Lugnet i skärgården

Igår tog jag bilen och åkte några mil bort, till ett vandrarhem i skärgården. Det är en folkhögskola, som jag besökte för många år sedan och jag mindes att det var vackert. En bra plats för att läsa, skriva, vandra och bara ta det lugnt.

I våras bokade jag in mig på en sommarkurs på en folkhögskola. Jag vet att deras kurser är populära och det är svårt att få plats. Jag hamnade på reservplats och hade inget större hopp. För några veckor sedan undrade de om jag var fortsatt intresserad och om jag var beredd om avhopp  skulle uppstå. Det gav mig hopp men tyvärr släktes det under helgen. Därför fick jag ordna mitt egna skrivarläger i skärgården och det är anledning till att jag hamnat här. Lite ledsen att jag inte fick plats, men glad att kunna vara ute i strålande solsken.

Jag försöker ta det lugnt. Jag skriver på förmiddagarna, läser en stund, vandrar några timmar i skogen och äter god mat på ett skärgårdscafé vid vattnet. Fortsätter mitt skrivande på kvällarna. Det fungerar men är kanske inte helt optimalt. Jag försöker sitta utomhus och skriva, men ser knappt skärmen. Mysigt är det men det tar tid.

Ibland behöver man inte åka långt bort för att ha det bra. Vandrarhemmet är bra med sköna sängar men jag kan ångra att jag inte har mer mat med mig. Caféet är trevligt men inte så billigt. Man blir ju så sugen när man inte har något att knapra på.

Hit kommer jag gärna tillbaka, då jag gärna skulle se årstidsskiftningar här.

Gråkall inledning på maj

Så otroligt skönt att få sova ut idag. Det kändes i kroppen att det var välbehövligt. Vaknade upp till en grå förmiddag som även har visat sig vara regnig och kylslagen. Jag håller mig inomhus och avser nog göra det resten av dygnet.

Efter morgonkaffet skrev jag klart en text som är en monolog. Jag hade sett en tävling dit man kunde skicka bidrag och sådant inspirerar mig. Även om jag inte alltid skickar in så tycker jag att det är ett bra sätt att testa att skriva något nytt eftersom varje tävling ofta har ett tema och en begränsning i antal ord. Det blir en rolig utmaning. Jag skrev ett utkast för hand för någon vecka sedan och eftersom det var sista dag för inskick idag, testade jag att skriva rent, redigera, redigera lite till och lite till, ända tills jag blev nöjd. Det tog några timmar och det är ljuvligt skönt att glömma den grå vardagen för en stund.

Resten av dagen har jag fixat lite här hemma medan jag lyssnat till en radioföljetong, legat på soffan med en bok och druckit kaffe till ”Spanarna” på P1. Väldigt skönt att få unna sig en sådan dag.

Jag har lite svårt för 1 maj som helgdag. Det känns inte som min dag, inget som jag kan relatera till eller fira på något sätt. Det känns för mycket som en politisk dag och jag har svårt att se att det ska vara en helgdag för alla. Hittills har jag löst det genom att bara vara tacksam för att få vara ledig och kunna fira min brorsdotter som fyller år idag. Idag blir det inget firande eftersom vi förstås inte kan träffas. Tyvärr tror jag att det är svårt att få bort dagen som helgdag. Chansen fanns när nationaldagen blev helgdag men den chansen försvann. Jag får lära mig att leva med denna helgdag och göra den till något bra för mig.

Dagarna går

Det är en ovanlig långfredag i år. Jag är hemma, ensam och kommer att vara så hela helgen. Familj, släkt och vänner håller jag fysiskt avstånd från, även om vi har kontakt på annat sätt. Har varit ute en tur med bilen, handlat det nödvändigaste och även besökt några mindre butiker för att bidra till deras överlevnad. Det har blivit påskpresenter till mig själv.

De senaste dagarna har jag jobbat hemifrån. Jag har mycket svårt att koncentera mig och får inte lika mycket gjort som när jag sitter vid ett bra skrivbord på kontoret. Det var till och med så illa att jag nästan somnade i soffan när jag läste en urtråkig rapport. Måste hitta en ny strategi för att stå ut.

Till det positiva hör att jag hunnit läsa och skriva en del. Det ger mig avkoppling och det mår jag bra av. Skulle vara skönt att slutföra några noveller som blivit liggande. Det är väl sådant man ska ha långa dagar till.

