Skåneleden Österlen – Hallsbergs gård – Vitabäck

Dag två på min vandring längs Skåneleden Österlen, SL4, mot Vitabäck. Dag är finns beskriver här.

Vaknade upp på min gräsplätt efter en riktigt god sömn. Det var visserligen lite fuktigt pga. daggen men inne i sovsäcken var det torrt. Jag hängde upp sovsäcken på tork i morgonsolen och började packa. Inget utedass i sikte, tyvärr.

Traskade på stigar och genom ännu fler kohagar. Jag blev jätteglad då jag såg en vit stork. Det är inte så vanligt med det finns ett storkprojekt i Skåne. Försökte fota men hade tyvärr bara mobilkamera med mig. Så ståtlig storken var. Gick vidare och lite lägre fram stötte jag på en stork igen. Kanske var det samma eller hens kompis? Fortsatte min vandring, gick fel igen men lyckades till slut hitta rätt stig till Lövestads åsar. Det var underbart att gå på åsen i lövskogen. Rastade vid ett vindskydd. Lite lägre fram fanns en gård där man fick hämta vatten. Oj så gott med kallt vatten. Fyllde alla flaskor jag hade.

Traskade vidare. Det var fint på åsen med sedan kom ytterligare transportsträckor. Roligast var att se Kullamöllan, en väderkvarn. Vid Vanstad, valde jag att gå av leden för att se på byn. Till min stora glädje fanns ett cafe! Mums så gott. Alla som kom ville prata och veta hur jag gått och var jag skulle här näst. Det var riktigt trevligt och jag tänkte att livet inte kvar vara bättre än så här. Jag vann t.om. 90 kr på en trisslott.

Efter någon kilometer kände jag första regndroppen. Trodde inte att det skulle komma på mycket regn, så jag ställde mig under ett träd. Regnet tilltog och jag valde ett större träd, ett ännu större träd och sedan rusade jag upp på en veranda. Huset verkade vara under renovering, jag tror inte att någon bodde där. Regnet vräkte ner, det var blixt och dunder och jag var genomblöt. Regnkläder måste ju tas på innan det börjar regna men jag hoppades kunna torka på resten av vägen. Jag stod där i ösregnet i drygt en timme innan jag kunde fortsätta min vandring. Jag gillar verkligen inte åskväder och jag känner mig väldigt liten i naturen krafter.

Ytterligare transportsträckor längs grusvägar tog vid. Det fanns inget att se så jag fick roa mig själv med att gnola och sjunga. Passerade en stor väg och sista delen fram till vindskyddet i Vitabäck var på asfalt. Ben och fötter var jättetrötta och det är hårt mot asfalten. Vindskyddet låg fint i en lövskog i en backe. Det fanns utedass vilket är skönt. Jag såg några hjortar men inga som ville komma fram och hälsa. Resten av kvällen ägnades åt att försöka få mina kläder att torka. Det blev lite ensamt i vindskyddet , en hel kväll, men å andra sidan var jag glad att ingen luktade på mina kläder som hade en doft av svett, fukt, tiger balsam och några droppar djungelolja.