Skåneleden, SL 5, etapp 17

I våras kom en nyhet på Skåneledens hemsida om att fler etapper är på gång i Malmötrakten och invigning ska ske i år. Någon invigning har ännu inte skett men ett tränat öga kan se skyltar i Malmö och det var förstås inte möjligt att motstå att gå sträckan. Jag gick Malmö – Limhamn som jag tror ska heta etapp 17.

Jag utgick från Centralen och hittade snart vad jag tror är startpunkten. Sedan var det bara att leda markeringar. Faktum är att man kan ana var man ska gå men i området i Västra hamnen gick jag bet. Dels var det ett byggarbete som gjorde att jag inte kunde gå som planerat, dels så saknas markeringar vissa delar. Men jag fick se mycket ändå så det gick bra. Möjligen fick jag se lite mer och det gör ju inget.

Jag följde gångvägar vid Ribersborg. Vissa delar går på stranden men eftersom det var 33 grader varmt när jag gick, så letar jag mig till skugga och gick parallellt med leden. När jag närmade mig Limhamn så fanns en grön kil som jag inte sett tidigare och sedan fortsatte jag att följa vattnet.

Om det hade varit lite svalare, hade jag gärna fortsatt ner till Klagshamn men i hettan var det inte möjligt. Det får bli en annan gång. Och vem vet, då kanske etappen är invigd och skyltar uppsatta!

Annons

Skåneleden, SL 5 etapp 11

Öresundsleden, Skåneleden, sträcker sig längs Öresundskust och etapp 11 går mellan Löddeköpinge och Bjärred. De inledande delarna är mer som transportsträcka på gångbana men så hittar den in i gröna kilar och den sista delen av etappen går längs havet. Hela etappen är lättgången.

Jag ser etappen som en viktigt del när man vill gå hela sträckan längs kusten men som enskild etapp blir det mer av promenad. Jag är väldigt glad att etappen finns. Med den utbyggnad som nu pågår av Skåneleden, kan man snart gå längs kusten från Båstad till Falsterbo och det är ju jättetrevligt. Jag har gått vissa delar och fortsätter att njuta av varje etapp jag går.

Skåneleden Spillepengen – Bulltofta

Skåneleden, Öresundsleden, SL5 har sin etapp 14 som går mellan Spillepengen – Bulltofta. Det är en kort och lättgången etapp som låt oss vandra igenom några gröna kilar in mot Malmö. Den här etappen går mycket via stadslandskap, mindre parken och även öppna områden innan man nå Bulltofta friluftsområde. Trevligt att det är möjligt att varandra i natur nära storstad.

För mig var det kanske inte den vackraste av mina skånevandringar men jag uppskattar ändå att det är möjligt att vandra mellan Ängelholm och Malmö. Det väger upp asfalten. Det visar även hur lättillgänglig skåneleden är, det finns något för alla.

Jag rekommenderar att gå etapp 12, 13 och 14 i ett svep, det fungerar fint dvs:
starta i Bjärred och gå Bjärred-Lomma och Lomma-Spillepengen.

Skåneleden Lomma – Spillepengen

Etapp 13 på Öresundsleden, en del av Skåneleden, SL 5, går mellan Lomma – Spillepengen. Det innebär att leden har en närhet till Malmö och om man går hela leden så är detta en av de sista etapperna in i Malmö. Det finns även markeringar som leder hela vägen in till Malmö.

Etappen börjar inne vid kajen i Lomma vilket tycks varit ett område som växt de senaste åren. Sedan traskar man söder ut. Här finns stränder och vackra naturområden men tyvärr så gick jag en dimmig dag så jag missade mycket av utsikten. Efter ett tag behöver man lämna stranden och då kommer en lång och trist transportsträcka på asfalt till Spillepengen. Å andra sidan går man alldeles vid ett naturreservat och har goda möjligheter att se fåglar, så för den fågelintresserade rekommenderas kamera.

Väl framme vid Spillepengen kan man välja att fortsätta leden till Bulltofta eller gena rakt in till Malmö C.

Som vandrare så är strandpartiet den fina delen, den sista asfaltsgången är inget för en söndagspromenad. Men jag gillar ändå jättemycket att det är möjligt att gå hela vägen från Ängelholm till Malmö, då får man acceptera korta snuttar av asfalt.

Skåneleden Bjärred – Lomma

Inledde året med att ta en buss till Bjärred för att få gå en bit av Skåneleden, Öresundsleden, SL 5. Etapp 12 går mellan Bjärred – Lomma. Eftersom jag inte hittade så bra, irrade jag en bra stund i Bjärred och kom på leden en bit norrut, dvs redan på etapp 11. När jag väl hittat till leden, så var det mycket lättvandrat och välskyltat.

