Väntan

För min del blev inte söndagen den vilodag jag tänkt mig. Har läst lite, tog en promenad i regnet och hyllade min regnjacka. Sedan har jag skrivit. Jag sliter med mitt manus. Det finns alltid mer att göra men nu handlar det om finputsning, ny genomläsning och fortsatt putsning. Vi får väl se hur lång tid det kan ta innan jag vågar känna mig nöjd. Nu är jag dessutom i det läget att jag behöver skriva ut på papper. Jag behöver se det i skrift för att se vad jag missat.

Mitt i redigeringen ringde mamma. Pappa är dålig igen och blev hämtad med ambulans nu i kväll. Nu sitter vi och väntar på besked. Vågar inte gå och lägga mig men kanske är det fel strategi, bättre att vara utsövd om jag måste resa dit. Känner i alla fall tacksamhet att jag ställt in tänkta resor och är hemma.

Bara att fortsätta att vänta.

När är man färdig?

De senaste dagarna har jag arbetat intensivt med att slutföra de sista detaljerna i en novellsamling. Allt är klart enligt min plan. Det ligger många års arbete bakom detta och jag borde vara nöjd. Ändå är jag osäker. Är det något jag missat? Finns det något mer att slipa på? Är jag verkligen klar?

Det fina med en text är att den alltid kan revideras. Det betyder att om jag skickar in till förlag, är det inget som hindrar att jag ändra senare. Snarare tvärt om. Ändå vill man ju göra ett gott fösta intryck. Det är en tuff bransch och känns viktigt att det är så bra som möjligt.

Snart, snart, snart ska jag trycka på sänd. Jag kommer ju inte längre nu, jag är stolt och jag känner mig klar. Det är en bra dag!

Att slutföra

Den sköna känslan av att slutföra, att få bocka av och känna sig klar. Jag gillar den känslan. Idag är en sådan slutföra-dag. Jag har betat av nästan-klara arbeten, gamla surdegar och förbyggt att nya ska uppstå. För varje klar-markering, känner jag mig lite lättare och lite friare. Det är som en mental omvårdnad.

Kommer troligen inte hinna till simhallen idag. Tänker att det är helt okej. Jag kan gå dit i helgen. Just nu känns det viktigare att få slutföra. Balans i livet kan se ut på så olika sätt. Och idag behöver jag nog även fira att vissa saker blir klara!

Att slutföra med ett syfte

Igår samtalade jag med en man som gav mig väldigt många goda råd. Sällan har ett 30 minuter kort samtal lett till sådana insikter, mod och framtidstro. Men visst är det möjligt, det har ju hänt. Jag visste inte vad jag kunde förvänta mig av samtalet, så jag bestämde mig för att vara öppen, ärlig och lita på att samtalet i sin förtrolighet skulle lösa upp några knutar. Oftast är jag ju mer förberedd men ibland vågar jag ge mig hän och lita på att det ska lösa sig. Och det gav utdelningen.

Ett av råden som jag gick löd ”Du ska inte slutföra för slutförandets skull, det måste ske med ett syfte för att det ska bli bra.” Det fick mig att tänka. Vet jag alltid varför jag slutför mina projekt? Varför läser jag tex ut alla böcker jag påbörjar, även om jag inte gillar dem? Hur ofta lägger jag egentligen ner, halvt omöjliga projekt jag gett mig in i?

Nej, jag har inte alltid svaret. Och det behöver jag ta reda på. Var lite mer ifrågasättande mot mig själv. Och kanske finns det bland alla mina måsten, några dåliga samveten som jag faktiskt kan lägga ner. Tänk så lätt livet kan bli lättare.

IMG_4532(1)