Stillsamt inaktivt

Sitter med kaffekoppen ännu en måndagsmorgon och tänker tillbaka på helgen. Gjorde jag något? Nja, inte mycket nytta. Det var en lugn och stillsam helg men lite för mycket av inaktivitet, tycker jag. Jag har pysslat, skrivit och läst dvs aktiviteter som sker men som inte visar upp något påtagligt resultat.

Har ägnat lite tid åt min garderob. Det finns mycket där och jag använder inte allt. När när jag letar och gräver så hittar jag en del som jag inte använt på länge, som känns kul att återupptäcka. En del går att kombinera på nya sätt, vilket känns som en förnyelse. Behöver dock ett ytterligare par svarta byxor då jag fått kasta flera par som jag slitit ut.

Under söndagen kände jag ett behov av att lufta mig lite och ta en tur med bilen. Åkte till ett centrum som visade sig ha söndagsstängt. Bageriet var dock öppet och det räcker långt för mig. Kaffe, leverpastejsmörgås och en stund med en bok är avkopplande. Det är söndagsnöje för mig.

Vandra och skriva

Tänkte packa ner dator och kängor och resa bort några dagar för att skriva och vandra. Jag har bokat hotell, fina Black-Friday-fynd, och har planerat för dagsturer för vandring. Men idag när jag var ute, insåg jag att jag antagligen tänkt helt fel.

Det blir ju mörkt så tidigt vilket innebär att det inte finns så många ljusa timmar för vandring. Jag vill ju inte famla i mörker och lär behöva korta ner mina vandringar rejält. Vet inte hur jag kunde glömma den aspekten. Det är väldigt stor skillnad mellan julivandring och decembervandring. Min plan är gå sträckor som jag gått tidigare, som jag älskar och som jag vill se i vinterskrud. För att se, många jag fånga de ljusa timmarna, om de nu finns i detta trista gråväder. Kanske borde ha väntat till januari, när det vänt, men det är ju försent nu.

Å andra sidan ger det mer tid för skrivandet. Jag får försöka se det från den ljusa sidan och kanske bli klar med något av mina skrivprojekt. De, dvs block och mängder av lösblad och notislappar, ska jag packa ner i väskan. Om det får plats bland kängor och jackor. Får nog inse att jag tänkt helt fel även när det gäller planering av denna resa, en kombination som kräver en hel del packning att släpa. Känns liksom lättare att resa sommartid än vintertid, åtminstone när det gäller volym varma kläder.

Skrivglädje i unik miljö

Det är en bubblande känsla av lycka som fyller min kropp. Idag var det äntligen dags, dags för skrivworkshop hemma hos Strindberg. Strindbergmuseet ligger på Drottninggatan i Stockholm och där finns den lägenhet som var hans sista hem. Lägenheten är inredd som den såg ut när han bodde där, hans möbler och en del saker finns där. Dock, mycket av hans saker försvann redan innan han flyttade dit, så man får nog se det som hans sista hem, inte representativt för hela hans liv. Oavsett så var det en härligt känsla att få tassa runt i strumplästen i hans hem, sätta sig ner på en stol och skriva. Den miljön vill man inte klaga på.

Vi fick massor av skrivövningar och det var svårt att hinna med allt. Men det gjorde inte så mycket. För mig var det känslan och upplevelsen som var roligast. De tre timmarna gick snabbt och efteråt kände jag mig fylld av inspiration.

Jag har skrivit på museum tidigare, framförallt nyttjar jag konstmuseum för skrivande. Det är kul att sitta fram en målning och låta fantasin flöda. Vid mitt första besök vid Strindbergmuseet för många år sedan, slogs jag av tanken att skriva där. Det har inte blivit av. Dessutom är det trångt, ofta fullt med folk så det skulle inte fungera särskilt väl. Därför blev eftermiddagen ett ypperligt tillfälle, en glädjekälla och något som kan bli ett varmt minne att ta vidare i livet.

Värkarbete

Helgen passerade utan att jag riktigt tog tillvara på den ordentligt. Bakgrunden är att förra veckan var lite rörig. Jag fick värka fram uppgifter och förändringar och har fortsatt med det under helgen. Idag känns det som att värkarbetet är klart och jag har slutfört i rask takt.