Stigen, som är grusade gångstigar går länge längs vattnet men så tar en asfalt vid, vilket inte är lika roligt. Å ena sidan ger det variation att få se mer än enbart strand men asfalt är hårt underlag. Men det får man ju räkna ned när det är stadsnära och lättillgängligt via kollektivtrafik.

Eftersom det var nyårsdag så var det många flanörer ute. Det finns flera rastplatser längs stigarna men för att sitta där krävdes bra underlag för att inte bli blöt i rumpan.

Just denna gång blev det mer promenad än vandring och det passade utmärkt som start på året.

Vandring mellan Helsingborg och Domsten

För några dagar sedan gjorde jag en vandring längs Skåneleden. Jag startade i Helsingborg och gick norrut längs kusten. För mig var det ett kärt återseende och många minnen från en vandring jag gjorde 2016. Då gick jag från Ängelholm ner till Landskrona men några övernattningar i vindskydd. Det var en mycket speciell vandring för mig.

2016 var ett tufft år med två dödsfall i familjen och en stökig tid på jobbet som jag senare kom att lämna. När jag gjorde vandringen hade jag nästan precis varit på min älskade ögonstens begravning och det var en mycket jobbig tid. Jag hade nog inte fattar hur mycket sorg även tär på kropp och energi. Det gjorde att vandringen, som egentligen är ganska lätt, blev en utmaning, både mentalt och fysiskt. Jag fick göra om planeringen men vägrade att ge upp.

En kväll när jag närmade Viken, var jag så trött att folk erbjöd mig skjuts. Mitt envisa sinne tackade nej och jag stapplade vidare till ett vindskydd i Domsten. Jag kunde knappt gå och hade ont precis över allt. Tårarna rann av många skäl. Efter några timmars vila, fick jag uppleva den mest magiska och vackra solnedgång jag någonsin sett. Den kommer jag aldrig att glömma. När mörkret lagt sig i augustinatten, såg jag ut över Öresund, och såg hur Danmark glittrade i ljus på andra sidan. Det var så vackert. Hoppfullt på något sätt. Det var många tankar den kvällen, om livet, döden och framtiden. Några insikter föll på plats och jag tog några viktiga beslut. Den platsen och den kvällen har ett eget rum i mitt hjärta.

Min vandring, en disig decemberdag, hade som mål att besöka den magiska platsen, vindskyddet vid Domsten. Jag kunde dock inte njuta så mycket av utsikten, det var mest grått. Men jag hittade vindskyddet och satt där och tänkte på tiden som gått och hur totalt förändrat mig liv är sedan dess. Jag är inte densamma som innan och vill inte vara det heller. Hoppet jag kände då, har växt sig starkare.

Det kändes lite ironiskt att se att vindskyddet ligger precis vid en parkering och att det bara var några minuters promenad till bussen. Det visste jag inte då. Det säger även en del om min envishet, att jag då var beredd att göra vad som helst för att gå vidare trots att kroppen sa ifrån. Det fanns inte på kartan att ge upp och ta bussen till ett hotell. Jag visste nog inte att jag var så envis, närapå dumdristig.

Jag är glad att ha fått besöka platsen igen, även om den inte alls var sig lik. Det var skönt att få sitta i vindskyddet och fundera över framtiden. Det är skönt, att få känna hopp.

Öresundsleden, Falsterbohalvön, Sl 5

För några dagar sedan var jag ute på Skåneleden igen. Denna gång blev det Öresundsleden, SL5 med delar av etapp 20 och etapp 21. Min avsikt var att bege mig ut på Måkläppen men vädret ville annat. Det var en väldigt blåsig dag med hårda vindar vilket jag inte var riktigt klädd för. Det lär ju alltid blåsa ute på Måkläppen, så jag bör nog inte välja en dag som redan har mer blåst än vanligt.

Eftersom jag ändå tagit mig ut på Falsterbonäset så valde jag att vandra längs Skåneleden. Jag har påbörjat den vandringen för några somrar sedan då jag gick från Höllviken via Skanör till Falsterbo strandbad, etapp 20. Nu gick jag delar av etapp 20 och fortsatt på etapp 21 förbi camping, Ljungheden och upp mot Falsterbokanalen och Höllviken. På så sätt fick jag både gå i hagar, på stigar och sandstrand. Jag har fortfarande ingen bra teknik för att gå på sand, så det tar på benen.

