Inhämtande av inspiration

Det märks att semestertiden är över och att allt fler aktiviteter startar upp. Var sak har sin tid och jag ser fram emot en hel del av hösten aktiviteter. Igår vad det inspelningen av SVT:s babel som drog igång och jag satt i publiken.

Min plan var att vara ute i god tid och unna mig fika på ett bra bageri innan jag tog mig till tv-huset. Verkligenheten ville annorlunda och den tågresa som ska ta 14 minuter tog en timme, min marginal krympte och jag blev utan fika. Orsaken var en olycka, så det får man acceptera. I tv-husets entré finns Bolibompadraken och hen är oemotståndlig för både barn och vuxna.

Jag har besökt inspelningen av Babel flera gånger och det har blir lite av tradition och även en stor inspirationskälla. Jag suger i mig inspiration från författarna som gästar. Igår var det David Lagercrantz som gästade. Det var intressant. Min första kontakt med honom var vid inspelningen av Babel för tre år sedan. Då var det mitt första babelbesök, jag var inte övertygad om Jessika Gedin som programledare och tyckte att Lagercrantz var stissig. Under dessa år har jag helt och hållet ändrat inställning. Jag tycker att Gedin är superbra och den bild jag hade av henne stämmer inte alls. Nu förstår jag även mer av Lagercrantz och han har många fler sidor än den jag såg då. Det var verkligen intressant att reflektera över skillnaden och jag tror att både jag själv, Lagercrantz och Gedin har förändrats en hel del under dessa år. Nu ser jag fram emot att få se söndagens program.

Efter inspelningen blev den en långtur över stan. Det är härligt att promenera över Östermalm och city, shoppa och dricka en kopp kaffe. Känner mig som människa igen, efter åren som student. Tyvärr lyckades inte SL så bra denna torsdag. Även hemresan drog ut på tiden då tåg var inställda pga personalbrist. Det är en förklaring som vi som resenärer inte har så stor acceptans för. Men hem kom jag och kunde lägga mig på soffan med en bra bok.

Pendeltågstankar

SL och pendeltåg är något som upptar många tankar och diskussioner. Rulltrappsproblemet kvarstår och stationen Stockholm City är fortfarande stängd. Det tarvar en del byten för många människor, att ta sig till stan.

Det som intresserat mig under de senaste är den information som SL ger. Den är nämligen olika, beroende på vem som informerar. De ger olika råd om var man ska byta till tunnelbana och hur man lämpligaste gör sina byten. En del råd är bra men en del är rejäla omvägar. Någon informerade inte alls. Att lita på information känns inte helt relevant. Som van resenär kolla man upp information och olika alternativ. Tycker synd om ovana resenärer och turister. Känns inte rimligt att det ska vara så svårt att ge bra information.

Tågen sägs alltså inte stanna vid stationen Stockholm City. Det är inte helt sant. Av någon anledning stannar vissa tåg där för personalbyte. Jag vet inte vad anledningen är. Men självklart har jag förståelse för att det känns lite nesligt för många resenärer, när tågen stannar med stängda dörrar.

Något annat som hänt är att rulltrapporna tydligen är känsliga för vikt. Om man har tungt bagage, rekommenderas man att ta hiss. Det står personal och informerar så det kan bli lite rörigt.

Ser med spänning fram emot hur detta ska lösas. Och jag hoppas att kollektivtrafik blir en valfråga i landstingsvalet.

Pendeltåg

I fredags kom nyheten att två pendeltågsstationer stängs i Stockholm av säkerhetsskäl. Det visade sig vara Stockholm City och Odenplan vilket är de två viktigaste stationer. Ännu finns ingen prognos för när de kan öppnas igen.

För oss som reser med pendeltåg innebär det att det är svårare att ta sig till stan och det kräver tidskrävande byten. Personligen har jag valt att avstå att åka till stan. Min plan för helgen var att ta Waxholmsbåt ut i skärgården, båtar som går från Strömkajen. Det har jag skjutit på framtiden. Det fungerar för stunden men inte hur länge som helst. Problemet med pendeltågsstationerna måste lösas.