Min effektiva förmiddag gav mig möjlighet till lunchpromenad. Jag har märkt att dessa utestunder är viktiga för min mentala hälsa. Jag behöver lämna datorn för en stund varje dag. Idag blev dessutom lagad mat då jag passerade en restaurang där det doftade så förföriskt att jag inte kunde motstå ett besök.

En annan aspekt av helgen var att jag blev lite tagen och berörd av besked om Sara Danius bortgång. Har beundrar hennes arbete och sett henne som en viktig förebild. Jag tänker att vi behöver fler goda förebilder och att varje förlust känns. Så även om jag inte henne kände personligen så ägnade jag henne en hel del tankar under helgen.

Nu är det hög tid för eftermiddagskaffet.

Nattligt skrivande

I natt har jag skrivit en och en halv novell, i mentalt form. Jag har tänkt igenom hela novellen, formulerat, formulerat om och allt är helt klart och tydligt i mitt huvud. Jag försökte verkligen sova men vaknade hela tiden och kom på nya formuleringar. Inte så konstigt att jag känner mig trött.

Sådana morgnar känns det riktigt illa att det saknas mjölk till kaffe. Har ägnat förmiddagen åt att försöka var effektiv och hinna göra så mycket som möjligt för att skapa tid att faktiskt skriva ner novellerna som finns i mitt huvud. Jag vill ju inte tappa bort dem. En promenad till affären behöver jag också hinna med. Solen skiner så en promenad kan nog göra gott på många sätt. Men sedan lär det blir timmar framför datorn igen.

Ska bli riktigt spännande att se om novellerna blir lika bra på papper som de är i mitt huvud.

Härlig röra

Det låter så fint med balans i livet. Mitt liv är mer av en härlig röra med massor av olika innehåll.

Helgen var vädermässigt aningen grå, med inslag av regnskurar. Perfekt skriv-väder och jag kom en bra bit framåt i mitt skrivprojekt. På lördagen satt jag på ett biblioteket och i söndags satt jag här hemma. Båda ställena fungerar bra. Gråväder passar även bra till att läsa. Just nu är jag i en period där jag läser många böcker parallellt och i helgen läste jag ut flera. Det bästa med parallell-läsning är att uppstarten av en ny bok inte känns tung dvs när man är klar med en bok så är man redan inne i en annan berättelse. Separationen från en bra bok är inte lika stor när man redan läser en annan bra bok.

Min söndagspromenad var skön. Det är så energigivande att få röra på sig efter allt stillasittande vid tangentbordet. Det har varit riktigt behaglig temperatur i helgen. Gråvädret kan förvilla, man vill gärna klä på sig mer än vad som egentligen behövs.  När promenaden är rask behövs inte så mycket, även om andra har heltäckande kläder.

Idag är det jobbjakt igen. Det är bara att fortsätta tills ett kontakt är skrivet. Vissa dagar känns mer hoppfulla än andra och jag är vid gott mod. Det kommer att ordna sig, men det kräver att jag är ihärdig. Så det är jag.

I eftermiddag ska jag gå på teater. Jag lyckades knipa en biljett till gratis genrep vilket passar utmärkt när man inte har lön. Igår hittade jag även en inbjudan till skriv-workshop som hålls i Strindbergs-museet dvs Strindbergs sista hem. Tänker att det måste ju vara en bra miljö för skrivande, så jag anmälde mig direkt. Det är bara en kort söndagseftermiddag i november men jag tror att det kan bli en spännande upplevelse. Det ser jag fram emot.

Att skriva långsamt

Ju mer jag skriver, desto mer inser jag hur mycket tid det tar att skriva. Ju mer jag satsar på mina skrivprojekt, desto mer tid kräver de av mig.

Den senaste tiden har jag försökt skriva mål för mycket jag ska skriva varje dag och jag noterar vad jag åstadkommer. Med det kommer insikten om hur mycket tid skrivandet tar och att jag skriver för långsamt. Trots att jag har en klar bild av vad jag ska skriva, kanske till och med många formuleringar, så blir det inte så många ord som jag önskar.

Samtidigt har jag svårt att skriva snabbare. Det blir inte bra. Det blir inte genomtänkt och känns slarvigt.

Min slutsats är att skrivande måste få ta tid om det ska bli bra. Det är såldes inte skrivandet i sig jag ska ändra på, utan min planering. Jag behöver planera in fler och längre skrivpass.

Som vanligt, finns inga genvägar.