En ny helg

Det är lördag morgon, nja åtminstone förmiddag, och sitter med dagens första kopp kaffe. Jag gillar den här stunden. Kaffet är varmt, jag tänker tillbaka lite på veckan och har en helt helg framför mig som jag fogar över och får göra vad jag vill med. Jag kan andas, tänka och känna efter vad jag behöver och vill göra.

Mat är ju något vi alla behöver. Glöggen, äppelchutney och hemgjord senap kommer inte att ge mig måltider för kommande vecka, inte ens för dagen, så jag ska bege mig till affären för att bunkra. Jag gillar att kunna ta promenaden dit medan det är ljust men det är minst folk i butiken sent på kvällen så jag måste fundera på vad som är säkrast.

Eftersom jag kom efter med skrivandet i veckan, så har jag en del att ta igen. Och jag längtar. Har må mycket i huvudet och på lappar som behöver förädlas och smälta in i historien. Samtidigt finns en längtan till att läsa. Min bokhög ropar efter mig.

Ikväll behöver jag även ta tag i mina drömmar och mål för året. Vad vill jag satsa på? Vilka ord ska leda mig? Vilka drömmar ska förverkligas? Sådant är viktigt för mig, stöttar mig i utvecklingen och gör att jag når längre med vad jag vill. Och det tarvar en eftertanke för att få till en bra målbild och plan.

Ja, det blir nog inga problem att fylla den här helgen. Men först påtår.

Ovanor

Det går fort att skapa en ovana.

Min ambition är att äta lagad mat varje dag. Jag är urusel på matlagning och äter främst på lunchrestaurang och nu blir det att hämta mat i låda eller köpa färdiglagat i delikatessdisken på Ica. Men nu tänkte jag laga mat och förra veckan blev det blodpudding. I går kokade jag pasta och det gjorde jag även idag. Min mat är inte god, så även om ambitionen kan låta bra så smakar det inte så gott. Vi får väl se hur det går med den här vanan.

En annan ambition är att sluta jobba i tid på dagarna och skiva mycket på kvällen. Igår gick det ganska bra men jag skrev lite för länge så det blev sent. Idag har jag jobbat fram till 22.45 och att skriva är inte att tänka på. Den är ovanan kom fort.

Turligt nog har jag ju ännu en ambition att fokusera på det jag kan påverka. Och jag kan ju ändra mitt beteende och i morgon ska jag ha balans i livet igen, tänker jag. Vem vet, det kanske funkar!

Vardag

Det är måndag, väckarklockan ringde och jag gjorde mig redo för en ny termin. Min långa julledighet är över och jag anade att det skulle bli trögt att komma igång. Men nu sitter jag här efter en lång arbetsdag och känner mig glad och nöjd. Jag är glad att jag har ett jobb, jag är glad att jag har ett intressant och motiverande jobb och jag är glad att jag har många bra kollegor. Och jag är glad att jag åt lagad lunch idag. Jo, det finns mycket att vara glad över.

För mig är det viktigt. Jag väljer att lägga min energi på sådant jag kan påverka och jag försöker att ha mitt fokus på bra saker. Det negativa kommer ändå, jag behöver inte leta fel eller saker att klaga på – de problem som faktiskt kommer räcker för mig. Det är min strategi för att må bra.

Något annat som får mig att må bra är att skriva. Just nu går det bra, och då gäller det att passa på innan nästa dal kommer. För det böljar med toppar och dalar – det är ju så livet är.

Belöning

Började dagen men att skriva på min roman. Har kommit på att det är bra att ta hand om nattens tankar direkt, alla idéer som kommer när jag slappar av. Det gick bra och helt plötsligt när jag tittar, ser jag att jag passerat ytterligare ett delmål. Jag har tagit mig över en rejäl tröskel och jag är både stolt och glad. Ännu ett viktigt delmål på väg mot slutmålet. Efter en galant segerdans bestämde jag mig för att unna mig en present och jag valde att få en dator. Med glada steg klev jag ut i snöyran för att hämta hem min belöning. Det är lycka!

Generöst med en så pass dyr present kan tyckas men om jag ska vara helt ärlig har jag behövt en ny dator under många år, så det var verkligen skönt att få det gjort. Datorn kom hem tryggt men tyvärr fick jag inte med mig allt jag behövde så installationen får dröja någon dag. Jag anar att jag även behöver rusta mig med mer tålamod innan jag sätter igång.

Kanske blir det något mer firande ikväll. Eller så nyttjar jag tiden till att skriva lite mer.

Research

Dagarna börjar likna varandra där jag ägnar mycket tid till att läsa och skriva. Måste passa på innan det är dags att börja jobba igen. Idag gjorde jag ett avbrott i skrivprocessen och begav mig ut med bil. Det innebar ett kortare träningspass för att skrapa bort all is och snö från bilen. Det märks att det har frusit och smält i omgångar och skapat lager av is.

Det jag skriver om är fiktion men det finns förlagor till vissa företeelser och det finns fakta som behöver bli rätt. Därtill kan jag behöva inspiration och utmana mig sig lite, därav kan research ha flera syften. Idag var jag ute och spanade på vissa platser och det gav mycket. Det måste jag erkänna är en oväntat trevlig del av skrivandet.

