Skåneleden Österlen – Eljaröd – Hallsbergs gård

Juli 2019, Skåneleden Österlen, SL 4. Det blev en både tidig och stressig torsdagsmorgon. Var uppe redan vid fem-tiden för att packa klart och sedan ta mig med tåg från Stockholm till Skåne. Första beskedet var att tåget var försenat men det kom. Hade byte i Hässleholm och det verkar som att jag kunde ha bokat ett tidigare tåg. I Kristianstad blev det byte till buss. Det blev långa väntetider och inte alls så optimera resa. Bussen tog mig till Eljaröd där jag började min vandring.

Det var ca 6 km till Alunbruket och deras kaffestuga där jag skulle gå på leden. En ganska trist transportsträcka med den fungerar. I Alunbruket gick jag fel men hittade kaffestugan tillslut. Jag har varit där tidigare och är mycket förtjust i stället. En bra start på den riktiga vandringen. Tyvärr började jag med att gå fel igen så det blev väldiga omvägar för min del.

Vägen mot Heinge, som var mitt mål, var att betraktas som transportsträcka. Det var brännande hett att gå i över fält i solen. Inte mycket att se. Kom in i skogspartier och jag insåg att detta är en etapp som få går. Det gick nästan inte att se stigen och jag fick kämpa mig fram i det höga gräset. Jämfört med grusvägarna så var det mjukt och skönt att gå skogen.

Hettan gjorde att jag drack mycket vatten och började bli orolig för ransonering. Det är ont om vatten längs leden, så man får bära tungt. När jag såg en man utanför sin stuga, tog jag mod till mig och började prata med honom och bad om vatten, det gick bra. Jag var så trött och därmed väldigt tacksam. Men där började problemen. Jag skulle gå igenom en kohage där korna är ”nyfikna men oftast snälla”. Vad betyder ”oftast”? Dessa kor gillade att busa med mig och omringade mig. Jag kom ingenstans. Försökte prata med dem, gå vidare men det är inte så lätt med ett 40tal kor som blockerar varje steg. Tillslut tog jag mig ur hagen och började leta en annan väg. Det var ett misstag.

Det visade sig bli ett enorm omväg. Jag kunde inte gå över fält eftersom det var elstängsel överallt. Jag gick och gick men kom inte i närheten av det vindskydd där jag skulle övernatta. Jag fick göra om planer samtidigt som jag vår så otroligt trött. Det värkte i benen och skymningen föll. Till slut hittade jag ett ställe där jag kunde gå på leden igen, vid Hallsbergs gård. Jag övervägde mellan att gå tillbaka längs leden till vindskyddet eller fortsätta till nästa. Men benen ville bara vila. Det hela slutade med att jag campade på en gräsmatta. Det är inte mitt optimala önskemål att sova under bar himmel. Nöden har ingen lag men vi har i alla fall allemansrätten.

Det blev en väldigt lång dag med väldigt många steg, betydligt längre än planerat. När jag låg under natthimlen och tittade på stjärnorna, undrar jag hur denna vandring kunde bli så äventyrlig. Det är skulle ju bli en lugn vandring.

Välgörande och äventyrlig långhelg

Tvättmaskinen snurrar och jag sitter som klistrad framför tv:n med ”Lotta på Liseberg”. Känns fint att vara hemma igen efter en lång och lite äventyrlig helg på Österlen i Skåne. Jag har slutfört min vandring längs den del av Skåneleden som kallas Österlenleden, SL4. Jag reste ner i torsdags och började min vandring söder om Brösarp och har kom fram till Ystad i söndags. Jag gissar att det har blivit mellan 8-9 mil med alla irrturer, omvägar och egna strövtåg. Allt gick inte helt enligt planerna men det kommer i senare inlägg. Nu är jag i alla fall mycket glad över att ha genomfört vandring, nått mitt mål och uppfyllt min dröm om att gå hela delleden.

I natt har jag sovit på hotell i Malmö. Fick även några timmar i Malmö innan tågresan hem idag. Jag hade gärna stannat längre men jag vill å andra sidan hem och tvätt bort vildmarksdoften. Vandring har många fördelar men man luktar inte gott efter några dagars vandring.

Medan benen vilar och Lotta sjunger börjar jag nu funder över vart nästa resa ska gå.

Landskap som förändras

Att vandra är ett hyfsat långsamt sätt att ta sig fram. Ändå hinner man se mycket, uppleva mycket och reflektera över det man ser och upplever. Det uppskattar jag. Eftersom jag går sakta och länge så hinner jag med mycket.

Under vandringen från Simrishamn söderut, hann jag bekanta mig med landskapet. Jag fick uppleva hur det ändras längs vägen. Strandängar, fiskeläger, strand med mycket tång, områden där fåglar trist till att övergå allt mer till sandstränder med höga sanddynor. Varje plats är unik.

