Det finns alltid någon som har det värre

Numera är det ingen överraskningar att dagarna blir långa och intensiva. Började tidigt i morse och har tagit mig igenom av ett pärlband av möten och telefonsamtal. En person kunde inte pratade när jag ringde och frågade om han kunde ringa senare och jag lovade att han kunde ringa när han ville. Vid sextiden trodde både jag och chefen att mannen hade glömt bort mig och jag stängde mer mitt hemmakontor för dagen.

Vid kvart i åtta på kvällen ringde mannen. Han hade det lite stressigt men tog nu en paus, sa han. Vi fick ett väldigt trevligt och givande samtal och jag önskade honom en fin fredagskväll. Han meddelade att han hade en hel del kvar att göra och önskade mig en lugnare kväll. Kände att jag inte ska klaga över långa arbetsdagar utan snarare känna tacksamhet för alla som sliter för att samhället ska fungera även i dessa. Och jag känner ödmjuket att mannen togs sig tid att ringa mig.

Nu har jag stängt ner kontoret igen och ägnar mig åt Let´s dance. Jag hejar på Jan Björklund. Jag har visserligen inte sett programmet tidigare men jag hejar ändå.

Intrasslad

Den ursprungliga planen för dagen var att bege mig ut på en dagsvandring. Det är något jag längtar efter. Väderprogonosen (och utfallet) visar på regn. Det kan jag klara av men minsta lilla varning för åskoväder får mig att styra om planerna. Jag har mindre goda erfarenheten av vandring i blixt och dunder. Det gick förvisso bra den gången men det var en hemsk upplevelse och en risk jag aldrig mer vill utsätta mig för. Därmed ett lätt beslut att ta vandringen en annan dag.

Det var nog bra av flera skäl. Jag har nämligen hamnat i en administrativ härva av oklarheter och frågetecken. Jag är helt övertygad om att allt kommer att lösa sig på bästa sätt till slut men det tar tid och kräver mitt fokus. Då är det bättre att sitta varmt och torrt vid ett skrivbord istället för i en blöt skog.

Ibland drömmer jag om att allt bara ska flyta på och fungera problemfritt. Så öppnar jag ögonen och inser att det inte är så tillvaron ser ut och det är helt enkelt något att förhålla sig till. En del av min lösning är att fira när jag klarat av alla utmaningar. Snart ser jag fram emot att få unna mig en ny anorak som belöning för mitt slit. Det är faktiskt inte så dumt att själva få välja belöningarna!