Slaskpromenad

Tog en paus i skrivandet idag för att bege mig ut på promenad. Jag mår bra av att komma ut varje dag och måste prioritera det. Nu när jag tänker tillbaka på skoltiden så tog jag ofta en längre paus mitt på dagen. Det passar mig bra. Min slutsats är faktiskt att den lunchpaus som man har på jobbet är för kort. För mig vore det nog bättre att jobba hela förmiddagen, ha en längre paus mitt på dagen för både lunch och promenad eller annan träning för att sedan fortsätta en längre bit in på kvällen. Nu är det ju inte så samhället ser ut men jag tror att jag skulle må bra av det.

Dagens promenad, som så ofta, gick först i närområdet och sedan till biblioteket för att lämna en bok. Nytta med nöje, kallar jag det, det känns bättre så. Det var nollgradigt ute vilket innebar varierande vägunderlag. Bitvis slask, bitvis barmark och på vägen hem föll både mörkret och temperaturen och det frös på. Smältvatten blev ishinna.

Till dagens glada nyheter hör att biblioteket ska öppna igen för att lämna ut reserverade böcker. Nu har de varit extra kluriga: huvudbiblioteket har endast öppet på helgerna medan de två filialerna har öppet vissa specifika dagar. Syftet är att minska risk för trängsel i kollektivtrafiken. Jag tänker att syftet är gott, det ger en signal. Däremot har jag inte så stora förhoppningar om effekterna. Jag har inte uppfattat att det finns någon statistik som stödjer att det är biblioteksresenärer som orsakar trängsel. Min tro (nej, jag har ingen fakta att tillgå) är att de som har bil, tar bilen och de som behöver åka kollektivt gör det och vi som är vana att gå fortsätter att traska. Men vem vet, jag kan bli överraskad!

Att skriva i drömmen

Satt uppe lite försent i natt och skrev. När jag insåg tiden, fick jag skynda i säng men det var svårt att somna med alla tankar i huvudet. Det var som att jag fortsatte att skriva i huvudet. Det kändes omöjligt att somna samtidigt som vissa formuleringar blev så himla bra. Vid något tillfälle tyckte jag att berättelsen tog en konstig vändning men det fortsatte att mala i huvudet. Så plötsligt insåg jag att Ola Rapace var med i berättelsen och det ska han inte vara. Jag slog upp ögonen och insåg att jag måste ha drömt och alltså måste ha sovit. Ola Rapace är inte välkommen i mina berättelser.

Gränsen mellan verklighet, fantasi och dröm kan vara diffus och både ge upphov till nya idéer och förbryllande tankar.

Men visst undrar jag över de där fina formuleringarna. Var de dröm eller verklighet?

Klarsynt

Vaknade som vanligt alldeles för sent efter en natt med många konstiga drömmar. Eftersom jag är ledig så accepterar jag sovmorgonen. Hann sitta en stund och skriva på förmiddagen och glömma tid och rum.

Dagens viktigaste uppgift var att gå till optikern och hämta ut mina nya terminalglasögon. Det tog nästan en månad för glasögonen att bli klara men nu sitter de på näsan. Fantastiskt. Allt är så mycket klarare. Nu håller jag tummarna för att även huvudvärken ska försvinna, det vore en stor lycka för mig.

Handlade med mig lite mat hem. Jag lagar sällan man och så är i ledighetstider kan det dröja många dagar innan jag äter ett lagat mål. Nu har jag i alla fall fyllt på med några rätter i kylskåpet så att levernet blir lite mer näringsrikt.

Ord för ord skriver jag mig framåt

Idag har jag suttit vid datorn i stort sett hela dagen och kämpat med mitt manus. Det är ju så att vissa dagar går det trögt och man får lägga mycket tid på till synes små förändringar men som är viktiga för helheten. Det finns inga genvägar utan bara att ta sig framåt, ord för ord.

Märker att vissa partier är jobbiga, känslomässigt och mentalt, att skriva och jag drar mig lite för dem. Idag har jag tagit mig igenom ett sådant parti och det känns bra. Men självklart är jag lite trött. Det hade inte skadat med en promenad som paus.

Nu måste texten vila en aning innan jag tar nästa steg. Ibland behövs ju lite distans för att se helheten.

Imorgon ska jag äntligen hämta ut nya terminalglasögon. Längtar och hoppas att slippa huvudvärken. Det skulle underlätta mycket. En större skärm skulle inte heller skada, det kommer att behövas när det är dags för redigering.

Men först ska råmanuset skrivas klart. Ord för ord, ska jag ta mig framåt.

Sakta, sakta

Igår när jag var på väg hem från min långpromenad föll snön. Stora flingor singlade ner och smälte mot backen. Smältvattnet frös under natten, det är tidvis halt och idag nollgradigt. När jag tittar ut ser jag nya flingor ibland. Ingen snö som lägger sig på backen men ändå lite vitt.

Själv sitter jag vid datorn med lappar runt omkring mig. Jag jobbar med mitt bokmanus. Det går framåt men det går sakta. Igår värkte jag fram en del idéer, fick saker och ting på plats. Det blir bra, de avsnitt jag skrev är viktiga men när man räknar ord och tecken så blev det inte så många. Så är det, det får man räkna med, vissa partier tar tid att skriva. Nu försöker jag fortsätta skriva men behöver även fortsätta städa bland lappar och tankar. En kreativ process kan ibland bli lite rörig men det går att styra upp.

Kanske är det en promenad som behövs, att få gå sakta i snöfall på hala gångbanor. Det brukar få fart på kreativitet och skrivande.