Jag gick även uppleva hur naturen själv ändrar och formar landskapet. Vinden och vågarna har en stark inverkan på hur landskapet formas och solen, månen och ljuset påverkar hur vi kan uppleva naturen.

Att uppleva naturen på detta sätt gör gott både för kropp och själ. Jag tycker även att det är lärorikt och jag får lite mer förståelse för vår natur, vårt land, samhället och människor som bor här.

Glad för en kropp som reagerar

Jag är tacksam för en fungerande kropp utan allvarligare fel. Jag är inte så bra att ta hand om min kropp men jag visar åtminstone lite omtanke. Jag röker inte, dricker sällan alkohol men är överviktigt och tränar för dåligt. Att vandra med packning är ett sätt för mig att utmana mig själv samtidigt som jag lär mig mycket om min kropp.

När jag vandrar påminns jag om att jag inte är så stark och vältränad som jag önskar men samtidigt ser jag att jag oftast orkar mer än vad jag tror. Det fysiska är en del men i vandring är även den mentala delen avgörande. Det kan krävas en hel del mental styrka att vara ute i skrämmande oväder, att fortsätta trots att alla krafter är slut och att fortsätta trots smärta och värk.

För min del handlar det om att våga utmana mig men att samtidigt vara klok. Ibland går jag på, bara för att jag har ett mål, oavsett om det är bra eller ej. Jag vill att mina vandringar ska vara stärkande men jag får erkänna att jag ibland sliter lite för hårt på kroppen. Det är något som jag har att jobba med.

Vid min senaste vandring fick jag kämpa med att hitta en bra teknik att vandra i sand. Jag har ingen erfarenhet och jag fattade inte heller hur hård motvinden var mot mig. Jag behöver även ta paus mer ofta än jag gör. Nu i efterhand vet jag dessutom att jag borde sovit bättre innan vandringen samt att jag borde ha ätit bättre mat.

Glädjande är att kroppen säger ifrån. Brister i kosten syntes i blåmärken på kroppen. Att musklerna blev slitna märktes i frossa och att jag gick lite längre än jag egentligen orkade resulterade i illamående. Genom att vila läkte kroppen sig själv. Det tycker jag är väldigt coolt och imponerande. Kroppen reagerar och jag måste bara lära mig att lyssna, helst i tid.

Skåneleden Kåseberga – Ystad

Efter fredagens urlakning kändes det gott att få vakna till doften av nybryggt kaffe och välkomnas till ett dukat frukostbord. Hade goda samtal med gästerna och ägaren och jag hade gärna stannat lägre. Började gå lite försiktigt för att känna i kroppen innan jag gick upp på kullarna vid Kåseberga mot Hammar. Detta är en del av Skåneleden, Österlenleden, SL4, etapp 2 Nybrostrand – Löderups strandbad. Det är så otroligt vacker där.

Jag valde att gå genom området vid Kabusa skjutfält, då det var ok denna lördag, 25/8. Det var jag och en massa kor. Det var svalt och vindarna var svala så jag fick dra på mig en långärmad tröja. Annars går jag i shorts och t-shirt. När solen sprack fram var det helt bedårande. Det bästa man kan uppleva, tycker jag. Så vackert och harmoniskt. Det är sådant som får mig att må bra.

När jag lämnat skjutfältet satte jag mig på en bänk på stranden och tog in stunden. Det var så skönt och jag hann tänka att det knappast blir bättre än så här. Då kom regnet. Jag fick springa för att ta skydd på ett dass! Fick på mig regnkläder och kunde gå vidare. Stigen gick längs stranden så det var återigen sand under fötterna. Nu förstår jag att jag inte har rätt teknik att ta mig fram i sanden och det är nog en bidragande orsak till att benen värker.

Framme vid Nybrostrand hittade jag en camping, där jag tog en glasspaus. Jag tycker att jag är värd energi under denna typ av vandringar. När jag lämnade campingen kom en mycket stor överraskning. Jag hamnade i en löpartävling. Det var en stafett som går mellan Simrishamn-Ystad, dock inte samma väg som jag gått. Men den sista milen sprang det Skåneleden, Österlenledens, SL4, etapp 1 som går mellan Ystad och Nybrostrand. Jag fick alltså både sällskap och publik. Extra roligt blev det när polisen stoppade trafiken där leden ska passera en större väg. Tack till Ystadspolisen säger jag.

Stigarna längs stranden var jättesköna att gå på. Visst var det konstigt med löparna och publiken men så kan det ju bli. Ännu märkligare blev det när jag mötte ett brudpar. De hade antagligen fotograferats på stranden. För mig kändes det surrealistiskt. Regnet kom i skurar men jag var mest fokuserad på att ta mig fram. Jag hade bokat ett B&B i Ystad och behövde nå dit innan receptionen stängde.

