Skitdag

Fattade ingenting i morse när jag vaknade av ett märkligt ljud. Det visade sig vara min jobbmobil och en medarbetare som försökte väcka mig. Jag hade alltså försovit mig. Jag var helt inne i drömmarnas värld och förstod inte alls den vanliga verkligheten, var jag befann mig eller vilken tid det var. Min snälla medarbetare skrattade gott så det var inga hård ord.

Fick väldigt bråttom med mycket. Det gick så där. Skulle iväg på ett privat åtagande under lunchen. Det drog ut på tiden och jag hann aldrig äta lunch. Skyndade vidare till kontoret för att hinna in i ett möte, började via telefonen så snart jag var där skulle jag koppla upp mig via telefon. Ryckte i ryggsäcken och upptäckte att datorn var kvar hemma. De är inte alls bra när man ska jobba.

Deltog i möte via telefon. Allt strulade. Ingen hörde mig och det tog en evig tid att fixa allt. Lyckades i alla fall genomför ytterligare ett möte via telefon och sedan var jag helt slut. Urk vilken dag.

Tog i alla fall ett bra beslut att ta mig in till city för att äta mat och sedan kvällsaktivitet. Det blev så bra att det tarvar ett eget inlägg!

Skit-dag

Puh, sitter med kaffekoppen och känner hur irritationen pyser ur öronen på mig. En riktig skit-dag som jag nu ska skriva om så att jag får den ur mig den kan gå vidare mot en bättre kväll.

Under förmiddagen började det komma märkliga mejl från läraren på en av mina kurser. Vi hade stor inlämning i måndags, som jag kämpat hårt med. Nu påstod hon att alla fått svar och att det är viktigt att alla som ska komplettera gör det senast onsdag. Och sedan en rad förmaningar om vad som gäller. Problemet är bara det att vi är jättemånga som inte har fått svar än. Efter ett tag kom en rättning, nej alla har inte fått svar, men många. Och allt annat gäller. Så med andra ord får vissa mer tid än andra för eventuell komplettering. Någon påpekade att det vore schysst att få svar innan eventuell komplettering ska göras, men det har vi inte fått svar på än. Och stressen bland mina medstudenter fortsätter att öka till osund nivå.

Nästa punkt på min dagsagenda var att hålla ett styrgruppsmöte i ett projekt i en annan av mina kurser. Samma projekt som vi redovisade i onsdags.  Allt gick bra, mina gruppkamrater och jag har gjort ett bra jobb. Jag var så nöjd. Nu fick vi återkoppling och det var mest pyttiga detaljer om redaktionella ändringar. Vi var så övertygade om att bli godkända och kunna stänga projektet. Men icke. Vår lärare kräver ny inlämning med uppdatering av de redaktionella ändringarna. Sedan kommer det att dröja innan han kan rätt och innan vi får svar och betyg. Och kursen slutar idag. Det är så trist. Vi blev både arga, ledsna och irriterade. Det fanns inget vi kunde göra. Han hade bestämt sig för att hitta fel och då gör man förstås det. Men det är inget annat än dumt. Det ger ett onödigt merarbete för oss och skolan till ingen nytta.

Eftermiddagen ägnades åt att leta efter en bilbesiktning som ville ta emot mig. Det finns ju många med de är inte så lätta att hitta, ofta i ruffiga industriområden. På fjärde försöket fick jag hjälp. Men jag behöver väl knappt nämna att bilen blev underkänd. Jag trodde att jag skulle deppa ihop. Det är ett fel som jag åtgärdat så många gånger, det är aldrig problem vid körning men det dyker upp vid besiktning. Så klurigt att komma tillrätta med.

Jag bjöd mig själv på asiatisk mat för att landa i alla irritationsmoment under dag. Sedan köpte jag onödigt många nagellack för att muntra upp mig själv. Nu tänker jag inte göra något mer idag. Jag ska visserligen skriva vidare på veckans sista hemtenta men jag vågar inte skicka in idag. Det får vänta till i morgon. Jag borde även gå en promenad men jag tar inte risken att halka på alla isfläckar. Att dra en filt över huvudet känns mer rätt.

Så, nu när jag skrivit allt detta behöver jag inte tänka på eländet mer.