Påskhelgen inledd

Planen var ju att vara klar med väldigt mycket till påsk. Det gick sådär. Mycket är klart men inte allt som jag önskat. Trots det valde jag att sluta två timmar tidigare, som vi erbjuds, på skärtorsdagen. Det var skönt att få komma ut i ljuset en stund. Det blev en lugn och skön kväll med läsning. Inledningen på påsken bör ju vara lugn.

Så ljuvligt skönt med sovmorgon. Det behövde jag efter den senaste veckan. Men när jag insåg att kaffet var slut, kändes tillvaron inte like ljus längre. Den vackra morgonen blev genast grå. Vad värre är, trots att jag varit ute idag, så missade jag att köpa hem kaffe, så det får jag fixa i morgon. Klarar mig bra på rooibos-te men det är ju inte som kaffe.

Det blir ju inte påsk som vanligt när man ska undvika att träffa andra. Men det blir påsk på ett annat sätt och det känns helt okej.

Till påsken hör påskekrim och jag har lagt fram deckare och kriminalromaner att läsa. Behöver dock bli klar med de böcker som jag redan läser. Jag vill ju veta hur det går och jag vill inte ha för många böcker på gång parallellt. Därav ägnar jag även denna kväll åt läsning vilket är jättemysigt. Det är något att vara tacksam för.

En skärtorsdag för länge sedan

Jag minns en gråregnig skärtorsdag för tjugo år sedan. Jag jobbade inne i centrala Stockholm, mitt emot centralen, och vi jobbade halvdag. Jag var i stort sett ensam på kontoret då de flesta nyttjade flextid på olika sätt för att få vara ledig hela dagen. Vid lunchtid gick jag ut för att äta. Regnet var kallt mot huden. Jag gick upp till Sveavägen, där resebyråerna låg då, och läste på skyltarna i deras fönster. Jag studerade utbudet, valde och klev in i en av butikerna. En kort stund senare kom jag ut med en bokad sista-minuten-resa för ett överkomligt pris. Jag skulle vara ledig efter påsk, hade inga planer så detta passade bra. Fick småspringa tillbaka till kontoret, växla pengar på vägen och på jobbet lämnade jag ett kuvert med information till min kollega om vart jag rest och bad honom efterlysa mig och jag inte kom tillbaka.

Jag var relativt nyskild och det var mycket som var nytt i mitt liv. På så sätt var även denna resa ett litet äventyr. Inte alla gillade att jag reste ensam. Ingen, utom kollegan, visst var jag befann mig. Det blev en viktig resa. Jag reste till italienska rivieran, det var vår och medelhavet var inte riktigt badbart. Jag gjorde utflykter till San Remo, någon ort jag inte minns, Nice i Frankrike och även en resa till Monaco. Tog mig fram med tåg längst kusten och sedan tillbaka till hotellrum. Jag klarade mig själv, trotsade fördomar, gjorde det jag själv ville och mådde gott.

Det var ett impulsbeslut, den där gråregniga skärtorsdagen för tjugo år sedan. Ett mycket bra beslut och en resa som betytt mycket och även förändrat mig till det bättre. Ibland måste man bara våga.