Jag var både blöt och trött när jag kom fram men det var som vanligt väldigt skönt att få ta en dusch och lägga sig på en säng. Jag föredrar att bo i vindskydd men det har även sina fördelar med B&B. Just denna lördagskväll var det ett extra bra val då blixtrar och åskar for över havet och in över Skåne. Då kändes det som rätt beslut att avsluta vandringen och fira med en pizza.

Kyhls strandbad – Kåseberga

Fredagen, 24/8, bjöd på vandring mellan Kyhls strandbad till Kåseberga, längs Skåneleden. Skåneleden, Österlenleden, SL4 etapp 3 går mellan Löderups strandsbad och Borrby strandsbad och jag fortsatt en bit på etapp 2 som går mellan Löderups strandbad och Nybrostrand. Precis som torsdagen går jag alltså i motsatt riktning.

Från vindskuddet vid Kyhls strandsbad (ligger nära Borrby strandbad) är det bara att gå längs stranden söder ut. Man kan välja att gå stiga på sanddynorna eller på den breda stranden. För mig var det mulet och grått med varma havsvindar. Det var inte många på stranden, några hundar med ägare (trots hundförbud). Det var bara hav och sand så långt man kunde se. Så överraskades jag av ett skyfall. Jag hann få på mig regnjackan men skorna blir ju blöta och fulla av sand.

Framme vid Sandhammaren svänger leden av och går på mysiga stigar. Tyvärr var det stängd även vid Sandhammaren så jag fick ingen lyxfika. Kändes å andra sidan skönt med lite fastare mark under fötterna. Samtidigt kände jag hur otroligt trött jag var så jag fick kämpa sista km fram till Löderups strandbad. Av någon anledning, oklar, går leden upp genom en hage, upp på en ås, sedan en väg för att sedan gå ner på stranden igen. Kändes konstigt men så var det.

Sträckan är otroligt vackert, alldeles tyst med undandag från dånet från havet. Eftersom jag satt länge vid stranden och försöka samla energi, så såg jag hur många turister som kom och leta efter något som var öppet. Det är verkligen trist att alla mysiga glass- och fikaställen är stängda, när sommaren är så vacker.

Min egen energi var helt slut, och det hjälpte inte med nötter, choklad, banan och massage. Det fanns inget mer att ge och det var med mycket stapplande steg som jag började gå mot Kåseberga. Strax norr om Kåseberga väntade min logi för natten, så jag ville verkligen fram. Jag blev dock stoppad av en trafikant som inte vill se mig lida och gav skjuts den sista biten in till Kåseberga. Tack min hjälte. Annars hade jag väl stupat på stranden.

Gick ner till hamnen i Kåseberga. Där var det liv och rörelse och det fanns flera restauranger. Jag köpte fish and chips och kaffe men fick knappt ner något. Illamåendet tog överhand. Fy tusan så dåligt man kan må.

Vandrade vidare till B&B Vinkille och fick det varmaste av välkomnande. Det är ett litet och mysigt ställe och där omtanken står i centrum. Jag hade ett stort rum men dusch och toalett fanns ute vid köket (typ fyra steg bort). Det fanns en badrock om man ville skyla sig. För mig blev den en lugn kväll med dusch och vila.

Jag vet inte hur jag kunde ta slut på energi, det var ju ingen lång sträcka jag gick. Men under kvällen hade jag frossa och kunde fortfarande inte få i mig mat och sedan sov jag väldigt många timmar. Huden var öm och hettanden och full av blåmärken. Så kan en vandring också se ut. Det gäller ju att lyssna på kroppen och i mitt fall borde jag kanske lyssna lite tidigare.

Skåneleden Simrishamn – Kyhls strandbad

Skåneleden, Östenleden, SL4, etapp 4 går mellan Borrbys strandbad och Simrishamn. Jag gick etappen den 23/8 och valde att gå i motsatt riktig eftersom jag gillar att se solen. Det är egentligen lätt att hitta, bara att gå söder ut, men visst kan det hända att man går ”fel” väg då markeringen inte är så bra. När jag lämnat Simrishamns vägar var det härligt att gå på strandängar och stigar, alldeles nära havet. Det var hett och doftande tång och hav.

Framme vid Brantevik såg jag flera trevliga ställen för fika men tyvärr var allt stängt. Turistsäsongen är över på Österlen. Några ställen hade helgöppet men denna vackra torsdag var det öde. Efter Brantevik kom beskrivelse genom att leden svängde av från stranden och gick istället på en cykelbana längs en bilväg. Det blev hett då det inte fanns skugga eller svalkande vindar och framförallt hårt för ben och fötter. Vandringskor och kängor är anpassade för mjukare underlag och det här var inte så skönt. Cykelbanan fortsatte till Skillinge, som var nästan lika öde som Brantevik. Dock, Skillinge hade en liten butik som verkade vara centrum och samlingsplats. Tyvärr hittade jag inte vatten att fylla på vattenflaskan med, vilket känns trist.