Det var väldigt blåsigt, även på land, så jag fick gå lätt framåtlutad hela vägen. Det kändes inte riktigt som advent men blev en fin vandring. Skulle inte säga att vandringen är värd en lägre resa men när man är i närheten så är den en bra chans att få gå ensam längs sandiga stränder.

Vandring på Falsterbonäset

Klev på bussen vid ett ganska stimmigt Malmö Central och 40 minuter senare klev jag av vid ett tyst Ljunghusen/Höllviken. Gick raskt ner till vattnet där jag hittade Skåneleden, etapp 20. Hela etappen är 26 km lång vilket var lite för mycket för mig denna dag. Därav att jag inte startade vid Foteviken där etappen startar.

Min första del gick längs en grusväg men snart vek jag av in i ett naturskyddsområde med djurhagar. Vid ett tillfälle gick leden upp på grusvägen igen men vek återigen av ut på hagar och strandängar. Jag valde att gå hela vägen ut på udden mot Danmark. Det var ganska otydliga och smala stigar under den delen och det verkar inte som att så många går där. Har sällan sett så många vackra fjärilar som där ute. Helt fantastiskt.

När jag kom in vid Skanör fanns rester av en borg och sedan gick leden vidare ut mot havet, via pittoreska badbodar och vidare mot Skanörs hamn. Åh så skönt med en paus och mat. Såg inget fikaställe men flera fiskrestauranger.

Sedan gick leden vidare på grusväg, oroväckande nära en golfbana. Därefter blev det mer av sandvandring vägen ner till Falsterbo fyr. Efter fyren fanns en kort grusväg ut till ett fint ställe för att studera fåglar och där vek stigen av. Sedan blev det tufft för mig. Jag började bli trött i benen och då vidtog strand. Visserligen otroligt vacker vit strand men det suger i benen. Kändes som flera km innan jag kom fram till Falsterbo Strandbad. Där vek jag av och letade mig upp till busshållplatsen för att kunna åka tillbaka till Malmö.

Det blev en fin vandring och det fanns många ställen där jag vetat stanna och sitta en stund. Jag önskar även att jag hade mer tid att se både Skanör och Falsterbo. Det får bli en annan gång. En nackdel är att det saknas en lägerplats. Hoppas innerligt att Skåneleden får möjlighet att skapa rastplats och lägerplats längs leden. Det vore verkligen toppen att gå hela rundan, 31 km, med en övernattning i vindskydd.

Tyvärr har jag ingen kamera men försökte ta några bilder med mobiltelefonen.

 

SL5 Rydebäck – Landskrona

IMG_5786Från Rydebäck till Landskrona går den sträcka som jag uppskattade allra mest. Det är ett böljande landskap, man passerar pittoreska byar och hela tiden har man en hänförande utsikt över Ven.

IMG_5815Sträckan graderas som svår, troligen pga en del branta backar. Men det är absolut inte som Kullaberg och här finns även handtag, trappor mm. Underlaget är ofta mjuk och skyltningen är tydlig. Längs sträckan finns ett vindskydd (Lill-Olas). Jag bodde inte där men skulle gärna göra det.

Jag valde att avsluta min vandring i Landskrona. Jag gav mig själv en god, avslutande måltid och tog sedan tåget hem igen. Om jag någon gång väljer att fortsätta vandringen, då är jag nog beredd att starta i Rydebäck igen, för att få gå denna sträcka ytterligare en gång. Så mycket tycker jag om den.

 

Mer info:
Skåneleden
Öresundsleden

IMG_5839

SL5 Domsten – Helsingborg – Rydebäck

Ännu en lättvandrad sträcka. Av graderingen av leden får man intrycket av en svårare vandring men så är det inte. Det finns en brant backe vid Sofiero. Dock finns möjlighet att ta en annan väg vid Sofiero. Jag testade inte den så jag vet inte om den är lättare. Det finns ingen sådan information, varken vid skyltar eller på kartan.

Vid det här laget har man vandrat ganska länge med samma utsikt. Bortskämd, jag men det är fint att få komma upp vid Pålsjö gård och då något av skogsutsikt. Därefter gjorde jag en avstickare till stranden i Helsingborg. Lite folkliv lockade.
Det blir en del stadsvandring och även från Råa och till Rydebäck är det asfalt. Ganska hårt för trötta fötter.

IMG_5738Vid Rydebäck var det svårt att hitta vindskyddet. Det finns ingen markering vad jag kunde hitta och svårt att se på kartan. Här ligger vindskyddet relativt skyddat men det är väldigt nära till camping och parkering. Det är liv och rörelse och känns inte så tryggt. Det är ett ganska nedklottrat ställe. En bit bort finns toalett och vatten.

Mer info:
Skåneleden
Öresundsleden