Den 10 juli 2017, skrev jag det här inlägget: Nya stationer för pendeltåget. Man behöver inte vara någon superexpert för att inse att rulltrapporna är en kritisk punkt för dessa stationer. Nu visar det sig hur sårbart samhället är.

I skrivande stund tycker jag att det är bra att alla insatser läggs på att lösa situationen. Men parallellt med detta hoppas jag på en gedigen säkerhetsutredning och utredning av hur SL och projektet hanterat de olika risker de sett. Hur har de tänkt kring redundans? Hur har de tänkt kring att säkra kompetens och reservdelar? Hur har det tänkt kring att hantera stängda stationer?

Här ser jag även att media har en viktig roll att driva på granskningen. Samtidigt undrar jag hur media kunde missa nyheten i måndags, då en rulltrappa havererade? Och vad gjorde SL mellan måndag till beslutet på torsdagskvällen? Det hoppas jag också att vi får reda på. Det finns mycket att lära av denna händelse och av det skälet får den inte tystas ner.

Obehöriga som orsakar grymma problem

Ikväll var det problem att ta sig hem. Igen. Stod och väntade på perrongen på pendeltåg som inte kom. Däremot kom lite olika besked, aningen svårtolkade. Till slut stod det klar att förseningen berodde på ”obehöriga på spåret”.

Om det ligger en tragedi bakom detta, då har jag inget att kommentera. Men om det beror på bus av något slag, vilket varit fallet tidigare, så blir jag rejält upprörd. Dessa onödiga förseningar ställer till stora problem för så väldigt många. De som gör detta, borde får känna av konsekvenserna på något sätt.

Några idéer. De som orsakat förseningen ska:
– offentligt be om ursäkt i tv på bästa sändningstid. En rejäl utfrågning och sedan ursäkt.
– personligen be alla resenärer om ursäkt, gå runt och ta i hand.
– betala samtliga drabbade för sveda och värk. Extra för alla som missade anslutningar.
– bjuda alla drabbade på ursäktskaffe (kan dela ut latte till alla morgonresenärer – det är okey).
– gå ut i skolorna och visa en samhällsekonomisk beräkning för all skada de orsakat.

Någon som vill fylla på med fler idéer?

Mina fötter är bättre än SL

De senaste dagarna har jag haft anledning att besöka platser i Storstockholm där jag inte varit tidigare. Jag har rest med pendeltåg och bussar och ganska ofta har jag hamnat rätt. Men inte alltid. Jag har en viss tendens att ibland hoppa på en annan buss i tron att den ska stanna nära dit jag ska. I onsdags misslyckades jag totalt vid ett tillfälle och fick dricka mitt kaffe på ett annat kafé än planerat. Idag var jag nära att göra om samma misstag.

Men är man målmedveten så finns det lösningar. Så jag hoppade av bussen och tog en promenad. Även om gångbanorna var okända för mig, kunde jag lista ut riktningen. Och oväntat snabbt var jag framme på rätt plats.

Så tacksam för mina fötter. De tar mig framåt i livet. Idag var de bättre än SL, eftersom jag faktiskt kom fram dit jag skulle. Nu tar jag hand om dem på bästa sätt. Det är fossingarna värda.BadHelena1

Kära SL

I morse stod jag på pendeltågsperrongen och skrev denna text:

Kära SL
Om pendeltåget från Märsta mot Tumba, endast går till Stockholm Central – går det verkligen mot Tumba då? Själva idén med att ange slutdestination känns aningen förvriden.

Om slutsdestinationen inte längre har något betydelse, varför inte föreslå någon mer exotisk eller åtminstone varm destination, tex Turin, Toulouse eller Trieste.

När jag framöver åker pendeltåg, ska jag tänka ”Jag reser mot Paris, men väljer att stiga av i Stockholm”