Men jag gillar inte att frysa så det är hög tid att ta fram ännu varmare kläder. Ull är bra!

Väder med makt

Med 3 plusgrader och regn, får naturen ett grått uttryck. Molnen hänger lågt. Titt som tätt hörs brak då snö- och isflak rasar ner från taket. Man får var rädd om sig själv och sina ägodelar när man befinner sig i bebyggelse. Har tyvärr sett en del skador men åtminstone bara materiella.

Dagens promenad tarvade egentligen både broddar och galoscher, vilket jag förstås saknade. Vissa partier var barmark, andra snö, snöslask, issörja och rena isgator. Det var översvämningar där vattnet inte har någonstans att ta vägen. Den snabba smälttakten gjorde att underlaget var i förändring. Jag fick helt enkelt anpassa tempot. Största delen av promenaden gick bra. En sträcka, bara några hundra meter, blev en utmaning. Det var tjock, slät is med massor av vatten ovanpå. Med en bergvägg på ena sidan och tät biltrafik på andra sidan om gångbanan, fanns inte så många alternativ – vända eller fortsätta framåt. Jag kom i alla fall fram hel, utan skador och med insikten att välja en annan väg.

Naturkrafterna är mäktiga. Det krävs eftertanke när man bygger upp samhällen, kunskap att underhålla gator och det krävs förstås ett eget förstånd när man är ute. Själv har jag fått ställa undan favoritkängorna. Det är varma, sköna och fungerar i snö men inte på is. Sulorna fäster inte på isen, jag glider fram på ett obehagligt sätt. Vem trodde det om vinterkängor? Nu får de vila och jag tar fram grovkängorna. Det är vädret som bestämmer, inte jag.