Utan flyt

Tänk, livet funkar och går framåt, även utan flyt. Jag får bara jobba lite hårdare.

Dagen började inte så toppen. Väckning via en telefon fungerade utmärkt. Efter ett tag tyckte jag att de dröjt ovanligt länge innan fler alarm gick igång. Det visade sig ett min mobiltelefon hade stängt av sig och jag hade försovit mig. Jag hann i tid till jobbet men jag hade ett superviktigt möte hela dagen och ville vara i god tid.

Dagens möte var via Skype vilket var länge sedan jag använde. Var lite osäker på alla funktioner eftersom de inte längre fungerar särskilt väl. Det gick så där. Jag lyckades göra ett rejält misstag när man skulle ställa frågor via en chatt. När jag lyckats inser jag en emoji smugit sig in, som jag inte sett. Bara att be om ursäkt. Kändes inte så professionellt men sånt händer när tekniken inte vill samspela. Krånglade även varje gång kamera och mikrofon skulle sättas på. Skönt att Skype inte är så vanligt, numera.

På lunchen satt jag och åt ensam vid ett bord i restaurangen. Helt plötsligt kommer en kvinna och pratar med med, som om vi vore bästa väninnor som bestämt att ses. Jag kunde inte placera henne men insåg snabbt att jag kände igen rösten. Hon fattade och presenterade sig. Kvinnan är rekryterare och var med på den första intervjun jag var med om, innan jag anställdes. Men det är över ett år sedan och känns som en avlägsen tid. Vi har visserligen haft kontakt via mejl men inte setts. Hu, så dum jag kände mig, men det är bara att vara ärlig och be om ursäkt. Och jag vågar ju inte säga att jag minns hennes som mer barsk, inte strålande glad som den kvinna jag mötte idag.

Ja, jag börjar bli bra på att be om ursäkt. Jag tränar varje dag.

Möten, gräsklippning och uppskjuten sotning

Nej, jag ville inte alls gå upp i morse när väckarklockan ringde. Jag kände mig inte utvilad efter en hård natt (i drömmen fick jag både representera Sverige i Eurovision Song Contest och hjälpa den svenska regeringen med blandade saker). Upp skulle jag och kunde i alla fall välja att jobba hemifrån idag.

Med varierande framgång har jag tagit mig igenom dagens alla möten via Teams och Skype. Småpratade med kollegor i UK, Tyskland och Holland. Kändes som att vi haft liknande helger: solsken, underbart att njuta av ljus och alldeles folktomt på gator och torg. När en av herrarna berättade om gräsklippning, förstod vi att det trots att finns vissa skillnader. Flera av mina kollegor har sina barn hemma och kämpar med koncentration och att få alla att samsas vid köksbordet dvs både studerande barn och hemmajobbande föräldrar. Då och då kommer barn in i bild, eller kanske förgyller med en liten sång! Det kanske inte är effektivt med det värmer så gott i hjärtat.

Under eftermiddagen hade jag en hemsk huvudvärk och valde promenad som botemedel. Konstigt att alla telefonsamtal kommer när jag går bredvid järnvägen. Alla tåg från Stockholm som går norrut passerar så det dundrar en hel del. Jag brukar ju berätta om hur fint jag bor med närhet till natur, och mina kollegor blir allt mer tveksamma till mina val av promenadvägar.

Efter ett antal olika samtal har jag drivit igenom att morgondagens planerade besök av sotaren blir frivilligt. Det visade sig att fastighetsägaren inte hade riktigt bra koll på att sotningen var på gång så jag satt dem i jobb under dagen för att förbättra sina rutiner. Det var glada för att jag uppmärksammade dem på problemet och jag är glad att kunna avstå besök från främlingar i dessa tider. Alla nöjda och glada!

I väntan på en annorlunda fredagskväll

Det kan finnas många anledningar att se fram emot en fredagskväll. För min del kommer denna veckas helg inledas på ett litet annorlunda sätt. Jag har ett Skypeseminarium av typen muntlig tenta kl 18.00. Upplägget är tydligen så att vi är två studenter, vår lärare och ytterligare en professor som ska träffas via Skype och där professorn ställer frågor som vi ska svara på. Jag har inte varit med om något liknande upplägg under dessa år som student så det blir en ny erfarenhet. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig, inte heller hur jag ska förbereda mig.

Å andra sidan tänker jag att jag har ju gjort allt i kursen och dessutom skrivit nästan hela rapporten som vår grupp har lämnat in. Jag borde kunna svara. Utmaningen är möjligen att samtalet ska ske på engelska och kanske kan det bli svårt att hitta rätt ord. Någon har dock hört att det i stort sett räcker att närvara för att bli godkänd och det ska jag nog klara av. Får väl gå igenom boken en ytterligare gång innan det är dags.

Håller tummarna för att de gör pinan kort. Tänker att både lärare och professorer har roligare saker att göra en fredagskväll, vilket borde ge incitament att avsluta i tid.

In i dimman

En produktiv förmiddag avslutades med ett Skypemöte. Ett av mina grupparbeten, hade möte med vår lärare. Mötet gav inte mycket. Helt okej för mig men lite stressigt för de som tagit ledig från jobbet för att delta. Men å andra sidan, tycker jag, visste de om detta när de valde att börja plugga.

Åkte till affären för att handla medan det är relativt lite folk där. Det är en stor fördel med att vara fri med sin tid. Efteråt kände jag inte alls för att åka hem, så jag tog en tur med bilen, via Täby ut mot Vaxholm. Det brukar ju vara vackra vyer. Idag såg man nästan ingenting. Allt låg gömt i en dimma. Jag vet att havet finns där ute men jag såg nästan inget vatten alls. Min tanke var att kolla några stigar för kommande vandring, och jag kan konstatera att det är jätteblött. Nu krävs det bra skor och kläder, om man ska ge sig ut.

Tyvärr har en huvudvärk tagit över min eftermiddag. Min väninna hade huvudvärk igår, så det är nog hennes som jag har ärvt. Den drar ner mitt tempo men böckerna väntar inte på mig så jag försöker göra vad jag kan. Ikväll väntar ytterligare ett Skypemöte. Kanske att jag kan skriva ”grupparbeten på distans” på mitt CV.

Skypemöte

Sitter och pustar ut efter att ha klarat av mitt första Skype-möte! Puh.

Jag har börjat att studera på distans och i det ingår grupparbeten. Mina kurskamrater, hälften så gamla som jag, är mycket ivriga och ambitiösa. De ligger på och jag bidrar med lugn och erfarenhet. Nu ville de ha en träff via Skype och jag vågade inte erkänna att jag inte är någon skypare. I min tysthet så installerade jag Skype och höll tummarna för att allt skulle fungera.

Jodå, visst fungerade det. Det började med chat, där alla vara glada och använde en hel del ”mojjos” och små figurer. Det blippade och blinkade och jag kände mig som 137 år. Jag har ju ett språk med ord som jag gärna använder. Nåväl, när vi väl kom igång och började prata så gick allt lätt. Åtminstone till en början. Men när vi kom att prata om hur vi ska fortsätta arbeta, så kom ju en rad förslag på lösningar som en dummie som jag knappt kan stava till. Bara att bita ihop och hoppas att jag lär mig.

Det här kommer att bli en lång och intressant höst.