Från Skillinge gick stigar längs stranden söder ut. Otroligt mycket sjöfågel vilket var kul att se. Efter ett tag viker leden av ut på en sandstrand. För en ovan person, som jag är, var det svårt att gå avslappnat i stranden. Tyngden i ryggsäcken börjande kännas av och jag längtade efter att få komma fram. Jag hade faktiskt lite svårt att orientera mig på stranden. Det var svårt att veta hur långt jag hade gått och hur jag skulle hitta vindskyddet. Lyckades till slut och det var verkligen skönt.

I vindskyddet satt en dansk tjej. Hon hade gjort upp eld och jag började fundera på eldningsförbudet. Det hade upphävts i Skåne län, dock inte över allt. Eftersom vi inte hade mobiltäckning var det svårt att hitta får fram info. Dessutom hade ingen av oss koll på kommungränser. Ytterligare två unga tjejer bodde i vindskyddet och det ville ha en egen eld. Eftersom eldarna var på iordningsställda platser med gjutna bottenplattor så kändes det tryggt, så jag kunde somna gott efter en fin vandringsdag. Enda nackdel var att det inte fanns tillgång till färskvatten. Men det ingår ju i vildmarkslivet.

Att vara på väg

Klockan var inte ens fem på torsdagsmorgonen då jag stod i köket och bredde mackor.  Kl 05.30 satt jag med ryggsäcken på pendeltåget och var äntligen på väg. Bara två dagar tidigare har ännu en vandringsplan gått i stöpet och nu vågade jag knappt tro att det var sant. Men jag var på väg.

Planen var svajig med många osäkerheter så jag valde att satsa på tre dagars vandring med option på sex dagar. Det innebar att jag var inställd på minst tre dagar men hade packning och resplaner för sex dagar. Nu blev det tre dagar vilket jag kanske borde insett redan från början. Det är roligare att leva på hoppet.

Tåget tog mig först till Lund och sedan tog jag Pågatåget Simrishamn. Där sken solen så starkt och högsommarvärmen slog emot mig. Bara att klä av sig och börja gå. Borde kanske haft både solhatt och solskyddsfaktor men det hade jag prioriterat bort, tyvärr.

Min första etapp var ca 20 km så jag hade ingen tid att stanna i Simrishamn. Jag räknar med ca 3 km/h lite beroende på underlag, packning och antal fotostopp, därtill vill jag gärna ta något lite länge paus. Så, jag riktade näsan söderut och började gå.

Ven runt

Ön ven är min favorit bland svenska öar. Den är liten och vacker där den ligger i Öresund mellan Sverige och Danmark. Jag har bara varit där en gång och då regnade. I tisdags tog jag en buss till Landskrona och sedan båten över till Ven. Det blev en fantastiskt dag.

Det flesta tar sig runt den lilla ön på cykel men jag går till fots. Skåneleden har gjort en etapp på ön, så den ville jag testa. Det visade sig dock att det i stort följde de små vägar där man kan cykla. Jag fick hoppa åt sidan varje gång det kom en vinglig cyklist.

Det är så vacker att gå vid vattenbrynet eller uppe på platån. Det är böljade vacker med alla sädesfält och det finns både kanin och fasan. Blev lite förvånad när jag även såg alpackor men de var inom staket. Därtill små butiker och några caféer. Jag tog gott om tid på mig för att njuta ordentligt. Eftersom det var varmt, borde jag haft både solskyddsfaktor och hatt men det missade jag.

Jag kommer gärna att återkomma till Ven, gärna vid andra årstider. Och jag rekommenderar även andra ett besök. Det är en skön plats att hitta lugnet på.

Ny längtan

Att läsa en bok är allt som behövs för att kicka igång vandringsdrömmar i mig. Läser en berättelse som bla utspelar sig i Skåne och det har väckt en längtan att fortsätta min vandring längs Skåneleden. Jag har vandrat några få etapper av leden och jag har älskat det. Vandringen betyder mycket för mig.

Igår kväll tog jag fram karta och började planera för vandring, kollade tågtider och boenden. Jag bor helst i vindskydd, som finns på många platser längs leden, men där vindskydd saknas behövs annat boende. Att inte bo i naturen ger en annan typ av vandring och jag gillar olika typer av vandring.

Eftersom jag bor i Stockholmsområdet, behöver jag planera och ta vara på tiden, då restiden till Skåne är betydande. Just nu har jag inte tid för långvandring men tre dagar borde jag hinna med. Behöver dock stämma av med pluggande, så att jag inte strular till något grupparbete genom att inte vara tillgänglig. Att planera är en stor del av vandringen och jag älskar även den delen!